Men just på ett sådant ställe tillbringade jag min lunch.
Det hostades och nystes, det linkades, det sörplades kaffe, det lät från elektroniska leksaker. Jag satt långt ut på en stol och försökte vända mig bort från de värsta harklingarna och andades diskret med munnen genom min polokrage. Dessutom var det en kvinna som verkligen stirrade på mig, men så fort jag vände blicken mot henne, tittade hon bort. Tänkte först om det var någon jag hade anknytning till, men kunde inte känna igen henne.
Kom 35 minuter försenat in till en trött läkare och fick berätta min historia.
Tyckte nästan lite synd om att hon skulle behöva höra ännu en massa symptom, hon såg ju så trött ut, där hon satt och lade pannan i veck och rafsade ner anteckningar på ett block.
Hon lyssnade på lungor, kände på ryggrad, lyssnade på hjärtat och så tog hon blodtryck. När hon gjort det sa hon; -Oj, varför tog jag blodtrycket, det gick bara på rutin.
Dessutom visade det sig att blodtrycket var högt, och då sa jag att det måste vara fel, jag har aldrig haft högt blodtryck tidigare, alltid haft väldigt lågt.
Sen skickades jag på provtagning. Blodprov och urinprov och så ett nytt blodtryck.
Man konstaterade återigen att blodtrycket var högt, men sköterskan som tog det denna gång, sa att det förmodligen berodde på min ryggsmärta. Smärta kan tydligen höja blodtrycket.
Så blev det brått att hinna tillbaka till eftermiddagens lektioner. Insåg att lunchen fick hoppas över idag. När jag stod och låste upp cykeln utanför vårdcentralen kom den "stirrande kvinnan" ut genom dörren. Hon tvärstannade och tittade återigen på mig och sa; -Jag måste få fråga, är du en skådespelare? -Jag brast i skratt och sa; nej jag är bara en vanlig syslöjdsfröken. Trodde du att jag var en världskändis?
Påväg tillbaka till jobbet kunde jag inte låta bli att fundera på vilken hon trott att jag var. Någon snygging som Lena Endre, Marie Richardsson, Meryl Streep eller varför inte Isabella Scorupco....
Ja, förmodligen någon av dom!
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar