Avtryck

Jag roade mig ikväll med att googla igenom mina barns namn. Orkade inte företa mig något bättre efter att ha ätit middag, skrivit veckomatsedel och nota, slagit in paket och gjort födelsedagskort och plockat ihop ren tvätt.

Började med maken, han dök upp på en massa skridskobilder, eftersom han är ledare i friluftsfrämjandet.

Så äldste sonen, han dök upp främst i trollerisammanhang eftersom han sysslar med trolleri och har en hemsida,  https://gustavkullander.se/ , men så dök den här bilden upp med finsk text, tror det var via SR, när han arbetade på Studentum med utbildningar.

På näst äldste sonen kom en massa gamla fotbollsbilder sedan hans karriär i VP och Heby.

Den här är från Sala Allehanda och sonen är gulklädd i kamp om bollen.

Äldsta dottern kom upp från några resebloggar hon skrivit och så den här bilden, som var med i Uppsala Nya Tidning, då jag anmält henne till Uppsala Lucia. 

Och så yngsta dottern som ställde upp som modell på en blogg för några kamraters UIF-företag, för några år sedan.

Denna mängd av information som lagras på nätet, alla avtryck som för alltid är där.

Men vilka avtryck vill vi egentligen ska finnas av oss? Och hur? 

Alla foton är ju bara ögonblick. En glimt från en blinkning i tiden. Det säger bara något om precis just då, och kan väl inte sägas vara ett bestående avtryck.

Vilket avtryck vill du ska finnas efter dig?

Sofia Sievertsdotter skriver;

Människoliv. Alla lika värdefulla, fängslande och unika. bortom ytans likformighet. Alla lika längtande efter mening, starka relationer och omfamnande trygghet. Alla formade av arv och miljö, av ord som lyfte eller sänkte och ur regler och riktlinjer för levernet.