Jag har praktiserat det en del genom åren. Först o främst genom familjens kläder förstås, men även när jag praktiserade hos textilkonstnär Vanja Brunzell och så hjälper man kollegor som ber om det, men att arbeta med det på heltid. Nej, tack!
Idag förbarmade jag mig dock över makens älskade Peak Performance-duffel, där blixtlåset gått sönder. Vi köpte ett nytt innan bion igår, och efter frukosten idag tog jag tag i projektet. För man kan verkligen kalla det ett projekt! Välskräddat, så bara själva sprättningen tog en dryg timme, och kostade mig min bästa sprättkniv!.
Men är man gift med en textillärare, så ska man väl ha någon nytta av det. Själv är jag ju gift med en tandläkare som jag haft väldigt stor nytta av.......
Dock undrade jag lite när jag satt där med sprättkniven. Roade mig med att gå och räkna makens jackor och rockar. I hall-garderoben hänger fyra stycken, i klädkammaren på övervåningen hänger 19 stycken (!!) och sen har han några på vinden också. Behöver jag säga att min man har en viss fäbless för jackor........
Medan jag fixad jacka, bakade maken bullar, så det blev gofika efter avslutat arbete!
Sedan fortsatte jag med bullbroderi, blivande bakdukar!
Förmiddagen bjöd på hällregn och regnblandad snö om vartannat, men plötsligt på eftermiddagen tittade solen fram och man längtade ut, så jag tog mina stavar och mötte upp maken som gått på en längre promenad. Jag dras fortfarande med min ryggvärk så det går inte så fort, och dessvärre gick jag nog för långt, ett tag trodde jag att maken skulle vara tvungen att hämta bilen och köra hem mig, men jag bet ihop och traskade på.
Och nu har jag lagat moussaka och korkat upp en flaska vin, så förhoppningsvis blir lite mat och vila, precis vad min kropp behöver!
Trevlig söndagkväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar