Fullmånen sitter på himlavalvet och kikar in genom mitt köksfönster. Den lyser så starkt och det fick mig att fundera på om jag ärvt en dålig vana av min mamma.
När det var fullmåne sov hon alltid så dåligt.
Natten som var, sov jag uruselt. Jag vaknade en gång i timmen, tittade på klockan, låg och vände och vred på mig utan att hitta en skön sovställning. Gick upp en halvtimme före klockan ringde, för det kändes meningslöst att ligga kvar.
Men det var inte förrän nu ikväll, när jag drog ut soptunnan till vägen, som jag såg den vackra fullmånen och tänkte; Aha, är det ditt fel?!
Nu har jag suttit och googlat, men tydligen så finns det inga vetenskapliga bevis för sömnbrist och fullmåne. Men jag tror vad jag tror jag. Och nu när mina hormoner är i obalans, så varför skulle inte månen kunna spöka i kroppen?
Och mångalet har jag betett mig; medan jag lagade mat hällde jag upp ett glas vin och bredde två mackor och åt, efter middagen stoppade jag i mig en halv chokladkaka, under kvällens gång har jag smugit i köksskåpen och nallat cashewnötter och till kvällsteet tinade jag kardemummakaka-jag har bara vräkt i mig utan att vara hungrig, bara sugen, sugen.
Galet, eller hur?!
Nu återstår att se hur kommande natt blir...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar