Jag fick en flashback till barndomskänslan. När man såg den första snön och bara ville ut och leka!
Lekte gjorde jag inte, men jag cyklade genom stan för att ta mig till tåget, och det kändes som om jag var den enda vakna människan i hela världen. Det var tyst, tomt och så vackert. Gamla kyrkogården, Carolinaparken, Slottsbacken. Det vita vackert upplyst av en blek morgonsol, bara något enstaka cykelspår före mig, men inte en människa i sikte, bara en taxibil. Vinden bitande kall mot kinderna, men jag tänkte att jag nästan aldrig älskat stan så mycket. Tom och nästan tyst, vit och vacker.
Målet med min tågresa var Älvsjömässan och Sy-festivalen. Kreativitet och inspiration i mängd! Så mycket man vill göra, men så lite tid man har. Jag traskade runt i fyra timmar och kom hem med några påsar med arbete och massor av idéer!
Nu har vi ätit köttgryta och sugit upp den mustiga såsen med nybakat bröd. Jag känner av den där timmen och skulle mycket väl kunna stupa i säng, men nu ska vi sätta oss för att titta på ett avsnitt av serien Springfloden.
Så här såg det ut vid minneslunden i eftermiddags. Maken och jag promenerade till kyrkogården och tände ljus för våra nära och kära i eftermiddags.
Nu tackar jag denna fina helg och inväntar en ny vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar