"Vänskapstäcke"

Idag var det "egen arbetstid", dvs vi fick spendera tiden till det vi behövde den bäst. Själv ägnade jag mig åt att röja mitt skrivbord, gå igenom och besvara mail samt att montera vänskapstäcket som särskolans klass jobbat med i höst.
Varje elev har fått göra en rad med åtta stycken lappar. På en lapp blev man fotograferad med sin bästa grimas, på en lapp fick man trycka prickar, på en lapp fick man med broderimaskinen skriva en eller två saker som man tycker om, på en lapp skulle man sy mönstersömmar och slutligen fyra lappar skulle man sy stjärnor på med en specialpressarfot.. Därefter skulle man lägga lapparna i den ordning man ville ha dom, sy ihop alla till en rad och pressa isär sömsmånerna.
Idag monterade jag ihop alla rader, klippte till vadd och baksidestyg och quiltade ihop dessa. Jag tycker att det blev riktigt bra, och jag vet att det kommer att bli glada miner när klassen får ta sitt vänskapstäcke till soffan i uppehållsrummet på måndagförmiddag.

Men innan måndag stundar nu Allhelgonahelgen. Väskorna står packade i hallen och tidigt i morgonbitti ska vi bila ner till Göteborg. Hurra för fyra lediga dagar!

På fel plats i livet?!

Vissa dagar kan jag faktiskt undra varför jag befinner mig där jag gör!

Som idag t ex.

Vi har haft studiedag och på förmiddagen handlade det om IT i undervisningen. Vi skulle välja tre olika föreläsningar. Jag gick först på en föreläsning om att använda sig av You Tube, därefter om att göra tankekartor i något som hette Crianza och tillslut valde jag en om att göra film tillsammans med elever. Direkt efter lunch jobbade vi med att utvärdera projektet "kollegialt lärande" och sedan hade vi information om en s k inläsningstjänst som skolan köpt in.

 

Borde jag välja att vara tacksam över att ha ett arbete att gå till? Ett arbete som ger mig chans att lära mig saker som jag inte valt själv? Tänka att jag får utmaningar att ta i tu med som jag väljer att tänka på som utvecklande och positiva?

 

Jag måste erkänna att mina tankar verkligen inte gick så idag.

 

Borde det inte finnas en plats för mig där jag får utveckla sådant som jag väljer själv?

En plats där jag känner att jag verkligen befinner mig där jag vill vara??

En plats för skapande och kreativitet.

En plats där harmoni råder.

 

 

 

Love, peace and understanding

Här är hon, min lilla rastafari-tant! Ikväll sydde jag klart hennes kropp, virkade hennes mössa och fixade örhängen.

Jag behövde någonting att pyssla med när äldsta dottern skulle åka tillbaka till Göteborg! Plötsligt blev det så tomt i huset. Saknar hennes pianoklink, hennes pärlande skratt, t om hennes brakfisar i tv-soffan!!
Men som hon själv sa när hon kramades hej-då; -Det känns inte så jättejobbigt att åka, för vi ses ju på torsdag.
För så är det, på torsdag ska vi bila till Göteborg. Från början var tanken att hon skulle kunna stanna hemma och följa med oss i bilen tillbaka, men så kallade skolarbete, och hon fick boka tågbiljett redan till ikväll.
Men jag har ju ändå en dotter kvar här hemma och som bonus hennes lilla vovve. Det är jag så glad för.
Och nu ska rastafari-tanten och jag gå och knyta oss.
Love, Peace and understanding på er alla!

En timme extra

Så har vi gått över till "vintertid", natten som gick var en timme längre.
Kan tyckas att man borde sovit gott och vaknat riktigt utvilad då. Men så blev inte fallet. Jag kom hem från mitt spadygn med syster, svägerska och brorsdotter vid 17-tiden igår.  Vi hade haft det så skönt och trevligt och jag kände mig utvilad och fräsch. Extra roligt att äldsta dottern befann sig hemma och jag hann krama om henne och prata en stund, innan vi skulle på tillställningar åt olika håll.
När maken och jag kom hem vid ett-tiden på natten var jag såååå trött och längtade efter sängen, men när jag väl borstat tänderna och krupit ner blev jag klarvaken! Eftersom döttrarna var ute så hade jag hundsällskap, men det brukar inte göra min nattsömn sämre. Jag vet inte vad det var, kanske för mycket mat och vin på festen? Låg vaken länge, slumrade till för att vakna med jämna mellanrum, natten igenom. Vid halvåtta gick jag upp och ställde om alla klockor i huset.

Dagen har nu passerat. Jag har varit på gympa, bakat matbröd, handlat mat, fikat med äldste sonen, besökt minneslunden och svärföräldrarnas grav för att tända ljus och så ätit fonduemiddag med barnbarnet och hans föräldrar,  maken och våra fina döttrar.
Nu hoppas jag på bättre nattsömn inför arbetsveckan. Visserligen bara tre arbetsdagar, men det är tre studiedagar med olika utbildningar och möten, så det gäller att man är alert!

Pyntade muffins! (Börjar det bli för mycket nu?)

 

Det här är lite av terapi för mig! Jag som avskyr spindlar! Spindlar av alla de sorter, levande som leksaks, på bild som på film. Jag blundar, gnyr och springer där ifrån!
Minns en pinsam situation när äldste sonen hade 5-årskalas i kvarterslokalen där vi bodde, det var många pojkar i samma ålder och så öppnades paketen och i ett av dom fanns en jättestor spindel i plast. Jag som stod i färd med att plocka undan presentpapper började hysteriskt skrika; DEN DÄR LÅTER DU LIGGA KVAR I FÖRPACKNINGEN OCH  TA UT DEN UR LOKALEN. ANNARS BLIR DET INGEN TÅRTA OCH INGA LEKAR.
Det känns, så här i efterhand, lite väl överdrivet. Jag erkänner det nu!

Men se vad jag stått och gjort ikväll! 30 stycken muffins-spindlar! Och det gick bra, inga utbrott alls!!

Visst ser dom äckliga ut. Det tyckte t om dottern. Men jag tror att dom är goda; chokladkladdmuffins med kolaglasyr, kolasnören till ben och kolabönor till ögon.
Dessa ska avnjutas i morgon bitti på klassrådstid. Jag har packat kandelaber, saft, pannlampa och en bok med spökhistorier. Tänkte börja dagen så inför det stundande höstlovet.

Sedan på eftermiddagen har jag tagit ledigt. Kära syster och jag ska bila upp till Tällberg tillsammans med svägerska och brorsdotter. Vi ska fira födelsedag i efterskott, så nu ligger champagne på kylning och ett mysigt spadygn väntar.

Pyntad vovve

 

                                       Här var det mera Halloween!!

Sådär, nu är lilla vovven redo för bus eller godis också!!

Nyss vände jag ut och in på min byrå med gamla tyger, jag skulle leta efter ett speciellt tyg.
Jag säger gamla tyger, för det nyaste jag har är två år gammalt. Det jag köpt senare har jag faktiskt sytt upp. Man blir förståndigare med åren! Förr kunde jag köpa på mig garn, tyg, sybehör osv bara för att jag tyckte det var fint! Många tyger i mina tre lådor är  tygprover från min kära syster. När hon var heltidsarbetande som inredningsarkitekt, fick jag tygprover som gått ut från försäljning eller andra inrednings- eller gardintyger som blivit felbeställda. Jag har sytt upp mycket, men en hel del finns kvar. I en av de tre byrålådorna finns gamla kläder som jag inte kan skiljas ifrån utan har en tanke på att kanske kunna sy om någon gång, eller i alla fall använda tyget till något annat.

Jag fann tyget jag letade efter, det ska ingå i en av mina läxor till Ull-akademin. Återkommer med foto när det är klart.

Men inget mer arbete ikväll, några kapitel ur min bok och sen skönhetssömnen!

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig!

Jag erkänner att jag har ändrat åsikt!
I början när Halloween skulle anammas här i Sverige så tyckte jag bara att det var osmakligt! Ännu en helg att konsumera och dessutom tyckte jag inte om temat med skräck, död och blod. Tyckte att det nästan skändade vår egen allhelgonahögtid där vi ska minnas och hedra våra döda släktingar och vänner. När de första barnaskarorna ringde på dörren och glatt skrek; BUS eller GODIS, snörpte jag på munnen och väste; Kom tillbaka i påsk, det här vägrar jag delta i.
Men åren går och ens vassa kanter slipas av.
Tror framförallt att det vände när äldsta dottern gjorde sitt specialarbete, sista året på gymnasiet. Hon och två klasskompisar skulle göra en film och visa vad man kunde hitta på under olika årstider och högtider. Till halloween köpte dom en stor pumpa, gjorde soppa och bakade bröd om jag inte minns fel och så pyntade dom och gjorde fint. Och den där pumpan med ett glatt grin och ljus inuti som stod och lyste upp vår trapp i gråa oktober, den tyckte jag om.

Så ikväll har jag spenderat tid vid symaskinen och sytt två stycken grytlappar med halloweentema. Vi ska på fest på lördag och jag tänkte dessa skulle vara istället för blomma.
Tack och lov behöver vi dock inte klä ut oss! Där går gränsen för mig!

Åtminstone något år till......

Modell för en stund

Så har man gått och blivit proffsfotograferad, så nu är det väl bara att vänta på att erbjudanden om feta modellkontrakt börjar ramla in!!

Egentligen tycker jag inte att det är klokt att kommunala grundskolor ska vara med i hela den här marknadsföringskarusellen. Men det är ju så det har blivit med  konkurrensen från friskolor. Värre för varje år känns det som.
Trots att skolan ligger risigt till ekonomiskt så ska det alltså nu satsas pengar på att ta in en proffsfotograf. Fotografen, en assistent och biträdande rektorn gick runt hela förmiddagen och fotograferade olika miljöer. Hemkunskap, slöjd, bild och idrott var givna (-det är ju så "trevliga levande" lektioner)! Så bad man kemi- och fysiklärarna att duka upp "något roligt experiment" som var fotografivänligt!
Det här ska nu ut i reklamblad och på hemsidan.

Risken att jag ska få något modellkontrakt är nog lika med noll. Och jag tror inte att det vore något för mig heller. Det kändes väldigt krystat när assistenten tryckte på den starka lampan och fotografen bad mig stå i olika poser tillsammans med elever. Än skulle håret dras bakom örat, än skulle jag böja mig längre ned, än skulle eleven och jag titta varandra i ögonen och le.......

Som vanligt bilade jag och veckohandlade på eftermiddagen. Fick ett trevligt sms när jag var påväg hem och  yngsta son med familj bjöd in sig på middag.
Så efter spinningpass, dusch och matlagning blev det bonustid med barnbarnet!

Det händer i händer...

...så löd alltså temat för Ullakademihelgen!
Det skulle göras vantar på fredagkvällen, men eftersom jag föredrar stickade vantar, gjorde jag istället en handdocka. Det är den lilla grodan högst upp till vänster. Den är inte helt färdig, ska sätta dit ögon och förstärka munnen med ett broderi, men sen så.
På lördag förmiddag pratade vi om olika sätt att tova fast dekorationer. Jag testade att tova fast en kant med garnöglor på toveplattor. Det blev början till ett par handledsvärmare.  Med lite pärlbroderi och en fin knäppstängning tror jag dom kan bli fina, längst ner till höger i bild.
Lördag eftermiddag var det "fritt arbete" och då gjorde jag plattor av fin- och merinoull i två lila nyanser samt plattor och snoddar med öglor av grön finull. Av detta har jag skapat blommor till servettringar. Ska bli 24 stycken, så jag har bara börjat. Dessa ligger på bilden under grodan.
Idag skulle det nåltovas huvuden. Eftersom jag redan nåltovat ett huvud i våras, valde jag att nåltova pumpor. Två små till den lilla häxhatten som lilla vovven ska ha till Halloween, högst upp till höger i bild. Så nåltovade jag två lite större pumpor att ha som bordsdekoration nu när vi dukar middagsbordet i oktober/november.

Helgen har varit grå och regnig så det var skönt att stå inomhus och hålla på med ull.

Resan hem känns lite lång och man blir ganska seg, men jämfört med tåg och buss så tjänar man tre timmar i tid, och jag slapp dessutom köra.
Det var ändå helt underbart att komma hem, ta en dusch och få sätta sig till dukat bord. Maken hade plockat massor av kantareller så det bjöds kantarellknäcke till förrätt och därefter köttgryta med hasselbackspotatis. Och mitt första glas vin på tre veckor. Detoxen är över för denna gången!

Intarsiabroderi

Så är läxan färdig och väskan packad. Imorgon bär det av till Kyrkeruds folkhögskola för andra terminsträffen.  Jag behöver inte åka tåg och buss den här gången utan blir hämtad med bil, vi är tre som samåker.
Temat för helgen heter "Händer i händer" och det är Erik "man of wool" som är lärare. Jag ser verkligen fram emot det och är så glad att jag fortsatte en omgång till!

Läxan var att leta upp en dikt och göra en bild utifrån den dikten. Själv hade jag en tanke om en bild jag ville göra, så jag letade upp en dikt som passade till det. På bilden ser man starten, jag skar ut fiskskelett ur två olikfärgade tovade plattor för att sen byta plats och göra ett intarsiabroderi.

 

Så här blev resultatet. Jag ville ha en användbar bild, så det fick bli en tehuva. Dikten broderade jag in på fri hand med guldtråd, också det en spännande kontrast till det grova tovade.

 

Dikten lyder;

It´s like yin and yang

It´s like the night and day

-opposite sisters

 

Innan jag "får sova" ska jag nu sticka en mönsterrapport på en av julklappssjalarna jag håller på med. För att jag ska hinna så har jag bestämt att jag måste sticka tre mönsterrapporter per kväll!

Ikväll kan jag sitta i sängen utan att vara rädd att störa maken, eftersom han befinner sig på Haga slott och en kurs med sin praktik över natten.

Dofter

Hösten har en speciell doft! Tänkte på det under min stavgångspromenad imorse.

Det är förmultnade löv, det är övermogen fallfrukt som börjat ruttna, det är luften som är klar och annorlunda, det är frän hästgödsel som sticker i näsan och det är röklukt från någon som eldar i sin trädgård.

Det blir sinnliga morgonvandringar. Frågan är bara hur länge jag kan hålla på, dels blir det mörkare och mörkare ute och dels börjar det bli väldigt slipprigt och halt av löv och lera.

 

Efter arbetsdagens slut klockan 17 cyklade jag till Friskis & Svettis och skivstångspass. Hade med handduk och tvål och duschade för ovanlighetens skull där eftersom det var dags för syjuntan att träffas i kväll.

Kom hem strax före 23, maken sov redan och jag satte mig och gick igenom alla foton från vår resa till Irland i somras. Håller på att förbereda en födelsedagspresent. 

Den här bilden bjuder jag på;

 

 

Här kommer jag ihåg att det luktade tång, salt hav och gammal fisk!

Stort och smått, fortsättning....

Apropå gårdagens funderingar, tycker jag denna bild och text är klockren! Mannen som skrev detta är psykolog i Canada, men härstammar från Ungern. Född 1944, morföräldrarna dog i Auschwitz.
Intressant!

Och från det stora till det lilla även idag.

Jag har suttit och stickat framför ett nytt tv-program; "Hela Sverige syr". Egentligen tycker jag det är lite trist med alla tv-program med samma koncept. Att det ska tävlas och att någon ska röstas ut. Men nu gällde ju ett av mina intressen, klädsömnad. Lite småroligt var det att se vilka utmaningar dom ställdes inför och hur dom löste dom. I alla fall så dög det att sticka framför.

Funderingar om stort som smått

Känslan efter lördagens teaterföreställning "Karl Gerhard" sitter kvar i kroppen.

Maken och jag pratade om det efteråt; våra föräldrar hur tänkte dom under den här perioden? 
Förstod gemene man hur nazi-vänligt det egentligen var i Sverige, både hos kungahuset och hos regeringen?  Hur reagerade man när Karl Gerhards kuplett om den Trojanska hästen inte fick framföras utan skulle tystas ned? Hur tänkte man när tyska transporter via järnvägen tilläts, när vårt grannland var ockuperat?
Svärmor var  t om norsk flykting, medan mina föräldrar levde stilla på landet i Södermanland.
Hur mycket fick man reda på, hur mycket kunde man förstå?
Så synd att jag inte pratade med mamma och pappa om det här medan dom levde!
Mamma berättade om ransoneringskupongerna, hur svårt det var att få tag på matvaror. Hur dom kokade kaffe på cikoria och hur hon fick lappa och laga och sy om för att få kläder till barnen.
Men allt det där som hände i Europa, vad visste dom egentligen?
Så synd att jag inte pratade med mamma och pappa om det här medan dom levde!

Numera har vi nyhetsuppläsning en gång i halvtimmen på radio, ständigt kan vi vara uppdaterade via nätet och på tv är det många nyhetsprogram varje dag.
Då hade dom en raspig radioutsändning per kväll.

Samtidigt i dag, hur mycket orkar och kan man ta in av omvärldens nyheter? Det är krig, sjukdomar, naturkatastrofer, miljöhot, ekonomiska kriser osv, osv. Förstår man vidden av allt detta elände? Man lever i sin egna lilla värld och har nog med den.
Troligt är väl att det var så även för våra föräldrar, dom hade dessutom mycket sämre ekonomiska förutsättningar än vad vi har nu.
Jag kan i alla fall stilla mitt samvete med lite pengar; jag har ett fadderbarn och jag stöder cancerforskningen. En droppe i havet, men ändå en droppe.

Sånt har jag grubblat på idag!
Men jag har också grubblat på vår köksrenovering och för tredje gången anlitat kökspersonal på Ikea för att rita om skissen.
Stort och smått, så är väl livet.

Helg-resumé

Så är det söndagkväll igen. Mörkt och regnigt, riktigt oktoberrusk.
Idag har jag höstklippt och grävt i trädgården, passade på medan samfällighetsföreningen hade containrar på plats efter den gemensamma städdagen igår.

Igår ja! Efter städdagen cyklade maken och jag ner till stationen och tog tåget till Stockholm. Där flanerade vi i sakta mak via Kungsträdgården, utmed slottskajen, över Slussen och bort till Fotografiska museét.  Det var höstsalong, Magnus Wennman, Joyce Tenneson och Anders Petersen. Många foton kändes så dystra och visade mest misär tyckte både maken och jag. Vi konstaterade att publiken var förhållandevis ung, och det var mycket folk, kö för att komma in!
Efter det besöket åt vi mat på Hermans vegetariska, på Fjällgatan, alldeles ovanför Fotografiska,  med hänförande utsikt över vattnet. Passade bra med vegetarisk mat eftersom jag fortfarande detoxar. Asiatisk buffé bjöds det. Det var det så otroligt mycket folk och trångt, trots att vi åt redan 15.30!

Vi fortsatte vår vandring på bakgator på söder och via gamla stan till Stadsteatern och Klarascenen dit vi köpt biljetter till föreställningen Karl Gerhard.

I rollen som Karl Gerhard var Rickard Wolf som gjuten. Det var riktigt bra rakt igenom, Fantastiskt skådespeleri,  många kända namn och duktiga musiker, pjäsen innehöll en hel del av Karl Gerhards kupletter. Men framförallt fick man en bra inblick i hans liv och tidsandan.
Vi fick smyga ut under sista applådskaran-publiken stod upp och applåderade så det gick bra-för att sen hasta iväg till tåget mot Uppsala.

Jag var helt slut när jag kom hem och stupade isäng!
Och det ska jag faktiskt göra nu med!

Fancy Friday

Vi är några kollegor som bestämt att vi ska ha "fancy friday". Dvs klä upp oss lite finare än de andra dagarna, för att få in helgkänslan!
Därför var det inte helt bekvämt imorse när klassen på klassrådstid skulle ha ut oss för att leka "Tjuv och polis". Men jag sprang så gott jag kunde i pumps och snäv kjol. Fast jag blev ju tagen hela tiden, och satt i fängelse.....

 

På "icke lektionstid" hann jag provvirka en "öglekrage" ur en gammal bok från 60-talet. En elev letade upp den och ville göra en, så jag var tvungen att testa hur svårt det var.
Avslutade min fancy friday med en klass sjuor som var ur balans. Trötta naturligtvis efter veckan som gått, men att hitta på bus det fanns det krafter till! Saken blev inte bättre av att en pojke från en annan klass kastade vattenballonger på fönstren i slöjdsalen.

Skönt att komma hem efter det! Maken hade klippt gräset och grävt upp de sista potatisplantorna-fast han inte borde. Jag ställde mig och kokade fisksoppa och så efter middagen var i alla fall min plan, att vi skulle diskutera kök.  Maken var dock trött och inte alls på humör för detta så lite uppgivet tog jag mitt broderi och satte mig i tv-soffan.
Yngsta dottern och en kompis gjorde sig iordning för utgång och ockuperade badrummet, men nu har dom dragit iväg och jag ska ta mig ett nattbad.

Olarmat

Idag klockan 10 var det meningen att vi skulle ha brandövning. Inga elever skulle veta något i förväg. Jag hade på mig mina kängor och hade smugit in en fleecetröja i lektionssalen för att vara förberedd på att stå ute på fotbollsplanen med min klass i höstrusket.
Klockan passerade 10, lektionen avslutades 10.20, inget larm.
Strax därpå kom biträdande rektor upp och undrade  var vi varit medan resten av skolan utrymdes. Det visade sig att brandlarmet tydligen inte fungerar i vår del av skolan. Hemkunskaps-,  slöjdsalar och träningsskolan är i en separat byggnad.
Vi hade alltså blivit innebrända!
Det brann faktiskt på taket/vinden för kanske 8-10 år sedan. En otäck och rätt rejäl eldsvåda även om den skedde tidig, tidig morgontimme när skolan var tom. Jag fick höra det på nyheterna när jag åt frukost. Man misstänkte att några elever tagit sig upp på taket och tänt en engångsgrill som sedan elden fortplantat sig ifrån.
Alla symaskiner och en del annat hann räddas, en del kunde saneras men väldigt mycket fick vi rensa ur och kasta pga rök och vattenskador.
Men nu installeras det brandtrappor i byggnaden, så då borde väl även larmet ses över. Så hoppas man såklart att man aldrig ska behöva uppleva att det börjar larma och brinna på riktigt.

Ett liv efter döden?

Donationsveckan pågår för fullt.
När jag skulle gå hem från skivstångspasset ikväll stannade jag till vid bordet som var uppställt i receptionen. Cykelsadelskydd, kort, kundvagnspoletter och annat krafs med texten att det är viktigt att ta ställning.
Jag skickade in och anmälde mig för många år sedan, så i alla år har jag haft ett litet kort i min plånbok om att det är ok att ta mina organ. Stannade till och frågade om det fortfarande gällde. Tre vänliga kvinnor som stod som representanter för socialstyrelsen, som driver den här kampanjen, sa att det bästa var att anmäla sig igen via nätet, för då ligger mitt namn i ett register och är lättåtkomligt vid en ev olycka.
Sagt och gjort, jag slog mig ner vid datorn och fyllde i personnummer och namn. Skillnaden mot då på 90-talet, när jag anmälde mig sist, var att nu fanns det tre alternativ. Man kunde välja att bara donera organ, att donera både organ och vävnader eller att man inte alls vill donera något.
Jag kryssade i nummer två, dvs att donera organ och vävnader.

När jag cyklade hem slog mig en konstig känsla.
Tänk om det finns ett liv efter döden! Och tänk om min kropp då blivit av med njurar, hjärta, lungor, lever, tunntarm, hornhinnor, hud, benvävnad och hörselben.
Är det kört för mitt andra liv då??

Godis för en detoxare

En regnig och mörk oktoberkväll kan en duktig detoxare behöva en uppmuntran!

Ikväll gjorde jag goda små dadelbollar till kvällsteet.

Dadelbollar med kanelsmak
8 urkärnade färska dadlar
1 dl cashewnötter                      Mixa allt till den konsistens du önskar.
1/2 dl sötmandel                        Rulla till små bollar, lägg i småbrödsformar.
1 msk kokosolja                         Ställ i kylen tills du ska äta.
2 tsk kanel
1 tsk vaniljpulver

Är du helt dum i huvudet??

Usch, idag sa jag något väldigt dumt till en elev, en fjortonårig pojke. Han är ganska stor, snäll men väldigt bullrig och yvig och har svårt för koncentration. Men han har valt textilslöjd och tycker nog inte så illa om det. Dock är han en pajas och varje slöjdtillfälle så har han tagit fram mobilen för att spela eller se på någon musikvideo eller annat. Jag har sagt till honom vänligt men bestämt, jag har tagit mobilen ifrån honom, jag har hotat med att prata med klassföreståndaren eller ringa hem, Men han kan liksom inte låta bli.
Idag var hela klassen extra högljudd. Dom får alltid lyssna på musik på tyst volym i högtalarna för att det ska vara lite mysigt. Idag satte dom på techno-musik, det värsta jag kan tänka mig, men det är ju inte min musiksmak som ska styra valet. 
Den här pojken behöver ofta och handgriplig hjälp och har svårt att vänta på sin tur. Idag var han extra tjatig och när han plötsligt tog fram mobilen och satte på hög volym för att se något, då rann min bägare över.
Jag gick fram till honom, slet mobilen ur handen på honom och sa sammanbitet; -Är du helt dum i huvudet?! Vi har pratat om det här varje gång och du vet vad som gäller, varför kan du inte bara sitta ner tyst och vänta på din tur.
Hela klassen tystnade och fnissade generat, sa hon verkligen att han var dum i huvudet?
Nu vet jag att han kan ta det, han skämtar grovt med både kamrater och med mig, men jag hade faktiskt gått över gränsen.
Jag bad om ursäkt, kramade om honom och berättade varför jag reagerat som jag gjort. Skrev också s i loggboken och bad om ursäkt, den får han tillbaka för att läsa nästa gång.
Och jag hoppas han acceptera ursäkten OCH glömma!!

Det susar i säven?

Nej, men det susar i torken. Äntligen har jag skurit äpplen i skivor, som nu ligger i ollorna och torkas. På tur att torkas står sedan en massa svamp, som maken fick med sig hem från skogspromenaden idag.
Själv stod jag hemma i köket och bakade och lagade mat eftersom sönerna med familjer var hemma på middag. Det var härligt att ha barnen samlade, fast jag saknade förstås "Göteborgs-dottern"! 

Efter disken nu ikväll har jag suttit och skickat iväg en del mail och tittat över veckan som kommer.
För övrigt min andra detoxvecka. Jag får nog vila från stavgången en eller två dagar, för ryggen ger sig till känna när jag går i snabb takt för ofta. Får ersätta med lite morgonyoga istället.

Och ska jag orka det måste jag gå isäng nu, min plan över att lägga mig tidigare på kvällarna sprack efter tre kvällar. Söndagkvällen vill jag dra ut på än mer, vill inte inse att helgen redan är slut!

Utmattad!

Idag har maken och jag farit runt och tittat på kök i fyra timmar. Det finns hur många olika varianter och lösningar som helst. Tur nog så har vi i alla fall rätt så lika smak, så vi har hittat en stil som vi är överens om. Men sen kommer det till att få in så mycket som möjligt i vårt lilla kök. Vi har vridit och vänt på ritning, mått och olika lösningar. Som det ser ut nu har vi lyckats få till 40 cm mer arbetsyta än tidigare. Det blir dock på bekostnad av att vi får en pelare med både kyl och frys. Räcker det till?
Jag har sett så mycket snyggt och praktiskt, men allt är för bra mycket större kök än vårt.
Man blir alldeles utmattad av detta!

 

Men jag fick till min höstkrans av lönnlöv!

 

Och jag fick upprensat och fixat i trädgården på framsidan.

 

Och maken började snickra på barngrindar till trappen. Vårt lilla barnbarn har börjat krypa och imorgon kommer dom hit på middag, så då ska huset vara säkrat!

 

Nu avslutar jag kvällen med en långfilm och färdigställer samtidigt min stickade sjal!

Hur ska det här gå ihop?

Så mycket roligt det finns att göra! Måtte helgen som kommer, räcka länge!
Jag har just doppat pressade lönnlöv i paraffin. Dom blir blanka och fina och håller färg och form och är jättevackra att ha som bordsdekoration.
Imorgon ska jag ta och göra en krans av lönnlöv att hänga på dörren. Lönnarna i gränden har släppt massvis av löv och det ligger drivor med vackert färgade löv på gräsmattan.
Så har jag mitt ullprojekt som jag så gärna vill sätta igång med under helgen.
Och så är det den där sjalen som jag vill göra färdigt och blocka för att sen gå och köpa mer garn och sticka fler sjalar, tänker på julklappar.
Skulle ju varpa lingarn och dra på en väv också.
Och så var det alla äpplen som jag skulle kärna ur och skära i tunna skivor för att torka.
På köksbordet ligger tidningsuppslag och bilder på olika kök, imorgon ska maken och jag ut och besöka olika firmor för att få inspiration och uppslag inför kommande köksrenovering.
Och massagedags är det imorgon.
Och på söndag ska jag ordna en liten middagsbjudning.
Gräset behöver också klippas, och frostskadade växter röjas bort.
Osv, osv, osv.........

Min läxa

Mellan gångerna på Ullakademin får vi läxor som ska göras och presenteras via folkbildningsnätet med bild och text.
Den första läxan har jag gjort färdigt och lämnat in. vi skulle göra något av en tovad platta i en speciell storlek. Allt skulle användas och så skulle den få en "bild" av något slag.

Jag provade först på en liten restbit att torrtova på ull format som löv, och så våttova stjälkar att ha som knytband. När jag såg att det gick bra, klippte jag och vek min stora platta till en ask och torrtovade på eklöv med stjälkar. I asken ska jag förvara mina ullbroderigarner.

Nästa läxa, är att välja en dikt och så göra en bild utifrån den.
Jag läser gärna dikter och har flera favoriter, så jag fick en massa idéer i huvudet meddetsamma. Dock har jag ett sätt jag vill prova att jobba på, så när jag bestämde mig för det fick jag istället "gå bakvägen"! Jag googlade på "tankeord" utifrån min idé och hittade tillslut en kort liten dikt som kommer att passa bra till motivet.

It´s like yin and yang
It´s like the night and day
-opposite sisters

Nu återstår bara att sätta igång med projektet. Jag har två veckor på mig!

Guldkorn i vardagen

Eftersom jag börjar lite senare på onsdagar kunde jag stavgå när solen gått upp idag. Termometern visade minus fem grader, så det blev vantar på!
Ungefär halvvägs passerar jag en fårhage som kantas av stora oxelträd. Imorse när jag passerade, hade solens strålar nått fram och tinat de frostbitna bladen, som plötsligt började snöa ner över mig. Jag var tvungen att stå alldeles still och bara lyssna och uppleva. Det lilla prasslet som uppstod när trädkronan släppte bladen, känslan när de kalla, fuktiga bladet träffade min kind.
Ett litet guldkorn i vardagen.

Ännu ett guldkorn ikväll, när yngsta dottern och jag tog med oss rotfruktspajen och åkte över till barnbarnet och hans mamma och delade middagen med dom. Bara för att vi ville träffas. Har gått alldeles för lång tid sedan sist. Jag tillbringade största delen på golvet och lekte och sjöng. Och när han pyjamasklädd och tandborstad tittade mig i ögonen för att sekunden efter lägga näsa och panna mot min kind och gnussa kändes alldeles fantastisk!

Maken kom hem strax efter att vi kom hem. Han hade också upplevt guldkorn idag och var på gott humör. Ett läkarbesök på Sophiahemmet hade tagit kortare tid än beräknat så han hade fått tre lediga timmar att promenera och äta lunch i höstsolen innan föreläsningarna på tandläkarhögskolan började.

Yngsta dottern var också nöjd med sin dag. Nervös som hon var i morse när hon begav sig till Stockholm för att klara av "risktvåan", dvs bl a köra halkbana. Allt hade gått bra och t om varit ganska roligt.

Guldkorn för oss alla alltså!