Alltså det är ju ingen idé att sura för att vintern försvann. Nu försöker jag tänka att det går mot vår. Snödropparna (som faktiskt redan för en månad tittade fram men sedan blev snötäckta), tittar fram i rosenrabatten. Fåglarna kvittrar. Ljuset är tillbaka. Och jag köpte ett fång tulpaner och sprang upp i skogsbacken och knipsade av lite blåbärsris att sticka ner i vasen.
Sen dukade jag fint och vispade ihop en våffelsmet så yngsta dottern, pojkvännen och lilla vovven kom hem på lunch, tillsammans med sonhustrun som jobbar hemifrån.
På eftermiddagen tog dottern och jag en långpromenad. Dock utan hund, eftersom hon inte får gå några promenader på 3 veckor.
Det kom ett nyhetsbrev från Sofia Sievertsdotter idag, som också ingav vårkänslor, de sista raderna lyder som följer;
På våren står livets vackraste pärlor på kö. Hjälp oss att omfamna ljuset. Låt oss väcka det som har slumrat i mörker och upptäcka nya vägar framåt. Hjälp oss att skala av det som inte längre behövs och påminn oss om att förbli ödmjuka inför naturen. Låt oss minnas att njuta av våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar