Så känns det nästan när man möts av sjukvårdens krångel!
I morse på telefontid ringde jag hudvårdsmottagningen på Akademiska sjukhuset. En entonig stämma förkunnade sävligt att om man skulle behöva höra meddelandet på engelska skulle jag trycka på 2, därefter blev man erbjuden fyra olika alternativ. När rätt alternativ valts så fick man frågan om man ville bli uppringd på telefonnumret man ringt ifrån. Ville man ha ett annat nummer så skulle det knappas in tillsammans med riktnummer och avslutas med fyrkant. Därefter så skulle personnumret knappas in och avslutas med fyrkant. Därefter blev man erbjuden ett klockslag då sjuksköterska skulle ringa, om inte det passade så skulle man knappa in förslag på annat klockslag. Puh....
Jag hade lektion när telefonsamtalet skulle komma, men jag hade en årskurs nio och jag förklarade för klassen att jag skulle behöva svara. Dessvärre stod jag mitt uppe i att visa en hälstickning och hann inte fram till telefonen i tid. Skit!
Jag gick och ringde upp igen, upprepade proceduren och fick en ny tid då dom skulle ringa.
Den här gången hann jag ta telefonen. En vänlig sköterska frågade om mitt ärende och jag berättade om mitt bekymmer med soleksem, att jag varit där tidigare och nu hade läst om andra behandlingsmetoder, och att jag gärna ville ha en tid hos en specialist. När jag avslutat min lilla monolog så förklarade systern vänligt men bestämt, att eftersom inte min journal fanns kvar på mottagningen (märkligt med tanke på datasystemet, tänkte jag) att det förmodligen var ganska länge sedan jag var där, så måste jag gå vägen via min husläkare för att få en remiss utskriven. Suck!
Jag ringde upp min vårdcentral och fick upprepa samma procedur med knapptryckningar. Den här sköterskan kunde inte ringa förrän sena eftermiddagen, precis när jag skulle sitta på en datautbildning. Grrr...
Det gjorde att jag nu bestämde mig för att byta till en privat vårdcentral, skriva mig där och byta husläkare. Min gamla husläkare som jag haft i 30 år gick i pension för ett år sedan, och den nya som tagit hans plats, har jag lite svårt för. Tänker först att det spelar väl inte så stor roll, för jag tänker inte springa hos läkare i onödan. Men samtidigt vet man ju inte hur det blir med den saken (nu när man börjar bli äldre också...) och det är viktigt att känna förtroende för en läkare.
Sagt och gjort, jag ringde Ekeby vårdcentral-inrymt i det gamla tegelbruket- och fick komma direkt!
På lunchen cyklade jag ner, fyllde i en blankett och fick direkt träffa en sköterska. Jag berättade, hon antecknade och satte upp mig på en läkartid en timme senare. Hann tillbaka och jobba trekvart, (det är toppen att det är så nära både jobb och hem). Läkaren var jättetrevlig och hon kändes väldigt trygg och kompetent. Direkt hittade hon min gamla journal från hudvårdsmottagningen där det mycket riktigt stod att jag lider av "Kroniskt polymorft ljusutslag". Det var 13 år sedan jag fått diagnosen. Det tog tio minuter, nu är remissen på väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar