Jag började min stavgångspromenad klockan 06.15. Det var fortfarande mörkt ute och jag mötte inga vandrare eller hundrastare.
Efter ett tag smög sig en svag strimma av ljus fram bakom skogshorisonten. Den färgade himmelen svagt laxrosa och det blev alldeles fantastiskt vackert för det var som om alla aspar, med sina knallgula löv, plötsligt tändes och blev självlysande.
Så det gamla ordspråket "Morgonstund har guld i mun" stämmer i det här fallet!
Och nu har hela dagen passerat och det är mörkt ute igen.
Pratade med dottern som känner sig väldigt tveksam till kursen Media och kommunikation som hon läser på Göteborgs universitet. Jag frågade om hon verkligen skulle fortsätta och när hon sa; vad ska jag annars göra?, började jag domedagspredika; Man har alltid ett val! Sekunden efter fortsatte jag; "sa mamman som velat byta jobb i fem år".
Det är alltid lättare att säja till andra vad dom ska göra.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar