Bröd och vin!

Nästan som nattvard!

Jag satte en deg i morse. Den fick stå i kylen och jäsa elva timmar. Bakade ut den och gräddade medan jag låg i badet. Skar tjocka skivor och bredde på smör som smälte, smakade gudomligt!!

Det är fredag och efter en intensiv vecka ser jag verkligen fram emot en ledig helg.
Den började lite "spännande". Jag cyklade från jobbet mot Friskis & Svettis för att träna på gymmet, när en ensam liten pojke på en 2-hjuling utan pedaler sparkade sig fram, storgråtandes. Jag stannade och frågade honom varför han var ledsen, och han hulkade fram något om att han skulle till fotbollsplanen, men han visste inte vilken. Jag pratade med honom och följde honom till den närmsta planen. Väl där slutade han i alla fall gråta och tittade lite lugnare på mig när han väl insåg att jag ville hjälpa honom. Han var 5 år och visste inte på vilken gata han bodde. Han pekade åt två olika håll. Hans mamma hade gått för att leta efter en strumpa och bett honom gå och vänta vid fotbollsplanen. För han tyckte om fotboll. Vi cyklade mot ett par andra planer en bit bort. Lite villrådig kände jag mig, men jag pratade på och försökte hålla hans humör uppe. 20 minuter senare kom en kvinna med barnvagn halvspringandes mot oss, hon hade en liten baby i sele på bröstet och berättade att hon tappat en strumpa så hon hade gått och letat och bett pojken cykla till fotbollsplanen. Hon tackade mig för hjälpen och jag kunde andas ut och fortsätta mot gymmet.
Tänkte själv på vilken mardröm det måste vara, att ens barn är borta.  Och jag tänkte på den lilla fem-åriga pojken som fått ett sådant förtroende för mig. Om han träffat på en annan människa med fel avsikter. Usch, usch!!!
Men i det här fallet blev ju slutet gott!
Och tillsammans med "nattvarden" blev början på den här helgen också god!!