Saknar ord

Under gårdagen läste jag flera olika inlägg på olika sociala medier och bloggar om Josefin Nilsson och det förfärliga hon varit med om. I fredags kväll släpptes tydligen en dokumentär om hennes liv, hon skulle fyllt 50 år i år.
Nu har jag nyss tittat på Svt Play och sitter här tom, ledsen, förfärad och bedrövad, med svullna, rödsprängda ögon.
Hur var det ens möjligt att det kunde fortgå så länge utan att något hände?

Maken och jag har tyckt om och sett Ainbusk både i Visby och i Stockholm. Jag älskade den här låten, och försökte få någon att sjunga den på yngsta dotterns dop, men tyvärr blev det inte så. Jag älskade också Josefins bidrag "Med hjärtats egna ord" som framfördes på melodifestivalen 2005. Texterna och så hennes framförande, med en sådan inlevelse som gjorde att man blev berörd.

Men att hennes liv var så här, det hade jag ingen aning om.

Nu ska jag försöka samla ihop mig och göra mig redo för sängen. I morgon börjar en ny arbetsvecka.