Alltså, precis så som på denna skämt-teckning, kändes det idag hos sjukgymnasten. Hon satte fingrarna i min muskel så tårarna rann på mig, men hade jag kunnat flyga ut genom taket, så hade jag gjort det! Till i morgon fick jag en läkartid. Sjukgymnasten vill ha hjälp.
Och maken tjatar om att jag borde uppsöka en ortoped-specialist.
Själv vill jag bara bli fri från värk och stelhet. Helst i går!
Men vi tar en dag i taget och tänker att allt går över i sinom tid.
I dag hörde jag i alla fall lärkan för första gången när jag gick till jobbet, och koltrasten när jag var på hemväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar