Att äga sina ja och nej

Nu har det hänt igen! Att det jag behöver kommer till mig i rätt ögonblick!

Jag blev igår tillfrågad om att ingå i en arbetsgrupp på jobbet. Det s k trygghetsteamet som arbetar med kränkningsärenden och mobbing. Ett viktigt och värdefullt arbete som självklart behövs. Det kräver dock en hel del engagemang och tidsåtgång. Har blivit tillfrågad flera gånger tidigare, men alltid tackat nej. Frågan den här gången ställdes först utifrån att jag var rätt person. När jag sa att jag inte ville så kommenterades det att jag "bara har ett ämne" och att jag skulle tänka på saken.

Och jag tänkte; Det är en viktig grupp. Alla måste hjälpas åt. Om inte jag tar det måste någon annan och vi har alla mycket att göra. Det dåliga samvetet gjorde sig påmint.

Sen tänkte jag; Vadå jag har "bara" ett ämne?! Jag har valt att vara ett-ämneslärare för att jag vill det. Jag vill försöka sträva efter att känna balans i tillvaron. Jag har faktiskt detta läsår fått fler lektioner i mitt schema pga att jag "bara" har 16 elever i grupperna. Om man inte vill, gör man inte ett lika bra jobb som om man vill.

Så i dag sa jag att jag tänkt färdigt och att jag inte vill.
Personen som jobbar med detta blev såklart besviken och lite sur. Suckade och sa att då får han gå på någon annan. Och jag förstår att det inte är lätt.

Så visst har jag känt av det dåliga samvetet idag.

Men så läste jag Sofia Sievertsdotter på Instagram, ikväll när jag tagit en långpromenad med vovven.

Det viktigaste i livet är att äga sina ja och nej.
Ju modigare ja och nej, ett desto ståtligare liv.

Och då kände jag mig nöjd i mitt beslut och kastade det dåliga samvetet överbord!

Tack Sofia!