En droppe i havet....

Jag besökte skomakaren idag. Och min skomakare har inte den minsta likhet med den här ilskna mannen.

Faktum är att min skomakare är ödmjuk, skicklig, vänlig och professionell.  

Jag gick till den adress där han varit sist, men det visade sig att han flyttat ca 75 m ner på samma gata. Jag hade tydligen inte varit där på 1 1/2 år, för det var då han flyttat. Nu hade han utökat butiksytan med en stor, fin väskförsäljningsdel och så skomakeri, nyckelverkstad, skrädderi och kemtvätt i en mindre del. Det var bara jag i butiken och när skorna var inlämnade frågade jag om bytet av lokal. Det var som att vrida på en kran. Den i vanliga fall ganska tysta och blygsamma mannen öppnade sig fullständigt och berättade om hur han och brodern velat utöka verksamheten med försäljning. Hur han fått tag på den ned-gågna lokalen, Gospelshörnans tidigare, hur han och brodern förhandlat med föreningen och fått löfte om ersättning för upprustning. Hur dom satsat allt på att bygga om, byta fönster och dörrar, lägga om alla rör och värmeledningar, höja taket, bygga ny trapp ner till källaren osv. Helt enkelt totalrenovera. Hur man fått agentur för Samsonite som blivit så imponerade över läget och över den snygga affärslokalen. Sen kom corona-pandemin. Plötsligt vill ingen människa köpa resväskor längre. Plötsligt vägrar föreningen att betala ett öre för renoveringen. 60 000 kr i månaden är hyran, som man nu dessutom vill höja. Min sulning av skorna skulle kosta drygt 200 kronor. Det säger sig självt att några sulningar eller nyckelkopior inte kan betala den hyreskostnaden.  Han berättade hur dom kopplat in advokat, men att det verkar som att löften som inte är nerskrivna inte är värda något. Och advokaten kostar.  Han berättade om att han och brodern inte tagit ut ett öre i lön på tre månader, men att allt ser svart ut. Han berättar hur han gråter på kvällarna. Jag försökte skämta och sa att; -Du får inte göra så bra jobb. Min portfölj som han lagade för 1 1/2 år sedan håller för bra.  Men han ruskade bara på huvudet och sa att ett bra jobb är det enda som gäller. Man måste ha en yrkesstolthet, man måste stå för det man gör. Felet är väl bara att jag tror att alla människor är likadana, sa han sorgset.

Jag tyckte så synd om honom. Han vill göra rätt för sig. Hans verksamhet är hans livsverk. Och så i kombination med pandemin som sätter käppar i hjulet, så finns det giriga, oärliga och hjärtlösa människor. 

När jag cyklade hem funderade jag på om det finns fler skor jag behöver laga. Allt för att hjälpa till att stötta. Även om det är en droppe i havet....