Alltså jag vaknar ju alltid med ryggvärk, det har jag liksom vant mig vid. Efter ett tag mjukas det upp och känns bättre, det är bara så det är.
Men i morse vaknade jag med värsta nackvärken. Hade väl legat tokigt på något vis. Tog en långpromenad till dottern och pojkvännen för en förmiddagsfika och för att få träffa lilla vovven som genomgick en så stor operation i onsdags. Det blev mysigt, dom bjöd på kaffe och lilla vovven ville sitta i mitt knä och bli kliad och gosad med. Sen ville dom att jag skulle följa med och titta på färgprover till nya lägenheten, och det gjorde jag så gärna. Bara det att när pojkvännen gasade och bromsade in så SKREK jag. Det HÖGG verkligen i nacken. Han blev så försiktig och körde i 20 km i timmen hem, jag satt med huvudet i händerna, rädd för smärtan.
Sen kröp jag ner i ett varmbad och när jag lagade middag så värmde jag en dyna som jag la runt axlarna, mot nacken. Nu när jag börjar bli redo för sängen, börjar jag känna mig lagom uppmjukad med mindre värk.
Och jag hoppas på en god nattsömn, för imorgon ska vi fira sportlovsledigt med barnen, föräldrarna ska på Spa i Barkarby!
Godnatt
Jag minns faktiskt första gången jag kände av den här typen av smärta. Jag var 17 år och jobbade hos Vanja Brunzell, en kläd-designer i Uppsala. Jag broderade en del kläder och fick sy upp några beställda plagg till kunder. Det var ju ansvarsfullt och lite nervöst och det blev en hel del handarbete, så nacken/ryggen sa ifrån och jag minns att jag sökte för akut värk. Herregud, det är 45 år sedan....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar