Du lilla fyrbenta varelse med viftande svans, lite sned nos och kloka bruna ögon. Du som är så rädd men samtidigt så kaxig. Som blir helt galen när du ser en katt. Som älskar att springa fram och skrämma fåglar. Jag tror att det är bra för ditt ego när dom flaxar iväg i sista stund. Fast egentligen kunde dom lika gärna sitta kvar och gå till attack. En stor kråka är faktiskt större än vad du är!
Idag gick vi en långpromenad tillsammans. Imorgon far du iväg igen, tillsammans med dottern. Det var mysigt att få ha dig hemma en liten stund. Jag blir mer och mer övertygad om att jag faktiskt är en hundmänniska. Att jag borde ha en egen liten vovve. Vi får se hur det blir med den saken, maken är inte lika övertygad. Eller rättare sagt, han är helt övertygad om att vi INTE, ska ha en hund.
Vi får väl se hur det blir med den saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar