I´m a thinker, not a talker

Jag stod på systembolaget och valde rödvin. Ville ha ett fylligt men inte så strävt. Skulle precis till att fråga en expedit, när en äldre herre hann före mig. Jag hörde faktiskt inte hans fråga, men innan expediten hann svara, så höll kunden en lång utläggning om hur han i somras ramlat baklänges nedför en källartrappa, spräckt ett revben och fått en spricka i höften, så han hade legat på sjukhus länge, men som tur var hade han inte punkterat lungan, och det var ju inte första gången han ramlat..., och så där höll han på. Länge.
Jag letade upp ett passande vin själv och sedan gick jag till en annan expedit för att få hjälp att hitta ett mousserande vin jag sett recensioner på i en tidning.
Men jag har inte riktigt kunnat släppa den där mannen i mina tankar.
Han sökte inte så mycket hjälp med att hitta ett vin, men med att hitta någon som lyssnade på honom, gav honom uppmärksamhet.
Kom att tänka på min mamma, hon arbeta extra som växeltelefonist på Televerket. Ofta när hon arbetat på nätterna berättade hon om människor som ringt upp, inte för att få ett telefonnummer, men för att få en människa att prata med.

Så många som känner sig ensamma och vill ha någon att prata med. Eller vill dom bara ha någon som lyssnar?

          Själv är jag mer av en tänkare än en talare. I en kajak, ute på vattnet tänker man riktigt bra!

Men jag tänker också riktigt bra här i min soffhörna,
Sofia Sievertsdotter skrev på Instagram idag;

Vi lämnar oktober bakom oss. Kommande månader förbereder oss för vår och blomning. Det arbete som görs i dunkel blir synligt när solen tittar fram igen. Hur vill vi använda årets sista två månader? Hur kan vi skapa ljus i mörker? Vad saknar vi och vad längtar vi till? Hur vill vi känna oss när detta år övergår i nästa? Gör oss varsamma med vår tid och hjälp oss att se hur mörker främjar ljus. Låt oss arbeta i tystnad för vårens blomning.

Sånt funderar och tänker jag på i detta nu.