Det går upp och det går ner.....

....berg- och dalbana så långt jag ser.

I morse när alarmet gick var min första tanke; -Fasen, glömde jag stänga av alarmet igår kväll!?!
Jag fick nämligen för mig att det var lördag, och att jag skulle kunna ligga kvar i sängen och sova. Så var inte fallet. Det gick upp för mig, efter kanske 15 sekunder, att det bara var torsdag, så jag fick vackert kliva upp och göra mig iordning för jobbet!

Lektionspassen idag var dock riktigt trevliga med flitiga, glada och kreativa elever, så det blev en lättsam dag.....

....ända tills jag fick ett mejl av en förtvivlad lärare som haft en helveteslektion med "min" klass. Strax därpå blev jag kallad till rektor. Samma lärare hade brutit ihop och inte kunnat genomföra sina sista lektioner pga elever som sagt vidriga saker till henne och betett sig som monster. Jag noterade, ringde förälder och kontaktade med-mentor. Här har vi ett och annat att jobba med!

Efter arbetsdagen cyklade jag till gymmet där jag bokat en instruktion. Jag ville få tips på bra övningar som stärker de områden jag inte kan träna på "vanligt sätt" pga min rygg och mina knän.
Det kändes ok och gick riktigt bra

.... ända till jag kom till axlarna. Där är jag svag, riktigt svag, och jag fick kämpa så musklerna i princip skrek, för att få till rätt teknik. Men nu gäller det att hålla i och vara flitig, så ska jag väl bli starkare.

Så nog är det upp och ner, eller plus och minus om dagarna och i livet. Det gäller att förhålla sig till högt och lågt. Parera svängarna och tänka att det nog alltid jämnar ut sig tillslut.

Och så kom jag osökt att tänka på den här gamla slagdängan;