Usch, idag sa jag något väldigt dumt till en elev, en fjortonårig pojke. Han är ganska stor, snäll men väldigt bullrig och yvig och har svårt för koncentration. Men han har valt textilslöjd och tycker nog inte så illa om det. Dock är han en pajas och varje slöjdtillfälle så har han tagit fram mobilen för att spela eller se på någon musikvideo eller annat. Jag har sagt till honom vänligt men bestämt, jag har tagit mobilen ifrån honom, jag har hotat med att prata med klassföreståndaren eller ringa hem, Men han kan liksom inte låta bli.
Idag var hela klassen extra högljudd. Dom får alltid lyssna på musik på tyst volym i högtalarna för att det ska vara lite mysigt. Idag satte dom på techno-musik, det värsta jag kan tänka mig, men det är ju inte min musiksmak som ska styra valet.
Den här pojken behöver ofta och handgriplig hjälp och har svårt att vänta på sin tur. Idag var han extra tjatig och när han plötsligt tog fram mobilen och satte på hög volym för att se något, då rann min bägare över.
Jag gick fram till honom, slet mobilen ur handen på honom och sa sammanbitet; -Är du helt dum i huvudet?! Vi har pratat om det här varje gång och du vet vad som gäller, varför kan du inte bara sitta ner tyst och vänta på din tur.
Hela klassen tystnade och fnissade generat, sa hon verkligen att han var dum i huvudet?
Nu vet jag att han kan ta det, han skämtar grovt med både kamrater och med mig, men jag hade faktiskt gått över gränsen.
Jag bad om ursäkt, kramade om honom och berättade varför jag reagerat som jag gjort. Skrev också s i loggboken och bad om ursäkt, den får han tillbaka för att läsa nästa gång.
Och jag hoppas han acceptera ursäkten OCH glömma!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar