.... det ska få lysa klart! Idag skulle fina pappa Arne fyllt 100 år. Och vi skulle haft det där kalaset. Istället blev det ett enkelt ljus vid minneslunden. Den lilla lågan syntes inte så tydligt i dagsljuset, men nu när mörkret sänkt sig, så speglar den sig i vattenytan och lyser för dig pappa. Du är i mina tankar idag. Och även i mina syskons. Min äldste bror ringde och dom skulle ha en "födelsedagsmiddag" tillsammans med sina döttrar. Kalaset skjuter vi upp till sommaren. Men du vet väl redan allt, där du sitter uppe i din himmel och kikar ner på oss ?!!
Och det är som om himlens änglar lagt ner sina vita fluff-moln på slånbärsbuskarna, och solen skiner i kapp med humöret och allt är glittervackert och underbart.
Och varm i hjärtat blev jag också av barnbarnens framsteg på skridskoisen!! Förra veckan var 5-åringen osäker och rädd där han krampaktigt höll farfar i ena handen och pappa i den andra när han tog sina första skär på isen. Idag SPRANG han med kusinerna på isen. Vilken lycka! Det ramlades, restes och åktes. Ramlades, restes och åktes. Ingen hade ont i fötterna eller frös. I nästan två timmar pågick isdansen och det var en fröjd att få ta del av detta!
Sen måste jag säga att det var en fröjd att värma sig i bastun och efteråt dricka en kall öl!
Jag skålar för pappa, och jag hoppas att han från sin änglahimmel såg sina barnbarnsbarn åka skridskor!
Det hade han tyckt vara roligt. Jag kan riktigt höra honom skratta!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar