Så här i dyningarna efter Melodifestivalen, eller Mello som man säger nu för tiden, så kom den här gamla godingen från 1967, Luxemburgs bidrag med Vicky Leandros "L´amour est bleu", till mig idag. Kunde faktiskt fortfarande lite av den svenska texten, och den videon är roligare än originalet.
Det var det här blå virkade grytunderlägget, färdigställt i morse, som fick mig att börja nynna på låten ovan. De vita tyget under, är ett gammalt lakan som jag fållade till två bakdukar. Nu ska det bli broderade bullar i blå nyanser på dessa.
Mer kärlek-om än inte blå- när jag idag behövdes som farmor och fick hämta barnbarnen på dagis och skjutsa hem dom, leka och laga middag.
Jag älskar Erics t-shirt-snacka om attityd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar