Solens högsta bana ger fortfarande långa skuggor. Kolla mina ben!
Men den lyste ljuvligt och skänkte glitter i snökristallerna idag när maken och jag gav oss ut på en skidtur. Det är verkligen ett privilegium att kunna sätta på sig skidorna direkt utanför husknuten och bara ge sig av. Visserligen får man passera några vägar, men sen har vi hela Hågadalen mot Lurbo och så genom skogen mot Hammarskog och tillbaka. Föret var fantastiskt. Maken alltid 50-100 m före, men han väntade in med jämna mellanrum och stod med näsan vänd mot solen.
Det var så skönt att vi dukade årets först fika ute på altanen när vi kommit hem. Solens strålar värmde och vi njöt av nybryggt kaffe och blåbärsmuffins. Jag hade lilla vovven i knät, som vill vara med fast hon inte alls mår bra, ena barnbarnet sov i vagnen och det andra lekte i snön. Vi fyra vuxna lapade sol. Det var till och med så att snön på taket över ytterdörren började smälta och droppade rakt ner i min
kaffekopp. Den där först fikastunden utomhus är den allra bästa.
Och solen sken även i Insjön, och det gjorde mig glad att få se en snap från dottern och pojkvännen som dragit iväg med skotern och gjort en brasa där dom gräddade våfflor över öppen eld. Jag tror att hon njöt i fulla drag, även om hon inte kunde komma hit till oss i helgen.
Nu börjar lördagkvällen gå mot sitt slut. Vi har ätit go-middag, druckit vin
och tillbringat några timmar kring middagsbordet, två av fyra barn med respektive.
Maken har laddat hallgolvet med skridskoutrustning, för imorgon bär det av för tur på långfärdsskridskor med nybörjarkursens deltagare.
Själv har jag laddat kylen med chia-pudding och deg till frukostfrallor. Tänker fixa en Alla Hjärtans-dags-frukost.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar