...och det har vi verkligen gjort. Från lördag lunch till måndag morgon har de här två solstrålarna förgyllt tillvaron! Så mycket skratt och glädje en snart 5- och 2-åring kan bjuda på. Så många klokskaper som sagts av framförallt den äldre gossen. Så mycket kärlek.
Men lika mysigt som det har varit, lika skönt är det nu. Jag har precis hjälpt sonen att bära ut spjälsängen till bilen. Leksakerna är ihopplockade i ett hörn. Huset är tyst med bara Norah Jones i högtalarna och jag har hällt upp ett glas rödvin. Fänkålssoppan står o väntar på spisen, liksom det nybakade brödet och blåbärspajen. Stearinljusen är tända och jag väntar hem maken som haft jour och kommer lite senare. Ikväll är det bara vi.
Å ena sidan ser jag mig i spegeln och saknar ett rynkfritt ansikte jag saknar också en rörligare kropp och rygg och knän som inte smärtar. Å andra sidan när jag tänker tillbaka på småbarnsåren med alla aktiviteter, städning, undanplockning, heltidsarbete, husletning och tusen andra saker som det är med fyra barn i ett spann om 11 år så tycker jag det är skönt att det är över och man blivit äldre.
För inga pengar i världen skulle jag vilja vara utan den tiden, men var tid har sitt. Nu ser jag det som en ynnest att få vara med och dela våra vuxna barns liv och låna barnbarnen ibland. Tacksam för att dom vill vara hos sina gamla föräldrar och hos farmor och farfar, för det är minsann ingen självklarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar