Det är något visst med Dalarna!

Sista kvällen här i Dalarna. 

Vi blev hembjudna till en av kursledarna; Åsa Westman. Hon bor i den lilla byn Venjan tillsammans med sin man, några höns, en hund och en katt, ca 5 1/2 mil norr om Mora. Vi stuvade in oss i bilar och for dit efter middagen. Rakt ut i skogen, kändes det som.

Men väl framme, öppnade sig en glänta, och precis bredvid en dansbana, låg fem små knuttimrade hus på en välskött strandtomt. Boningshus, ateljé, förråd, och de två gamla ursprungshärbrena från 50-talet. Ett växthus och en badtunna fanns också på tomten.

En annan värld!

Fåglarna i vassen är gjorda av trä! Från den här lilla bryggan hoppade vi i och badade.

Vi drack kaffe med hembakad squashkaka på altanen, och mopsen Harry gjorde allt för att komma åt att smaka. Dom berättade att han i förra veckan ätit upp en av hönsen.....

Den lilla ateljén i två våningar, där minutiös ordning rådde,

och utsikten över trädgården och sjön var vacker och inspirerande.

Tillbaka till Mora. Har sytt några stygn och packat inför morgondagens hemfärd. Kan inte riktigt förstå hur snabbt veckan försvann. Har kanske inte direkt lärt mig något nytt, men jag har fått inspiration och lust, som jag hoppas kunna fortsätta ta mig tid till, även på hemmaplan. 

Och det är något visst med Dalarna!  Här finns så mycket kvar av gamla hantverkskunskaper, gamla traditioner, som man vet att förvalta och ta vara på. Av dialekt, av historia, av fantastiska miljöer.

När jag tänker på allt jag fått denna vecka, så är dagens oturshändelser en bagatell!

Jag råkade svälja en guldpaljett och jag fick ett getingstick mellan tårna....