Vackra vinter!

Idag vaknade vi upp till en strålande vacker vinter dag! Solen sken, snön gnistrade som vore den diamantbeströdd och termometern visade rejält många minusgrader!

Far och son gav sig ut i skidspåret tidigt. Svärdotter och jag stannade hemma med barnen i väntan på att temperaturen skulle stiga några grader.

Efter lunch begav vi oss ut med pulkor och skridskor. Vi gick till Ekebydammen och barnbarnet fick träna skridskor. Till en början mellan farfar och pappa, men plötsligt kunde han släppa taget och åka några enstaka skär. Lite vingligt, men otroligt påhejat och stolt.

Sen fortsatte den yngre generationen till snöhögen och pulkabacken, medan maken och jag drog iväg till Strandsjön utanför Järlåsa, där en vänlig bonde plogat upp en smal 7-km slinga runt sjön. Första 50 metrarna kände jag mig lite som barnbarnet. Det var i alla fall två år sedan jag åkt sist, i fjol blev det aldrig några riktigt bra isar. Jag åkte vingligt, stelt och sakta......

Men andra varvet hade jag fått in tekniken bättre och det blev roligare. Och att den nedåtgående solen färgade himlen i alla möjliga rosa-skimrande nyanser, det gjorde ju inte åkturen sämre!! Vi fick en underbar kvällstur trots att det bet rejält i kinderna när kylan sjönk.

Sen kom vi hem och fick-efter bastubadet-sätta oss vid dukat bord. Och det var inte vilket bord som helst, efter som äldste son och sonhustru firade 6-årig bröllopsdag! Det bjöds Franciacorta och löjrom, souvidad hälleflundra med gratinerad spetskål och hasselnötter samt som avslutning en blåbärscheescake.

En helgavslutning med flaggan  i topp, skulle jag säga!

Dessutom är det ju avslutning på januari månad..

Sofia Sievertsdotter skriver idag;

Det är dags att lägga årets första månad bakom oss. En vintermånad med omhuldande dunkel och en känsla av nystart. Var är vi nu jämfört med på nyårsafton? På vilket sätt har vi utvecklats?

Om årets första veckor upprepades, vore vi nöjda med innehållet? Om inte, vad behöver rättas till när vi kliver in i februari? Vilka beslut ska fattas, vad behöver klargöras och vad saknas för att vi ska må fantastiskt?

 

  Kanske är det vad jag får drömma om i natt, med bilden på näthinnan från den vackra himlen och ljudet av skridskoskär mot is i ett annars alldeles tyst landskap!

Schack matt!

Otippat frågade äldsta barnbarnet idag om vi hade något schack-spel. Jag visste ju att det fanns ett någonstans i huset, så vi började leta. Tillslut hittade jag ett gammalt schack i källaren på "bland gamla glömda spel och pussel-hyllan". Jag blåste av ett tunt lager damm och så gick vi upp i vardagsrummet och plockade upp de gamla spelpjäserna.  Min schack-karriär var kort och usel, men jag kom ändå ihåg litegrann vad pjäserna hette, och resten talade barnbarnet om.  Han var oerhört pedagogisk och snäll och lät t om mig vinna!! I vanliga fall är han en usel förlorare, så jag kände mig mycket stolt och hedrad.

Efter lunch, pulkabacke och lördagsgodis-inköp satte han sig att spela med sin 2 år yngre kusin och jag var tvungen att filma och lägga ut på instagram, för det såg så vansinnigt gulligt ut. Jag tog bort ljudet och la på Benny Andersson spelandes Chess på piano. 

Det var längesedan jag hörde den, men jag förflyttades tillbaka i tiden knappt 20 år. När jag fyllde 40 fick jag i present av mina dagbarns mammor en junikväll utanför Skoklosters slott. I parken där stod en scen uppställd och man gav konsertversionen av Chess. Det var fantastiskt bra och en härlig upplevelse med försommaren och musiken och den vackra platsen. Något år senare fick jag se musikalversionen i Stockholm tillsammans med maken, också det en present, en julklapp vill jag minnas. Det var en av de där musikalupplevelserna som gav mig gåshud, och jag minns fortfarande hur tårarna bara rann när jag hörde Tommy Körberg live sjunga Anthem!  

Tänk vad musik kan sätta känslorna i svall!

Just nu hör jag barnbarnet smäktande sjunga med i en av sångerna från Disneyfilmen Frost! 

Det är lördagkväll, jag och maken har badat bastu och nu sitter vi och ser fram emot att få bli bjudna på middag i vårt eget hem! En av fördelarna med att ha inneboende!

Schack matt!

Livet i ett nötskal....

 Det kan börja tidigt på morgonen med en diskussion om hur det kommer sig att lillebror får sitta kvar och titta på barntv, fast storebror måste komma till frukostbordet. Pedagogiskt förklarar mamman att lillebror äter sin välling i tv-soffan. På kvällarna när lillebror måste gå i säng så är det storebror som får sitta kvar vid barntv. Så kan det fortsätta med en diskussion om huruvida det är en jordgubbe på yoghurtburken. Och när storebror är långsam med sin frukostmacka, kan mamman muta med ett räknetal för varje tugga. Man får välja på minus eller plus,  på svenska eller engelska. 

Vid påklädning (underställ, varm tröja, sockor, dubbla vantar, varma mössor och halsdukar), kan det plötsligt uppstå "klädkrig" så allt ligger över hela hallen, bakom element eller på byrå och klocka. Storebror gnäller om att han inte älskar vinter, lillebror ålar som en mask på golvet under påklädning. Så småningom sprids vi åt.  Mamman jobbar hemma, pappan på kontoret, farfar och farmor är också på jobbet och barnen på förskolan.  

När farmor kommer hem sitter barnen vid köksbordet och äter spagetti carbonara. Fast lillebror vill bara ha pastan. Storebror äter allt, men blir plötsligt tvärtrött och ligger och gnäller att han är trött, över köksbordet. Det går att muta bort med räknetal igen. Sen blir han pigg när det vankas glass till efterrätt. Tills  lillebror säger att mamma köpt glassen. Farmor protesterar och berättar att det faktiskt är farmor som köpt glassen. Lillebror hävdar bestämt att det är mamma. Farmor är lika envis och tjatar om att det är farmor som köpt. Lillebror tar fram sin surläpp! Mamman får medla. Sen ska vi vuxna äta. Barnen leker runtomkring, och föräldrarna försöker locka ner dem i källaren för att bygga pussel, men dom vill hellre vara runt matbordet och leka kurragömma.

Så småningom ska de små sova. Vi vuxna, som pausat "På spåret" samlas runt teven med hemmagjord dajmglass. Maken laddar hallen med prylar inför morgondagens skridskoåkning. Farmor har under dagen haft messkontakt med döttrarna om nyinköpta solglasögon, om vilken bänkskiva i sten som passar bäst till köket i den nya lägenheten och huruvida äldsta barnbarnet är lika envis som sin far.

Imorgon bitti ramlar det in två barnbarn till.

Det är dynamik. Det är livet i ett nötskal. Jag är tacksam att ha det!

Än slank hon hit och än slank hon dit......

 Hon är envis, kärringen. Visst visste hon att snön regnade bort för en knapp vecka sedan. Men samtidigt hade ju temperaturen sjunkit och det hade fallit ny snö. Så nog sjutton skulle hon ut och åka skidor på förmiddagen. 

Jo, hon åkte en mil. Eller.... åkte och åkte..... Ibland blev det tvärstopp, när leran eller gruset var framme. Och inte fanns det några spår. Men på isen gled det ganska så bra även om det slank hit och dit, så själva åkstilen var väl inte den vackraste. Fast sånt bryr hon sig inte om längre. Huvudsaken det känns skönt och gör gott för kropp och själ! Så hon var ganska nöjd, när hon efter en stor kopp kaffe cyklade till jobbet för dagens enda dubbellektion.

Sen stannade hon kvar för ämneslagsmöte, och efter det författade hon ett brev;

Redan förra året började vi smida planer för att hålla ett 100-årskalas för våran pappa som föddes den

7 februari 1921.  Tyvärr är det ju inte läge för att hålla några större kalas just nu. Den där jäkla pandemin som sätter käppar i hjulet för både det ena och det andra. Men att helt och hållet ställa in finns inte på världskartan. Så idag skrev jag ihop ett brev till mina kära syskon. Vi får tänka om och smida nya planer. För kalas ska det bli! 

Men nu börjar den här dagen gå mot sitt slut, och när jag var ute och skottade ikväll hade jag hoppats på att få se fullmånen. För ikväll skulle den vara helt full. Men det hade börjat falla mer snö, så det var inte läge. Mer snö är ju också bra, det kanske innebär lite bättre spår framöver. Så man slipper slinka hit och dit!

Tidens tand....

Man kan märka att ens förhållande varat i många år på ens inredning. 

Porslinet börjar bli kantstött, möbler och inredning har en och annan törn och i höstas gick plötsligt tre av våra underlakan sönder. Tunnslitna efter många års användning stack plötsligt en fot rakt igenom så att man hamnade ner på bäddmadrassen och fick smått panik över att sitta fast!

Tur att vi själva är helt intakta......

Jag gick i alla fall på Hemtex i förra veckan för att inhandla nya underlakan och några nya påslakan.

Och så köpte jag för första gången i mitt liv lakan i bomullsflanell. 

Oj vad det är skönt att sova i!!

Det känns som att vara 5 år igen och bli som omstoppad av sin mamma, smekt och kramad och pussad godnatt.

Eller, kanske inte pussad, men omhuldad med varmt gos!

Särskilt den här årstiden, när termometern kryper långt under nollan!

Tänk att man fortfarande, vid min ålder, har nya erfarenheter att få uppleva!

 

Snart dags för varg-månen

Snart, snart är det fullmåne och i mitt veckohoroskop står att vilda och härliga energier byggs upp vartefter den växer och "slår ut". Det är så mycket kärlek, lycka och glädje runt mig, mitt hem och den här tiden. Det kan innebära alltifrån glädje i hemmet, till expansion, flytt, tillökning i familjen eller bara väldigt mysig tillvaro.

Jag tänker att jag har ju allt det där. Glädje och kärlek i hemmet nu när huset är fyllt av en familj med småbarn och allt vad det för med sig. Flytt, ja, annars skulle inte familjen vara här. Tillökning, ja mamman i familjen är stor som ett hus, fast det är knappt två månader kvar. Så visst har jag en väldigt mysig tillvaro! 

Hoppas vädret är klart på torsdag så att jag får skymta den magiska fullmånen. Kanske ska jag då gå ut och yla som en varg.....

Halvsnödagen

När jag åkte för att veckohandla mat idag, hörde jag på radion, att denna dag, 25 januari, i den gamla bondepraktikan kallas för "halvsnödagen". Det innebär att hälften av vinterns snö ska ha fallit idag. En halva kvar alltså. Så värst mycket tilltro till det vet jag inte om jag har, men idag föll det verkligen en hel del snö. Det blåste också, så det riktigt piskade i ansiktet och jag fick dra upp huvan och snöra åt för att skydda mig. Ändå blev kinderna ordentligt röda, blöta och kalla.

Men visst är det vackert, och visst ska det vara snö så här års!!

Jag försöker övertala maken att ta lite ledigt så vi kan åka norrut och ta med skidorna till sportlovet, vecka 8. Det är dock lite osäkert, eftersom han har mycket att göra på jobbet. Dom är tre tandläkare kort, och det finns hur mycket jobb att göra som helst! Men jag drömmer om en liten stuga, som den vi hade nyårshelgen. Långa skidturer med matsäck på dagarna och mys framför brasan på kvällarna.

Fast det maken först och främst drömmer om är att få åka långfärdsskridskor på onsdag, när han är ledig. Igår hade det varit fantastiska isar. Han är lite orolig för att snön ställt till det idag, men jag vet att han har hoppet kvar!

 

Så mycket kärlek!

 Den där lilla tunna lite  kantiga 6- snart 7-årskroppen. Den med full energi under dagens timmar. Innebandlyklubban, basketbollen och nintendospelet. Den som utan svårighet proppar i sig 40 plättar till lunch och en timme senare en hel påse lördagsgodis. Den som plöjer som en travhäst genom skogsbacken i jakt på skräp och rökare=fimpar (som vi måste samla för att djuren i skogen inte ska skadas). Den som får stora ögon när vi pratar om tjuvar och hittar en tappad mobiltelefon. Den som låtsas inte längre tycka om Bollibompa (fast jag ser hur det tjuvkikas under lugg). Den som ber om en godnattsaga till fast ögonen går i kors av trötthet. Den som ber om att få bli kliad på ryggen. Den som kryper alldeles nära farmors rygg på natten och slänger över ett ben över min höft och en arm om mina axlar och krafsar mig i hårfästet innan han somnar.

Och det är bara ett av de fyra barnbarn som tillbringat helgen här hos oss! Så mycket kärlek!

Maskinskrivningskunskaper och vinets dag!

Jag ångrar att jag inte tog rätt på den gamla skrivmaskinen som fanns hemma när jag växte upp. Den var vacker.  Nog var den lite modernare än den på bilden, men den hade höga tangenter som man fick slå hårt på, för att det skulle bli någon synlig text. Tänk hur man höll på! Pensla över tipex när det blev fel, vänta på att det skulle torka, backa och skriva om. Så lätt det är nu, med att radera, flytta text, ändra typsnitt, stryka under osv. Man tar det för givet. Men jag är väldigt tacksam för att jag 1973 valde maskinskrivning, som elevens val. Så mycket nytta jag har haft av det!!  Skriver jäkligt snabbt utan att titta! Det har jag haft nytta av denna vecka när vi haft distansundervisning. Jag gav eleverna i årskurs 8 och 9 uppgifter som innebar förberedelse inför praktiskt arbete. Årskurs 7 har gjort en teoriuppgift i materiallära. Varje lektion har jag chattat med samtliga elever. Skrivit och frågat hur det gått, om dom vill ställa några frågor eller om dom behöver hjälp med något. Och det har flutit över förväntan. Samtliga elever har skrivit tillbaka och vi har haft en konversation i realtid. Och när 16 elever skriver samtidigt, då behöver man vara snabb!

Jag lärde mig stenografi en gång i tiden också. Tyvärr har jag glömt all den kunskapen. Fast å andra sidan skulle jag nog inte ha så stor nytta av den idag.

Det är vinets dag idag. Den handlar inte om att man ska stjälpa i sig stora mängder vin, utan mer att man ska prova att dricka lite mer exklusiva viner. Så jag har lagt en flaska  Winkl på kylning.

Till det ska vi äta räkor och västerbottenpaj.

All mat denna vecka har vi plockat ur frysen, som vi försöker tömma eftersom familjen som flyttar in har bett om frys-utrymme. Det har varit riktigt bekvämt. Igår åt vi jättegoda köttfärspiroger från maj 20. Häromdagen en köttgryta från september. Men nu börjar vi skönja botten, så ikväll förbereder jag en Coq au vin till morgondagens middag, då vi också ska fira sonhustrun, som fyllde 30 år igår. Jag har bakat tårtbottnar också.

Det blev ju lite körigt, eftersom båda sönerna med familjer flyttar på samma helg. Imorgon bitti anländer fyra barn 2-6 år, så vi lär få fullt upp.

Återkommer här när tid finns.

Ikväll blir kanske lugnet före stormen.....

 

Denna dag är ett nyår i miniatyr

Januariregnet har idag obarmhärtigt slagit mot det vackra vita vinterlandskapet och förvandlat allt till en blöt sörja. Jag köpte vita rosor och flyttade om mina videkissar och tulpaner. Man måste göra vad man kan.

Sofia Sievertsdotter skriver; 

Livet är kort. Dagen är det enda som räknas. Säg orden, skriv boken, sälj huset eller boka resan. Låt oss fråga oss själva varje dag; mellan nuet och vår sista dag, vad vill vi åstadkomma. Låt oss använda dagen och sluta hoppas på morgondagen. Låt oss minnas att denna dag är ett nyår i miniatyr. Påminn mig om att lågor fortfarande brinner och att hoppet vilar som en stjärnhimmel över mig. Gör mig produktiv i nuet, ärlig inför framtiden och generös medan jag släpper taget om rädsla och bekvämlighet.

If I knit fast enough, does it count as aerobics?

Lagom till nyårshelgen skaffade jag garn och startade upp min stickning framför brasan i den lilla fjällstugan i Grövelsjön. Idag broderade jag in ögon och nos och la de färdigstickade vantarna på blockning. Det har varit ett jätteroligt stick-projekt. Inte ett varv har varit det andra likt, så det har varit lite som att lägga pussel, eller lösa korsord. En maska i taget, varv för varv. Jag har fått sitta och pricka av i mönstret för att inte tappa bort mig. Men så roligt! Jag känner hur jag nästan har stick-abstinens redan nu. Det har ju blivit ett par varv så gott som varje morgon efter frukosten, så imorgon kommer det att fattas mig något!

Jag skaffade mig visserligen ett nytt handarbetsprojekt idag, när jag åkte för att hämta en symaskin till skolan, som varit på reparation. Fick då syn på ett ljuvligt lapptäckstyg i butiken. Och eftersom jag snart ska få ett nytt barnbarn, så är de ju dags att planera för ett nytt baby-täcke, så jag passade på att plocka ihop tyger till det. Det är ju dock ett litet problem. Jag kommer inte åt min symaskin, eller mitt arbetsrum alls,  på en dryg månad, eftersom där ska flytta in en familj.

Så jag måste nog komma på något nytt projekt som jag kan jobba på vid köksbordet eller i tv-soffan.

Sedan jag slutade med träning så fick jag ju också en hel del tid tillgodo, men jag tänker så här;

 

Lyssna och jämför

 Det stora vemodet rullar in. Ted Ströms låt, som är så galet bra. En Sverigeskildring som känns så levande. Som också passar perfekt just den här tiden på året. När januari kommit drygt halvvägs och det är lite segt, grätt och småtrist. Det är liksom långt till allt. Åtminstone en trött vardagkväll. 

Jag tyckte först bäst om den med Monica Törnell, sen lärde jag mig att även lyssna på Jerry Williams och tänk att jag sjunkit så lågt att jag även älskar den här versionen från Volvos reklamfilm, där filmscenerna lyckats fånga känslan i melodin.

Och har man inget annat för sig, kan man ju alltid lyssna på alla tre och jämföra!

En droppe i havet....

Jag besökte skomakaren idag. Och min skomakare har inte den minsta likhet med den här ilskna mannen.

Faktum är att min skomakare är ödmjuk, skicklig, vänlig och professionell.  

Jag gick till den adress där han varit sist, men det visade sig att han flyttat ca 75 m ner på samma gata. Jag hade tydligen inte varit där på 1 1/2 år, för det var då han flyttat. Nu hade han utökat butiksytan med en stor, fin väskförsäljningsdel och så skomakeri, nyckelverkstad, skrädderi och kemtvätt i en mindre del. Det var bara jag i butiken och när skorna var inlämnade frågade jag om bytet av lokal. Det var som att vrida på en kran. Den i vanliga fall ganska tysta och blygsamma mannen öppnade sig fullständigt och berättade om hur han och brodern velat utöka verksamheten med försäljning. Hur han fått tag på den ned-gågna lokalen, Gospelshörnans tidigare, hur han och brodern förhandlat med föreningen och fått löfte om ersättning för upprustning. Hur dom satsat allt på att bygga om, byta fönster och dörrar, lägga om alla rör och värmeledningar, höja taket, bygga ny trapp ner till källaren osv. Helt enkelt totalrenovera. Hur man fått agentur för Samsonite som blivit så imponerade över läget och över den snygga affärslokalen. Sen kom corona-pandemin. Plötsligt vill ingen människa köpa resväskor längre. Plötsligt vägrar föreningen att betala ett öre för renoveringen. 60 000 kr i månaden är hyran, som man nu dessutom vill höja. Min sulning av skorna skulle kosta drygt 200 kronor. Det säger sig självt att några sulningar eller nyckelkopior inte kan betala den hyreskostnaden.  Han berättade hur dom kopplat in advokat, men att det verkar som att löften som inte är nerskrivna inte är värda något. Och advokaten kostar.  Han berättade om att han och brodern inte tagit ut ett öre i lön på tre månader, men att allt ser svart ut. Han berättar hur han gråter på kvällarna. Jag försökte skämta och sa att; -Du får inte göra så bra jobb. Min portfölj som han lagade för 1 1/2 år sedan håller för bra.  Men han ruskade bara på huvudet och sa att ett bra jobb är det enda som gäller. Man måste ha en yrkesstolthet, man måste stå för det man gör. Felet är väl bara att jag tror att alla människor är likadana, sa han sorgset.

Jag tyckte så synd om honom. Han vill göra rätt för sig. Hans verksamhet är hans livsverk. Och så i kombination med pandemin som sätter käppar i hjulet, så finns det giriga, oärliga och hjärtlösa människor. 

När jag cyklade hem funderade jag på om det finns fler skor jag behöver laga. Allt för att hjälpa till att stötta. Även om det är en droppe i havet....

Min obotlige optimist

 Jag vet att jag är gift med en obotlig optimist. Men idag tog han faktiskt priset....

Det började redan på morgonen när han linkade ur sängen och sa; -Det är MYCKET bättre idag! Han sträckte ju en vadmuskel riktigt illa igår. Inte skuttade han precis fram idag heller, men bättre var det tydligen.

Sen kom äldste son hem för att vi skulle flytta om sängar till källar-rummet, dit familjen kommer flytta om en knapp vecka. Från källaren skulle en 120 cm bred säng upp till övervåningen. Eftersom jag inte kan bära för min rygg, så skulle haltande far och son hjälpas åt. 

Vår trapp svänger och är ganska smal så när dom kommit till "svängen" gick det inte längre. -Jamen nu minns jag, sa maken, vi måste skruva loss alla räcken, så gjorde vi när vi bar ner sängen.  Ok. Tillbaka ner med sängen, hämta skruvmejslar och skruva ner sex stycken räcken, 18 skruvar. Och så ett nytt försök. Sängen ställdes på högkant, sonen gick först och maken linkade på efter. I svängen blev dom fast. Igen! Sen började ett trixande utan dess like. Jag stod nere och var nervös, såg ju hur dom kämpade och blev svett bara av att se på. Det knuffades, lirkades, bankades, drogs. Sonen säger; -Men pappa nu lossnar en trappmatta och det blir märken i väggen. -Äsch, det är inga problem, jag har ändå tänkt måla om och göra om i trappen, svarade han direkt och fortsätter med det omöjliga. Efter en halvtimme inser han dock att det faktiskt inte kommer att gå. Det är bara det att nu sitter sängen totalt fast och kommer varken ner eller upp. Vi bestämmer oss för att såga sönder sängen. Den har ändå 15 år på nacken och är lite väl mjuk. Visserligen hade sonen tänkt överta den och ha som gästsäng i nya radhuset, men nu var det som det var. 

Då går maken ner i källaren för att hämta sin "tigersåg". När han letat ett tag kommer han på att den är utlånad till mellansonens renoveringsprojekt. Då hämtar jag kofoten, säger maken. Efter en stunds letande kommer han ihåg att den också är utlånad. Då hämtar han en cirkelsåg och behöver sätta på sig skyddsglasögon, men efter en stunds letande kommer han på att även dom är utlånade. Med cirkelsåg, läsglasögon, morakniv och hovtång jobbar han enträget på och lyckas tillslut kapa av några tvärbräder så att sängen kan lyftas upp och förvisas till trädgården, iväntan på släp för att sluta på miljöstationen.

Sonen beger sig hemåt och maken och jag börjar skruva fast räcken igen. Då upptäcker vi att vägg-skruvarna är helt loss på tre ställen, så det blev ett större projekt än väntat. Men inte beklagar han sig för det. Hämtar bara grejer och så fixar han det. Makens ledord är; -Det är inga problem!

Nu börjar tiden för tulpanfrossa. Visst känns det härligt, det är ett steg mot våren tycker jag!

Är det så här det kommer att bli?

 

Det blev skidor för mig och dottern. Det blev skridskor för maken.

Sen eftermiddag for dottern och pojkvännen iväg för att uträtta ärenden. Maken som satt i bil på väg från Ängsö slott, ringde och bad mig sätta på bastun, och när han väl kom hem bastade vi tillsammans. Dessvärre kom han hem haltandes. Han hade halkat, när han förflyttat sig på land mellan åkbara isar, och sträckt en muskel. 

Jag gav upp bastubadandet först. Tog en dusch och gick upp för att klä på mig mys-kläder.

När jag höll på att smörja in kroppen fick jag höra en väldig aktivitet från dottern och pojkvännen, som kommit hem igen. När jag kom ner i vardagsrummet stod båda böjda över maken, som låg i soffan. Dom stoppade om honom med filtar, dom gav honom vatten och choklad och tittade oroligt på honom.

Det visade sig, att när han kommit från bastun och gått in i köket för att dricka vatten, så var han nära på att svimma. Dom hade fått hjälpa honom till soffan, lägga honom ned och hämta vätska. Nu låg han där, lätt besvärad och med värken från helvetet. Muskeln i vaden liksom hoppade i full aktivitet och underbenet var svullet.

Han hade klivit snett när han skulle förflytta sig mellan bärande isar och något i vadmuskeln gick fel!

Jag gick till köket för att förbereda middagen, och av olika anledningar skar jag mig på en trasig tallrik. Jag skrek till när blodet i ringfingret plötsligt stod som en fontän rakt upp i luften. 

Plötsligt var fokus (från dottern och pojkvännen) på mig. Jag blev omhändertagen, fick tryckförband  av dottern, medan pojkvännen torkade golv och diskbänk och sköljde av blod-fläckad torskfilé.

Dottern och pojkvännen undrade om vi skulle klara oss själva, eller om dom skulle behöva ta hand om oss......

Är det så här det kommer att bli??? (Att ens barn ska behöva ta hand om en menar jag)

Kanske skiter jag i att göra nåt....

Terminens första fredag. Helg! Jag är redo!

Nu har jag hunnit gå igenom alla klasser, träffat nya elever, sätta igång terminsarbetet. Och så har vi fått information om att det blir distansundervisning fr om tisdag. En årskurs per dag ska vara hemma, t om 29 januari.  Ja, ja nu bryr vi oss inte om det. Nu tar vi helg och njuter.

Maken har redan ställt fram skridskor, ryggsäck och pikar i hallen. I morgon bitti bär det av till Ängsö slott. Själv tänker jag sova ut lite, ta det lugnt på morgonen och åka skidor på dagen. Det gäller att utnyttja vintern så länge den behagar finnas på våra breddgrader.

Det känns så skönt att inte ha några måsten. En helg med två blanka dagar. Jo, visst borde det städas...... Och nog behöver jag fylla på kylskåpet...... Borde nog tvätta ett par maskiner också......

Men jag får se hur det blir med det. Kanske skiter jag i att göra nåt!

 

Små babystrutsfjädrar flög i luften.....

Dottern blir kvar över helgen! Nu ska det letas soffa och säng till nya lägenheten, som det visserligen inte är inflytt på förrän sista veckan i mars, men tydligen så har pandemin även påverkat leveranstiderna på möbler, så vill dom ha något att sova och sitta i så bör det beställas nu.

Så jag fick en förmiddagspromenad tillsammans med dottern och lilla vovven. Det började falla stora, fluffiga, lätta snöflingor och dottern utbrast; -Åååå, det är som massor av små fjuniga babystrutsfjädrar.

Jag fick fundera en stund på den liknelsen. Varför just en struts liksom?? Vackert som en dröm var det i alla fall.

Inte lika vackert, men väldigt roligt var det att se foton från 70-talet som en granne skickat digitalt till oss. Han bodde nämligen i kollektiv med 9 andra, i just vårt hus då på 70-talet. Alltså, det var som att se stillbilder från filmen "Tillsammans" av Lukas Modysson, som visades på bio för kanske 20 år sedan. Hur man såg ut!! Men varje tid har ju sin stil, pratade förresten med eleverna i går om just stilar. Jag visade hur modet utvecklats från 1925-2015. Och jag  själv såg ingen skillnad på 2015 och 2021, men fler av eleverna hävdade att det var jättestor skillnad och så fult då för fem år sedan....... Antar att allt handlar om perspektiv utifrån erfarenheter och ålder. 80-talet var definitivt inte bättre ur skönhetssynpunkt. Säger en som då hade lila tights, stor turkos tröja, plastringar i öronen och lila mascara......

Nu glömmer vi det hemska och kryper till sängs!

 

Idag är en bra dag!

 Vid lunchdags fick jag ett sms med en inbjudan till middag. Sådana spontana sms är alltid trevliga. Till saken hör att jag trodde att yngsta dottern skulle bli utbjuden på restaurang av pojkvännen, eftersom det är hennes sista dag hemma. Imorgon far hon tillbaka till Borås. Men hennes oerhört generösa och godhjärtade pojkvän ville bjuda även svärföräldrarna. Han ville samla familjen. Det känns så gulligt att han tänker så. Och det är verkligen så att han blivit som en i familjen. Drygt fem år har han och dottern haft sällskap och redan från starten kunde vi "adoptera" honom. Det är underbart när man känner så. Jag tycker att alla mina barn funnit så fina livskamrater, och det är ett privilegium för en familjekär mamma.

Så efter jobbet tog jag en dusch och nu sitter jag bara i soffan och latar mig och känner förföriska dofter från köket. Det enda jag skulle behöva göra var att korka upp vinflaskan. För till hängmörad entrecoté från Saluhallen ska det serveras ett finare rödvin. Jo jag tackar jag, på en vanlig onsdag.

Maken är också nöjd och glad. Han har precis lagt sig i badet efter en ledig dag. Han och en vän begav sig på vinst och förlust ut på jakt efter skridskois, och dom lyckades hitta nylagd, åkbar is på Hjälsta-viken. Premiärtur för säsongen, och den har verkligen varit efterlängtad!

Och en tredje sak som är bra, är att lilla vovven, som igår blev attackerad och biten av en större hund, idag mår bra och såret i huden verkar läka ihop fint. Det har baddats med mängder av koksalt och så har hon gått med bandage för att inte komma åt att slicka på det.

Idag är en bra dag!

ps. den största anledningen till middagen fick vi veta var att pojkvännen köpt en lägenhet! Snart flyttar dom ihop!

Terminens första arbetsdag

Jag var så glad att jag gjorde alla jobb-förberedelser fredagen före jullovet. Eftersom jag inte var med på igång-starten igår utan kom direkt till lektionerna i morse kl 8.05. Det var bara att plocka fram allt jag lagt i prydliga högar i plastmappar, ruska lite på huvudet för att få allt att falla på plats och så köra lektioner. 

Visserligen missade jag att vi skulle haft "corona-genomgång" på första lektionspasset. Men även de lärare som kört den på morgonen sa att den inte verkade ha någon inverkan på elevernas beteenden. Inte mycket till social distans i korridorer eller uppehållsrum. Och de stora snö-högarna på skolgården var ju som gjorda för att få även tonåringar att leka i. Herre på täppan, kasta sig över någon och mula ansiktet eller bara vanlig tagare, med närkontakt.

Tanken är att vi ska ha lektioner efter schemat som vanligt den här veckan och så göra en utvärdering för att se hur regler och rekommendationer efterföljs, och även vad som händer med smittspridningen, för att därifrån ta ett beslut om distansundervisning eller ej. 

Jag hoppas verkligen på fortsatt undervisning i skolan!

Även om jag kände mig rejält trött efter den första arbetsdagen, med fyra dubbelpass på raken och flera nya elevmöten. Men snart är man inne i det och efter en vecka, när man haft alla grupper en gång, då brukar man ha blivit "varm i kläderna".

Fast just det uttrycket känns lite malplacerat eftersom skol-lokalerna så här års är extremt kalla, och än värre blir det pga att vi ombeds vädra ordentligt mellan varje lektion. Det är just nu sex minusgrader ute, och trots långkalsonger, dubbla sockor, linne och tjock ylletröja så har jag  varit som en is om händerna och lätt småruggig i hela kroppen.

 

Kramar ur det sista av jul-lovet!

Idag har jag packat ner det mesta av julen! De röda gardinerna och trasmattan i köket får ligga kvar januari ut och uteljusslingorna får sitta uppe ett litet tag till. Det är visserligen 40 minuter ljusare per dag nu, mot vintersolståndet när det var som minst dagsljus, men nog är det fortsatt ganska mörkt. Fast det bleka januariljuset har en egen skönhet. I synnerhet nu när snön fallit och pudrat landskapet.

Dottern som i dagarna åker tillbaka till Borås, ville prova skidorna, så vi gav oss ut i Hågadalen i dag. Det var lite som att åka puckelpist på platten. De plöjda åkrarna var knappt snötäckta så ibland blev det tvärstopp, men stundvis gled vi fram riktigt snabbt. Och det började falla stora flingor efter vårt fika-stopp, så förhoppningsvis kan det komma att bli bättre spår framöver.

Men det var ändå mysigt att dela den här eftermiddagen med dottern innan våra vägar skiljs åt. Hon ska, som sagt, tillbaka till Borås för sin sista termin och jag börjar arbeta .08.00 i morgon bitti.

 

Världen är vit, vacker och underbar!

 Dom här sköna söndagarna! Sova lite längre, äta frukost senare och sitta kvar länge vid bordet. Klä på sig och vara ute länge, länge. Träffa folk och ta en fika. Bada bastu. Tända ljus, hälla upp ett glas vitt och sätta på skön musik. Sitta i soffhörnet och sticka några varv.  Laga go-middag och dricka mer vin. Se en bra film. Och krypa till sängs och veta att måndagen är ledig!!

Maken hade visserligen hoppats på att få ge sig ut på långfärdsskridskor idag, men isarna, som precis börjat frysa på, har förstörts av snön som fallit och fortsatte falla idag. Vi gick en riktig långpromenad istället och startade den i ett ymnigt snöfall. Allt ljud dämpades och gatorna blev som idyller, allt blir så vansinnigt vackert när nysnön lägger sig!  Extra roligt var det att se alla pulkabackar fulla med glada barn och föräldrar. Skratt och skrik fyllde luften, snöbollar flög om öronen och mängder av snögubbar i olika storlekar tävlade om att vara mest tokiga.

Så nu är världen vit, vacker och underbar.

Vi är redo att ta oss an första halvan av detta år. Imorgon börjar liksom vardagarna "på riktigt"!

Winner

 Ikväll har vi bjudit över goda vänner på middag. Båda har haft covid och jag har dukat med avstånd och tänker servera direkt på tallrikar och i egna små skålar. 

Jag upptäckte nu hur mycket jag saknat det här med att planera trerätters med rätt dryck, att duka lite extra fint med nyköpta blommor. lyxljus, linneservetter och nystruken linneduk. Att pynta hemmet med ljus och blommor. Att pynta till sig själv med smycken, klänning och smink. Något som vi i vanliga fall gör relativt ofta, men nu minns jag inte när vi sist hade bjudning inomhus. Året som gått så träffades vi utomhus och väldigt mycket enklare. Vilket också har varit jätte-trevligt, men "sittningarna" blir ju inte så långa, särskilt inte den här årstiden. De vänner vi bjudit hem ikväll, fick själva välja om vi skulle träffas på dagen utomhus runt grillen eller om dom tordes komma in för en ordinär middagsbjudning. 

En flaska cremant ligger på kylning och jag ska strax lufta bourgognen. Löjrommen väntar på att skedas upp och torskryggen ligger och tinar långsamt i kylen, fick tyvärr inte tag på färsk. Ute på altanen står en choklad-kolapaj och stelnar. Det är inte utan att det börjar kurra i magen....

Jag rekommenderar

Dagens aktivitet skulle vara en klassisk ansiktsbehandling på salong, jag hade bokat ett riktigt bra erbjudande under Black Friday. Men det kom att bli så mycket mer! Jag fick en bonusmassage i form av Indian Head massage medan enzympeelingen skulle verka i ansiktet. Det var så skönt!! Bygger på en 1000-årig ayuryvedisk tradition, och i huvudet finns så många känsliga beröringspunkter. Jag vet ju hur mycket jag tycker om när frisören tvättar ens hår, det är lite samma sak. Efter rengöring, ånga, ansiktsmask och brynfärgning så fick jag även en ljuvlig ansikts- dekolletage- och nack-massage. Allt utfört av Jeanette Jönsson på Uppsala Hud och Kroppsvård. Kan varmt rekommendera henne!

Dessutom tog jag mig till och från salongen till fots, vilket blev en mil, så jag fick min dagliga dos av motion tillgodosedd. 

Nu känner jag mig så avslappnad och tillfreds och det enda jag ska ta mig för är att baka ett gott bröd och svänga ihop en räkpasta till middag så småningom. 

Innan dess blir det soffhörnet, min stickning och den relativt nya podden med  Agneta Sjödin Så in i själen Jag har, med stor behållning, lyssnat igenom alla avsnitt utom det sista. Kan varmt rekommendera henne!

Se där, idag blev det visst; Jag rekommenderar!

Heja mig!!

Idag var jag redo att ta itu med min hemmaträning. Jag har införskaffat gummiband i olika hårdhetsgrader och jag har laddat upp några träningsfilmer på you-tube. Gjorde plats i sovrummet, ställde datorn på sängen, rullade ut mattan och satte igång. Det gick bra till en början, även om jag fick justera med olika gummiband några gånger för att hitta rätt motstånd. Startade med en helkroppsträning, ben, biceps och axlar.  Men plötsligt! Plötsligt gick ett band av,  i fästet på handtaget, och smällde ner med full kraft på min fot. Mitt vokabulär var inte milt just då, ska jag erkänna. Jäklar så ont det gjorde. Jag hoppade runt på ett ben och gned träffstället för att försöka lindra.

Så småningom kunde jag fortsätta, om än med betydligt större försiktighet i hanteringen av banden. 

Sen ska jag väl erkänna att så värst roligt att träna ensam hemma är det faktiskt inte. Saknar verkligen gruppträningen på Friskis & Svettis. Men jag ska försöka göra så gott jag kan, lite varje dag är ju bättre än inget alls. Heja mig!

 

85 dagar till nästa "röda" vardag!

En "röd" onsdag, mitt i veckan! Den första helgdagen för året och samtidigt den helgdag som avslutar julhelgen. Trettondagen, den dag när de tre vise männen nådde fram till Jesusbarnet. Så har i alla fall jag fått lära mig i skolan. Och då måste det väl var så det är??!!

Samtidigt är det fr om nu 85 dagar till nästa "röda" vardag/helgdag. Nämligen långfredag.

 Vi har fått ett litet, litet snötäcke och minusgrader.  Det räcker inte till för skidåkning, men det lyser upp landskapet och känns betydligt trevligare än innan. Idag blev det en riktig långpromenad på 17 km och lilla vovven kämpade på. Det var bara när vi hamnade i storskogen med ris, snår och en del kärr-områden, som hon blev buren. 

Och nu har vi badat bastu och jag ska strax laga middag, men först ville jag slappa med en kall öl i soffhörnet. Jag har scrollat runt på nätet och anmält mig till en sommarkurs i yllebroderi för en fantastiskt duktig brodös; Karin Derland. Var riktigt sugen på att anmäla mig till en stick- ull- och vandringsresa till Färöarna också, men det får väl vänta till jag gått i pension och till pandemin förhoppningsvis är över. Det finns mycket roligt och spännande att se fram emot att göra! 

Bara att få vara ledig ännu några dagar till och utnyttja lovet, är roligt, lyxigt och något jag ska njuta av. Maken börjar arbeta redan imorgon, men jag får fortsätta att sova lite längre, jag får sitta kvar länge vid frukostbordet med kaffe-kopp, stearinljus och stickning. Jag behöver åka och handla mat men har annars inga måsten eller någon klocka att rätta mig efter. Om det tycker jag; Mycket bra!!

Att det sedan är 85 dagar kvar till nästa helgdag gör inte så mycket. Maken påminde mig om att jag har ett sportlov ledigt däremellan!!

Kärlek till hon som varit jag

 I min rensning, som startade igår, ingick inte bara gamla pärmar med skol- och kursarbeten. Jag skulle tömma en hel bokhylla där ett hyllplan bestod av en massa böcker om personlig utveckling, självkänsla, motivation, affirmationer och dagliga pepp-ord.

När jag la ut alla dessa böcker och även tidningsurklipp och anteckningsböcker med egna nedskrivna ord, så kunde jag inte låta bli att känna kärlek till hon som varit jag genom åren. Så mycket dåligt självförtroende och ängslan att inte räcka till, som hon släpat på alldeles i onödan. Tårar fällda över att inte tordas. Känslor av mindervärdeskomplex, av att vilja gömma sig och bli osynlig. Visserligen har hon nog genom all denna litteratur möjligen ändå lärt sig något på vägen. Hittat olika vägar att gå. Prövat olika strategier. Kanske är det just därför hon delvis blivit till den hon är idag. För idag kände jag hur färdig jag är med alla dessa böcker, och det var lätt att packa ner allt i kassar för att köra till loppis. Och det är ju verkligen på tiden!

Så nu är det värsta gjort, jag har tömt hela bokhyllan, packat ner alla tyger i flyttlådor som jag ställt under vävstolen tillsammans med symaskinerna. Jag har plockat ner skrivbordet och staplat. Fyra stora kassar med böcker och pärmar att köra till loppis, två säckar att slänga. Nu är halva rummet tomt, redo att möblera med sängar. Jag har en värkande rygg men känner mig nöjd med arbetet. Nästan en liten smula lättare.

Även om vågen säger något annat....... 

Varför är det så svårt att släppa taget?

 Om knappt tre veckor kommer en familj på två vuxna och två barn att flytta in i vårt hus för en dryg månad. Idag startade maken och jag en rensning i källaren, där vi nu ska göra plats för två vuxensängar och två barnsängar, plats för kläder och andra personliga ägodelar som en familj kan behöva i vardagen. 

Det kommer att krävas en rensning och omflyttning. Och jag har tagit mig en allvarlig funderare på alla mina pärmar sedan lärarutbildning, Stenebyskolan och andra folkhögskolor och kvällskurser jag gått genom åren. Bara det att det är så vansinnigt svårt att släppa taget! För det är ju inte bara arbetsprover, skisser, stenciler, foton, vävnotor, instruktioner, häften och målningar. Det är ju svett, tårar och hundratals timmar av slit och prestationsångest. 

Men vad ska jag ha det till?? Det har nu stått och samlat damm i snart 37 år!

När jag beklagade mig lite för sonhustrun idag-som undrade hur det gick för mig med rensningen, så erbjöd hon sig att komma och slänga. Hon har inga som helst problem med det.  Och självklart är det så. Det var faktiskt hon som helt krasst talade om för mig (när jag beklagade mig över att sonen slängde sina gamla snuttetrasor som jag ömt tvättat och lagt i en minneslåda till honom) att allt sparat är bara nostalgi för den som sparat det. För sonen var det, i det här fallet, bara trasiga tygtrasor utan värde. Och alla mina arbetsprover i pärm efter pärm kommer ändå bara att kastas när det ska dödstädas efter mig. Det är ju ingen annan än jag själv som vet allt arbete som ligger bakom. Och vem har användning för gamla arbetsprover, hur fina dom än är?!

Så nu har jag börjat. Vävpärmarna och material- och garnpärmen, den med spånad, frivoliteter, olika flätningar, makrame och språngning har gåtts igenom, Plastfickorna för sig, proverna för sig och alla papper för sig. Det ska sorteras miljövänligt.

Kanske kommer det att kännas skönt så småningom. Men jag var tvungen att ta en paus, basta, hälla upp ett glas vin och laga lite go-middag. Får lov att dela upp det lite. Fortsättning följer i morgon!

Vad mer kan man begära?

Ett nytt år har startat! Och jag är fridfull och lycksalig i kropp och själ efter att ha fått tillbringat några dagar i vintervackert land.

Krispig, ren, hög, torr och klar luft att andas. Luftig, fluffig, ren och vit snö i mängd. Rimfrost-täckta fjällbjörkar, milslånga skidspår. Skidornas glid-ljud i spåren. Röda blossande kinder och ömma ljumskar. 

Jag är faktiskt alldeles lycklig efter att ha tillbringat nyårshelgen i Grövelsjön.

Vi firade in det nya året och vi firade vår trettiosjunde bröllopsdag.

Skidåkning och utevistelse fem timmar per dag och sedan brasan, vin och god mat, stickning, läsning, alfapet och frågesport och bara mys och prat. 

Vad mer kan man begära?