Om knappt tre veckor kommer en familj på två vuxna och två barn att flytta in i vårt hus för en dryg månad. Idag startade maken och jag en rensning i källaren, där vi nu ska göra plats för två vuxensängar och två barnsängar, plats för kläder och andra personliga ägodelar som en familj kan behöva i vardagen.
Det kommer att krävas en rensning och omflyttning. Och jag har tagit mig en allvarlig funderare på alla mina pärmar sedan lärarutbildning, Stenebyskolan och andra folkhögskolor och kvällskurser jag gått genom åren. Bara det att det är så vansinnigt svårt att släppa taget! För det är ju inte bara arbetsprover, skisser, stenciler, foton, vävnotor, instruktioner, häften och målningar. Det är ju svett, tårar och hundratals timmar av slit och prestationsångest.
Men vad ska jag ha det till?? Det har nu stått och samlat damm i snart 37 år!
När jag beklagade mig lite för sonhustrun idag-som undrade hur det gick för mig med rensningen, så erbjöd hon sig att komma och slänga. Hon har inga som helst problem med det. Och självklart är det så. Det var faktiskt hon som helt krasst talade om för mig (när jag beklagade mig över att sonen slängde sina gamla snuttetrasor som jag ömt tvättat och lagt i en minneslåda till honom) att allt sparat är bara nostalgi för den som sparat det. För sonen var det, i det här fallet, bara trasiga tygtrasor utan värde. Och alla mina arbetsprover i pärm efter pärm kommer ändå bara att kastas när det ska dödstädas efter mig. Det är ju ingen annan än jag själv som vet allt arbete som ligger bakom. Och vem har användning för gamla arbetsprover, hur fina dom än är?!
Så nu har jag börjat. Vävpärmarna och material- och garnpärmen, den med spånad, frivoliteter, olika flätningar, makrame och språngning har gåtts igenom, Plastfickorna för sig, proverna för sig och alla papper för sig. Det ska sorteras miljövänligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar