Semlorna fick lite av en fadd smak, där dom avnjöts framför Aktuellt.
Det var fruktansvärda bilder från orkanen Idai i södra Afrika där över 1000 människor befarats omkommit i Mosambique och mängder av områden fortfarande är avstängda pga vattenmassorna, så man befarar att omfattningen blir mycket, mycket värre.
Det var bedrövliga bilder från valen som svultit ihjäl pga 40 kg plast, från nedskräpade hav, i magen.
Det var bilder med skrämmande prognoser från Bryssel och EU, där högerkrafterna växer och man undrar hur det ska sluta.
Världen utanför in i vårt vardagsrum.
Som motvikt, läser jag några rader av Sofia Sievertsdotter;
29 000 dagar får vi, om vi har tur. När livet sedan spolas tillbaka, en dag i taget, vill jag se ett pärlband av drömmar som avlöser varandra, liv som används och ett hjärta som slår för något större än jag själv. En början och ett slut. Nu står vi mitt i det som sedan blir till film när dagarna går mot sitt slut. Ingen tid att tveka, ingen tid att skjuta upp till sedan. Det är nu andetagen vill bära oss till platser, vyer och ansikten som hjälper oss att älska varje dag vi får. Det är nu vi kan skapa något som hjälper någon annans dagar att komma till liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar