Home sweet home....

Idag följde jag med äldste sonen på husvisning två gator bort från oss. Deras lägenhet börjar bli trång nu när barnen blivit äldre och mer rörliga, och jag vet att dom gärna vill ha hus med trädgård. Men det är ju så fruktansvärda priser i Uppsala.
Villan idag var välbesökt, stor med 9 rum, men väldigt konstigt planerad och inte alls aktuell. Området skulle passa dom perfekt, och jag har t om sagt till maken att "borde vi inte byta bostad"? Vi skulle klara oss med mindre nu när vi bara är två. Aldrig, säger maken, där dom bor vill jag inte bo. Och jag vill väl egentligen inte heller bo så. Då skulle jag få lov att göra mig av med min vävstol t ex. Och ingen bastu eller trädgård.
Sen måste vi ju vara rättvisa mot alla våra barn, det går inte att ge bort ett hus till en.
Yngsta dottern skickade en länk till en tvåa på Skolgatan, smakfullt renoverad i ett sekelskifteshus, mycket vacker. Hon tyckte vi skulle köpa den som en investering tills hon är redo att flytta in!
Dröm och glöm, sa vi.
Den där stora lottovinsten skulle faktiskt inte sitta fel, då skulle man kunna hjälpa alla sina barn ekonomiskt och själv köpa sig ett hus med sjöutsikt och bondkök.
Men det ser mörkt ut. Två rätt den här veckan.....