Vilken dag jag haft! Trotsade påbuden om att avstå "icke-nödvändiga-resor" och tillsammans med två arbetskamrater så tog vi 10.09-tåget till Stockholm i förmiddags.
Vi hade bokat till utställningen "Modet lever vidare" där delar av Sara Danius kläder och skor ställdes ut på Sven Harrys konstmuseum. Dessa kläder säljs samtidigt på auktionssajten Tradera och ligger ute där till 8 mars, internationella kvinnodagen. En knytblus ligger just nu ute för 4 700 kronor. Inget för min plånbok, men smak hade hon!! Fick samtidigt se Sven Harrys hem, då han byggt upp en kopia av sitt eget hem, som i verkligheten är ett hus ute på Lidingö, mycket smakfullt inrett!
Vi fortsatte med en utställningen "Bakom hörnet vindens jojk" om samernas land. Vi fick en egen liten visning, och jag älskade framför allt Britta Marakatt-Labbas broderier.
Efter varsin kaffe promenerade vi genom stan mot Fotografiska.
Passerade på vägen Scala-teatern (där jag inte för så jättelänge sedan såg Sissela Kyle i en fantastisk enmansföreställning) Nu är ju allt stängt, men jag tyckte om vad man skrivit ovanför entrén;
Om allting är för jävligt måste man ändå vara glad för det är ens skyldighet att inte öka världens sorg, som Tage sa!
På Fotografiska startade vi med att äta. Det kändes så lyxigt att gå på restaurang, det var länge sedan. Jag beställde in en mustig lammgryta och rödvin!
Till visningarna var man tvungen att boka plats, så vi fick passa tiden och sen hade vi 1 1/2 timme på oss att gå runt. Det var en bra blandning av olika fotografer. Mattias Klum var den enda jag kände till, men de andra var också mycket sevärda.
Bara att få vistas i musei-lokalerna kändes fantastiskt, så svältfödd som man nu är på kulturella evenemang i dessa dagar.
Mörkret hade sänkt sig över Stockholms stad och det var härligt att se alla ljusen över vattnet och Djurgårdsfärjorna som gick i skytteltrafik, utanför Fotografiska. Vi strövade mot stationen men fastnade på en liten mysig bar Pharmarium vid Stortorget i Gamla stan. Där provade vi roliga drinkar och fördrev ytterligare ett par timmar innan vi tog tåget tillbaka till Uppsala.
Och även om sonen tog emot mig med en filt över huvudet "eftersom jag nu var en smittorisk", så tycker jag faktiskt att detta var en behjärtansvärd "ickenödvändig" utflykt. För det höjde nivån på mitt välmående markant!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar