Det är ett förvånansvärt varierat djurliv i vår lilla radhusträdgård, fast vi bor i stan.
Vi matar ju fåglar så det finns gott om talgoxar, koltrastar, starar, pilfinkar, en och annan domherre, blåmes och skator. Igår var det en stor fasan som gick och sprätte frön. Idag var det en nyfiken ekorre som klättrade upp och ner i äppelträdet och rönnen. När jag fyllde på fågelfrön så flyttade han sig på behörigt avstånd och satt och iakttog mig. Det kändes som att vi fick ögonkontakt. Jag trodde först att han var ute efter småfåglarna, men när jag gått in och stod och kikade i fönstret, så satt han och åt av nerfallna solroskärnor bredvid både koltrast och talgoxe, som inte var ett dugg rädda. Inte heller är dom rädda för de 3-4 rådjur som ganska ofta dyker upp när det börjar skymma. Att dom överhuvudtaget klarar av att leva så nära människor det är för mig en gåta. Skogsbacken ovanför vår allmänning på baksidan av huset är inte särskilt tät eller stor och där vistas både barngrupper från förskolor och studenter på picknick. Men dom har väl vant sig vid det här livet. Det är väldigt trevligt med dessa djurbesök, känns lite som att vi bor på landet.
För att inte tala om lyckan jag känner när jag sätter grepen i jorden och plockar upp stora fina jordärtskockor mitt i vintern. Bonden i mig vaknar!
Så till middag avnjöts jordärtskockspuré med vinkokt torskrygg, smörstekta kantareller och brynt smör.
En värdig torsdagsmiddag. Sen satt sonen och jag och planerade helgmiddagarna. Vi är båda matintresserade och han är inte rädd för det som är lite omständligt, så på lördag blir det lite mer avancerad kok-konst. Jag har skrivit en inköpsnota nu ikväll. Återkommer om resultatet.
Men nu ska jag krypa isäng och imorgon bitti i gryningen, strax innan maken kliver upp 06.00 så kommer jag att höra några enstaka fåglar börja kvittra. Det är fördelen med att bo "här på landet"....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar