Om din natt känns mörk...

Man överrumplas varje höst av att mörkret kommer så tidigt. Av att mörkret är så kompakt!

När jag bilade hem från ett dans-pass ikväll så sänkte sig skymningen snabbt och jag blev orolig för hur jag skulle  sätta på ljuset på vår nya bil, som jag ännu bara kört i dagsljus. Som tur är verkade det fungera automatisk

När jag kom hem satt maken i telefon och talade med äldsta dottern, som satt i bilen vid vägrenen någonstans på en skogsväg mellan Falun och Insjön, och förtvivlat frågade hur hon skulle få på halvljuset. Maken hade inte en aning, eftersom hennes bil är annorlunda mot vår, men han rådde henne att tända kupéljuset och titta i bilens handbok.
Någon timme senare kollade jag att hon var helskinnad och hemma, och tack och lov så var hon det.

Det är bara att vänja sig, för nu blir dagsljustimmarna färre och färre, vi vet ju det.

Sofia Sievertsdotter skriver trösterikt;
Alla har vi en liten trappa inuti, som går hela vägen in till hjärtat. Man följer bara stegen där stjärnorna lyser som starkast, så kommer man hem. Om din natt känns mörk är det för att stjärnorna vill synas bättre så att du lättare hittar hem och slipper snubbla på trappstegen. På det första trappsteget står det "tack". Det andra har osynlig text som bara kan läsas av dig.