Som en målning av Renoir....

.... eller någon annan impressionist.

Så vackert är landskapet nu i de sista skälvande andetaget av oktober.

Gryning och skymning nästan smälter in i varann och ljuset är trolskt innan det övergår i mörker.

Så vackert, nästan magiskt.

Upplevde det så tydligt igår och idag när jag, dottern och vovven bilade tur och retur Södermanland.

Vi har gjort ett litet besök i Sannerby. Lagade en liten födelsedagsmiddag till min bästa moster Inga som fyllde 87 år för en vecka sedan.

Det jag slogs av, i mötet med henne, gjorde mig lite sorgsen! Hon förminskar sig själv och allt det hon gjort genom åren. Mamma var också lite så, de sista åren hon levde. Förminskade sig själv och tyckte att hon inte dög något till som gammal kvinna. Båda två systrarna, kvinnor från en generation som var vana vid att alltid, alltid vara sysselsatta med något. Dom uträttade stordåd med att sköta familj, jobb vid sidan av och samtidigt "trolla" för att få pengarna att räcka. Och så när krafterna tryter så känner dom sig värdelösa.

Det är så tragiskt, så ledsamt.

Jag försökte uppmuntra henne med att räkna upp alla maträtter som jag älskat att äta av det hon lagat. Stekt gös, kalvsylta, köttbullar, limpor, färsk ärtsoppa, älgstek, våfflor, kardemummabullar, bondbönsvälling. Det enda jag inte tyckte om var råmjölkspannkaka och kalvdans.

Då skrattade hon ändå gott och mindes en gång när hon och storasyster Eva var små och skulle gå en promenad och mamma Tekla sagt -"När ni kommer hem ska ni få något att äta som börjar på R och slutar  på A".  Och hur vi gick och gissade på allt möjligt, men när vi kom hem och kände lukten utbrast vi båda besviket -Råmjölkspannkaka!! Vi tyckte inte heller om det!

Jag lovar dyrt och heligt att försöka att aldrig någonsin förminska mig själv.

Att gilla läget

Idag var det sämre med "zen".
Arbetsdag med kort personalmöte om årets lönesättning Arbetslagsmöte där vi skulle gå igenom en enkät, elevärenden samt diskutera hur skolan ska uppfylla målsättningen att till nästa läsår öka elevantalet. Trivselkommitemöte där vi diskuterade hur vi ska piffa upp skolmiljön. Däremellan monterade vi ner ett gym för att få utrymme till skolans dansgrupp och så hann jag varpa till en ripsväv.
Nu ikväll har jag varit ute med före detta och nuvarande arbetskamrater och ätit och pratat.

I morgonbitti kommer en elektriker hit för att, förhoppningsvis, laga golvvärmen i badrummet.
På förmiddagen har jag ett möte med specialpedagogen på skolan. Därefter tänker jag ta ut kompledigt och resa ner till Södermanland, tillsammans med dotter och vovve.

Jag har inte riktigt "landat i" vintertiden. Mörkret kommer lite för tidigt och är lite för kompakt.
Men kanske vänjer jag mig snart?!
Här kan man verkligen snacka om att man måste "gilla läget"!!

Zen

Fullkomlig närvaro

En bra sammanfattning över dotterns och mitt spadygn på Yasuragi!

Det är nog femte eller sjätte gången vi unnar oss att resa hit. Det är nära, det är prisvärt och det är fantastiskt skönt.

Det är den japanska tvagningsritualen, det är dom varma källorna med fantastisk utsikt, det är klangresan, yogan, maten, miljön.

Visst är det stort och mycket folk, men stället slukar också mycket folk och man kan fortfarande behålla känslan av att att det är lugnt och avkopplande.

Sängarna är sköna och varje rum har sjöutsikt, det är mäktigt när de stora finlandsfärjorna passerar.

Idag var vi kvar extra länge och avslutade med varsin massagebehandling, sedan låg vi i loungen och drack spirulinate och åt frukt innan det var dags att ta sig tillbaka till verkligheten.

Vill behålla känslan

Syfestival

Hela dagen i Älvsjö mässhallar och "Syfestivalen" tillsammans med MASSOR av andra kvinnor och några män och barn! Som ett jättestort lekland för folk med skaparlust!

Vi fick med oss idéer till jobbet och så tyger, garner och lite annat till oss själva!Vi konstaterade vid fikat, att det är bra att sansa sig lite och fundera, innan man slår till och handlar! 

Själv gick jag lös på två klänningstyger, ett kjoltyg, en koftbeskrivning, material till smycken, sockgarn samt en massagekudde. 

MEN jag bärgade mig innan jag hann köpa ett silkegarn, tre härvor ullgarn, ett lappteknikstyg samt en vadmalskappa med återbrukat korsstygnsbroderi i ryggen.

Det finns alltid mer lust än tid till skapande....

Trött, men nöjd med dagen ska jag nu dra tillbaka alla klockor innan jag kryper till sängs. 

I natt går vi tillbaka till vintertid!

Hasandets undersköna konst..

...ovanstående mening uttalades av en granne. Han är pensionerad gymnasielärare som ringde upp mig i ett ärende. När vi pratat klart, frågade han om jag var på jobbet, själv satt han i morgonrock fast klockan var halvelva på förmiddagen. -Jag håller på att lära mig "hasandets undersköna konst", som Lönnebo sa. Så skrattade han gott och vi sa hejdå. Jag har haft orden kvar i huvudet och undrat lite, var det positivt eller var det ironiskt det där med hasande??
Själv skulle jag inte ha några problem med att sluta jobba, men jag förstår att många fasar för det!
Ja, ja det är fredag och helgledigt.
Fast inte riktigt, för imorgon bitti ska jag och en kollega åka till Älvsjö på mässa, eller Syfestival som det kallas. Det är både för jobbets räkning och privat. Och det ska bli trevligt.
Möjligtvis förutom den lilla detaljen att jag måste ställa klockradion på ringning tidigt fast det är lördag.....

Tråkiga?

Efter sjukgymnastiken i morse gick jag en skogspromenad med dotterns hund Mylie. Hon är verkligen alldeles bedårande, och kan få den suraste att tina upp och bli glad. T om maken, som var så emot hund, böjer sig genast ner och gullar när han kommer från jobbet på kvällarna.
Dottern är otroligt ansvarsfull i sitt hundåtagande. Hon sätter alltid Mylie först, och hon passar verkligen för att ha just den här lilla vovven, måste jag erkänna. Dom är som gjorda för varandra!!

Efter hundpromenaden var det lunch och så iväg till jobbet. Efter jobbet veckohandlade jag och så hem och laga middag.
Nu har jag suttit vid SVTplay och sett två avsnitt av "Von Svenssons kläder", ett riktigt bra program med olika teman om kläder. Det senast sända avsnittet handlar om kläder som provocerar. Spännande och alltid aktuellt ämne. Alexander Bard blev intervjuad, och han är en person som jag blir provocerad av. Han har, enligt mig, förskräckliga kläder och frisyr och så är han så otrevlig när han uttalar sig om saker. Att han har ett udda utseende är roligt men däremot att han har en så kaxig attityd provocerar mig negativt.  T ex sa han att svenskar är så otroligt tråkiga och rädda för att göra bort sig. Okej, det kanske stämmer på många svenskar men jag tror att det stämmer på människor från andra länder också. Vi har en flicka på skolan som klär sig i Lolita-stilen, en japansk klädstil från Harajukudisktriktet. Hon "sticker verkligen ut" från mängden, men är accepterad och jag har inte hört att hon blivit trakasserade pga sin udda stil.
Sjukgymnasten hade fläckar av blått nagellack på sina händer i morse. Hennes döttrar skulle till skolan för att fira FN-dagen, och hon hade måst måla nagellack på sina tre flickor och spraya håret i olika färger för att dom skulle vara extra fina till firandet. Det är väl inte heller  tråkigt?!!

Core-träning

Som jag saknar  träningen!
Ikväll hade jag bokat in ett core-pass.  Sjukgymnasten säger att de musklerna är de viktigaste, så nu ville jag prova.
När jag kommer till Friskis&Svettis så njuter jag! Känner igen många ansikten, men framförallt så blir jag glad av att se människor som tränar, jag t om njuter av lukten i gympahallarna!
Där var jag också förut, varje dag fick jag min endorfinkick!
Core-träningen har ändrat sitt koncept, jag pratade med ledaren före passet. Enligt vetenskapliga rön så tränar man bålstabiliteten bäst genom att utmana sig i rörelse, och inte som man trodde tidigare, genom att försöka hitta dom inre musklerna i lugnare tempo. Hon rådde mig att göra alla övningar, men inte i samma tempo som hon, och inte i ytterlägen.
Det var tufft, men oj vad jag knep med mina magmuskler och verkligen utforskade varje rörelse innan jag gick in i den. Och så skönt det kändes, så nöjd jag var med mig själv. Jag kände hur min hållning, efter träningen, tillhörde en tränande människa!
Jag känner att jag vill köra igång lite försiktigt med några pass i veckan. Core absolut, spinning ja, yoga och så lite gym.
Får väl konferera lite med min sjukgymnast, ska dit i morgon bitti.

Jag stickade mig ett litet "gömme" ikväll. Kan ha det som smycke, och alltid kan jag lura någon elev att lära sig dubbelstickning!

Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer

Och har jag då levat som jag ville den här dagen?
Tja, den har inte varit dålig. Jag kunde kliva upp från min sköna säng, äta en god frukost och bläddra i tidningen. Jag kunde ta mig per cykel till mitt arbete. Jag hade helt ok lektioner. Jag deltog i ett möte som också var ok. Jag fick besök av gamla elever och fick flera kramar och trevliga pratstunder. Jag cyklade till Bailine för träning. Jag cyklade hem och lagade soppa, bakade bröd och gjorde en äppelkaka. Jag stickade klart ett par sockar. Tog en kvällsfika med familjen. Och nu är det snart dags att göra sig iordning för den sköna sängen igen.
Så det vore skamligt att klaga.
Men har jag levat som jag vill??
En arbetskamrat som frågade hur det var idag sa att jag inte hade "gnistan i ögonen"som jag brukar.
Kanske är det därför jag får sådana här funderingar!?
Gnistan är för tillfället nersläckt.....

Vackra, kloka ord

         
                           

Jag är en älskare av så kallade "kloka citat" som berör mig.

Det kan även vara små strofer ur texter eller dikter. Jag skriver upp och sparar i min almanacka det jag hittar som jag tycker om. Sen tar jag fram och läser för att ha i tankarna. Olika beroende på vilket humör jag är på.

En dikt som jag fann under tonåren klippte jag ut och fäste på  min sänglampa. Den gulnade lappen har jag ännu kvar.  För inte så länge sedan såg jag den i en dödsannons. Det är  Salvatore Quasimodo, född 1901 på Sicilien som skrivit den. Här pratar vi verkligen ord som berör!

Var och en står ensam

på jordens hjärta

genomborrad av en solstråle

och plötsligt är det afton

Kusin/Släktträff

Hela gårdagen var jag upptagen med släktträffen på Mariaskolan i Stockholm. Min syster och jag åkte i förväg för att ställa i ordning i lokalerna. Vid 14.30 tiden började släktingar från när och fjärran att ramla in och så var det full fart fram till midnatt då vi började röja undan och så skulle vi bila hem.
Men vilken härligt trevlig dag vi fick tillsammans!!
Farmor och Farfar fick sex barn, tre är ännu i livet och dom var med oss igår och berättade många härliga minnen! Och så till det; deras barn, respektive, barnbarn och t om barnbarnsbarn.
Sång, musik, dans, trolleri, prat, skratt och massor av mat och dryck förgyllde dagen!

Här är vi "arrangörer"

Klockan börjar närma sig mitt på dagen och jag sitter fortfarande i morgonrock vid frukostbordet. Jag laddade hem fotografierna och gjorde ett album på FB. Maken har åkt iväg för att stå som informatör på en friluftsmässa, dottern har åkt iväg till sina städjobb och själv ska jag ta itu med städning här hemma. 

Balans i livet

I eftermiddags åkte jag och min kollega med vår klass 7 b, 26 stycken ungdomar, till Gottsunda teater, för att titta på föreställningen Wasteland.
Det är alltid lite pirrigt, första gången man ska på utflykt med sin klass. Vi har visserligen gått långpromenad och haft olika aktiviteter utanför skolan, men idag skulle vi ut "bland folk" för första gången.
Det kan också vara ett vågspel att gå på teater, för man vet aldrig hur det ska upplevas. Dock tycker jag det är väldigt viktigt att ta med ungdomar på olika uttrycksformer. Så fort tillfälle ges försöker vi ta oss iväg.
Om den här föreställningen visste vi just ingenting, mer än att det var en lindanserska, Rosa Matthis, som skulle uppträda.
Teatersalongen var överfull, mest av högstadieungdomar.
På scenen fanns två filmdukar där man visade bilder från stadsmiljöer, några rep, en trasig stol, en sandlåda och ett par ställningar av något slag.
Föreställningen började med att en kvinna i jeans, bärandes på en strandväska kommer in och ser sig om. Hon lyfter på stolen, som bara har tre ben, försöker få den att stå. Hon vickar på ställningarna som är dubbelt så höga som henne själv och ser ut som två jättestora A-bokstäver. Plötsligt så lutar hon dom mot varann och hivar sig upp på dom. Sen fortsätter föreställningen i 45 minuter med de mest otroliga balansakter. På ställningarna, på rep, med stolen på repet och kvinnan på. Hon gjorde saker med sin kropp som inte är verkligt-vilken total kontroll! Hela tiden var hon helt tyst, det spelades musik i bakgrunden, eller lät av olika ljud. Jag var imponerad!! Samtidigt sneglade jag på våra ungdomar för att försöka fånga vad dom tyckte.
På väg till bussen, efter föreställningen, pratade jag med några om den. "-Långtråkig". "-Konstig".
"-Den handlade ju inte om något". "-Hon var jätteduktig". "Jag blev deprimerad". "-Jag ville verkligen fråga vad dom menade". Alla hade någon åsikt, och det gjorde mig glad!
En flicka, som jag satt bredvid på bussen, sa; "-Vad tyckte du om föreställningen? Den var så himla bra. Jag tänkte direkt att den handlar om att ha balans i livet. Precis som det är i verkligheten."
Där blev jag imponerad för andra gången idag-vilken insikt av en trettonårig tjej!!

Ja, man kan undra om man har det? Balans i livet!
Inte så här i alla fall-gå in och kolla klippet på
 http://cirquebarbette.com

Glamour!

Haft lite av en "Hollywood-fru-förmiddag"....
Sov en halvtimme längre än vanligt. Gjorde övningarna som sjukgymnasten gett mig innan frukost, som bestod av en banansmoothie och en kopp grönt te. Cyklade sakta genom ett höstfagert Uppsala ner till Svartbäcksgatan och in på denna vackra gård;

Här inne satt jag i en och en halv timme och fick mina naglar fixade!!

Cyklade hem och bryggde en kopp kaffe och bläddrade i senaste numret av Allt om Mat innan det var dags att åka till Bailine för en halvtimmes träning.

Exakt där tog glamouren slut!
Slängde i mig en varm korv med bröd innan jobbet.
Satt tre timmar och skrev omdömen för årskurs 8.
Tog bilen till Ica Maxi för att veckohandla.
Det var beckmörkt och regnet smattrade när jag fyllde bilen med varorna och åkte hem och släpade in alla kassar.
Jag lagade mat och vi åt när maken och dottern kom hem halvåtta.
Betalade  räkningar.
Avslutade kvällen med att se en film från BBC om engelsk sticknings historia.

Men det är väl ytterligheterna i livet som är kryddan?!!
Mina naglar blev i alla fall fina;

Textilslöjd

Idag fick jag lite tid över för att sätta upp nya inspirationstips på anslagstavlan i mitt klassrum!

                                     Klipp/klistra och lappteknik till Halloween.
Paper piecing, kallas tekniken som pumpagrytlappen är tillverkad i. Jätte skoj att jobba i!!

                                         Vantar och pulsvärmare på olika sätt.
Det är många som vill lära sig virka eller sticka vantar. Några pojkar i årskurs sju hade inte tålamod att lära sig sticka med fem stickor så dom syr  istället sina vantar i teddy- och fleecetyg med foder av ruggad bomullstrikå.

                                         Virkade mormors-rutor och afrikanska blommor
Båda sorterna är roliga att virka och jag hittade många inspirationsbilder på nätet, vad man kan använda sina rutor/blommor till. Alla orkar inte virka så många.

Förolämpad

Jaha, nu kan jag ta bort höstjackan, kängorna, tandborstmuggen och badhandduken för äldsta dotterns räkning. Nu blir det mer utrymme i fyra månader. Det blir också mer tystnad; ingen som klinkar piano eller sjunger, ingen som springer i köksförråden och letar godsaker, ingen som håller mig sällskap till "Bonde söker fru".

Tack och lov att jag har en dotter kvar här hemma. Vi stod i köket och bakade småkakor tillsammans ikväll. Jag försökte övertala henne att få skicka in en anmälan till "Uppsalas Lucia", men hon sa bara att "det kan du glömma".

För ett par år sedan anmälde jag äldsta dottern utan att säga något. Hon hade varit Lucia i domkyrkan när hon gick sista året i grundskolan med musikklasserna och gjorde det så bra.
En morgon på jobbet fick jag ett sms från henne; "VAD HAR DU GJORT MAMMA??!!" Då hade Uppsala Nya Tidning ringt och väckt henne på morgonen och kallat henne till intervju, sångtest och filminspelning. Då låg jag lite risigt till ett tag, men sedan tyckte hon faktiskt att det var rätt skoj att vara med. Det var mycket sångträning, kröning på Stora Torget (fast hon slapp bli Lucia) och massor av uppträdanden före jul. Dom blev bjudna på julbord, fick varsitt silversmycke och en fin resväska-så lite lön för mödan var det också.
Men med yngsta dottern tänkte jag vara lite justare och fråga innan jag skickade in. Och nu vet jag inte längre om jag törs, hon har ju faktiskt sagt nej.

Maken hävdar att det är någon gammal oförrätt om att jag själv aldrig blev vald till Lucia, som jag försöker ta igen på mina döttrar.
Hrmf.....

Glöm ej bort det finns rosor!

                               
                                 Våra fantastiska trädgårdsrosor är som vackrast nu!

Redan i juni börjar dom blomma och så håller dom på hela sommaren och börjar om och börjar om. Nu när inte solen är så het är den rosa färgen som intensivast. Vilken natt som helst kommer frosten och förgör, därför plockar jag in så att det hela tiden finns färska rosor på köksbordet.

Glöm ej bort det finns rosor, sjöng Östen Warnebring med sin sammetslena stämma.
En textstrof i melodin lyder; "När du känner vinden slå, mot din själs förfrusna fönster, och när blommor bildar mönster, minns du då?"

Jag har faktiskt känt av lite frost i själen idag - går och grunnar på hur jag ska tina den......

Söndagsrapport!

Det var en fröjd att se på när sonen och dotterns hund fick träffas idag. Så otroligt glada båda två, den stora och den lilla, dom hoppade och gläfste, viftade på svansarna och tumlade runt tillsammans i ren glädjeyra. Dom är riktiga kompisar!!
Vi hade familje-avskedsmiddag för dottern. På tisdag bär det som sagt av till Asien för 4 månaders backpackerliv!
 Det är så trivsamt när hela familjen samlas, då känner jag mig så rik!! Konstigt att tänka sig, att när dottern kommer tillbaka från sin Asien-resa, så består familjen av ännu en medlem!! Sonens flickvän har fått en riktigt stor mage, så den som är därinne växer så det knakar!
 Jag har i princip befunnit mig i köket större delen av dagen. Förutom att jag åkte och veckohandlade i förmiddags. Men därefter har jag bakat bullar, kakor, glutenfritt bröd och vanliga limpor. Jag har lagat Paella och gjort en Gino.
Allt smakade bra och vi hade en trevlig stund runt middagsbordet. Nu sitter jag ensam kvar i köket, söner, flickvän och hund har åkt hem till sitt, döttrar, make och hund har gått till sängs.
Så tyst det blev i huset!
Jag har sneglat lite på planeringen för nästa vecka, kan inte riktigt fatta att vi redan är i mitten av oktober!

Festfixare i huset

Det stökas i huset. Tre flickor bakar hjärtformade pizzor, lägger laxfyllning i krustader, rullar filodeg med fetaost, fixar kycklilngspett osv osv. Kyl o frys är fulla av mat och dryck på kylning. Bordet i vardagsrummet är skjutet åt sidan och där står travar av papperstallrikar. Grannarna är förvarnade för hög ljudvolym!
Äldsta dottern ska ha "avskedsfest", på tisdag far hon och en tjejkompis till Asien och blir borta fyra månader.
Maken och jag får hålla oss borta. Vi har bokat bord på restaurang och därefter ska vi till Katalin för att lyssna på musik och ta oss en svängom till Sweet Emma & The Mood Swingers.
Trevlig lördagkväll alla!

Pengar, pengar.....

Som en röd tråd  har funderingar runt "pengar kontra lycka" varit idag!
Det började redan i morse när jag läste Uppsala Nya Tidning och en artikel med rubriken "Deltidsjobb får stora effekter". "Effekterna" bestod inte i något positivt, utan att man efter att ha jobbat deltid, en del av sitt liv, får mycket lägre pension. Förmodligen berörde mig den artikeln lite extra, eftersom det stod om en "pensionsspecialist" som  ofta möter personer i 55-årsåldern som precis börjat inse konsekvenserna av många års deltid, och att det "i den åldern" är försent att göra något åt sin situation. Jag jobbade deltid så länge barnen var små, det var ingen tvekan till att jag skulle göra det heller. Jag ville vara hemma med mina barn så länge det gick!
I artikeln stod flera räkneexempel på hur mycket pengar man förlorar i sin pension för att man jobbat deltid. På sätt och vis förstår jag väl tanken, men samtidigt undrar jag ; Kan man verkligen räkna allt i pengar??
Frågar ni mig så går tid med sina barn, när dom är små,  aldrig att räkna om i kronor och ören!

På lunchen satt jag tillsammans med några arbetskamrater när en berättade om en kvinna som kammat hem storvinsten på lotto i onsdag; 51 miljoner kronor!
Hur kan man ens förstå hur mycket pengar det är?!
En annan jobbarkompis berättade att hon "förlorat över 700 000 kronor"  när hon istället för att som vanlig varje onsdag gå till tobaksaffären och köpa sina cigaretter och samtidigt en andel i travet, just den här onsdagen istället gått till Hemköp och köpt cigaretterna för att hon behövde en liter fil, och därför struntat i "travandelen". Och så blir det storvinst...
En ung lärarstudent inflikar då (lite otippat); -Pengar ger inte lycka.
Sen följde en lång och utdragen diskussion huruvida man kan sätta likhetstecken mellan lycka och pengar.

Tillgången på pengar underlättar naturligtvis tillvaron, men skänker inte automatiskt lycka för det.

Fast det är min personliga åsikt.

Nakenfis

Eftersom bilen är på verkstaden för att servas, kunde jag inte åka och veckohandla som jag brukar på torsdagsförmiddagar. Istället blev jag sittandes med gamla fotoalbum! Skulle leta efter foton på släktingar som kan sättas in bland sångerna i häftet jag ska göra till kusinträffen nästa vecka. Så fastnade jag och tiden bara försvann! Fick brått iväg till jobbet.

                           Den här nakenfisen hittade jag bland korten! Visst är hon söt?!
Efter jobbet var jag in på biblioteket och satt och letade upp sångtexter till häftet. Det ska vara en sång från varje decennium med start på 1890-talet fram till idag. Det var nästan svårt att låta bli att nynna högt där jag satt och hittade den ena låtskatten efter den andra. Men jag befann ju mig på biblioteket, och där ska det väl vara tyst?!!
Nu ikväll har jag fortsatt och skissat lite på upplägget, det är skoj!

Syjunta

Äntligen var det dags igen! Syjuntan träffades hemma hos mig ikväll. Sex damer, alla lärare av olika slag stickade, sprättade, pratade och fikade till en halvtimme före midnatt. Jag var tvungen att ta en bild på Kerstin som stickade en boa i ett garn som så fint matchade kjolen som var sydd i ett tyg från Gudrun Sjödén!
Nu är disken undanplockad, stearinljusen släckta och smulorna uppsopade och jag ska krypa isäng, nästa dag är redan här.....

Sjukgymnastik?! Borde det inte heta friskgymnastik!!

Idag var det så dags för första besöket hos sjukgymnasten. Det var en liten, nätt kvinna i 40-årsåldern som verkade veta vad hon sysslade med. Hon ställde många frågor och gjorde en ordentlig undersökning av min rygg i olika positioner. Med hjälp av sin egen armbåge bearbetade hon mina ihoptryckta diskar.
Jag kände mig nöjd med hennes svar på min fråga; -Har jag tränat för mycket och fått förslitningsskador pga det?  -Nej, dina förslitningar, eller åldersförändringar hade kommit ändå,
 det är tack vare din träning som du ändå är så pass bra! Det syns att du har muskler och är vältränad, vi ska bara, sakta men säkert, väcka liv i ditt rörelsemönster.
Det ingav ändå hopp och jag kunde njuta ännu mer av den otroligt vackra hösten då jag cyklade tillbaka till skolan för eftermiddagens sista lektionspass; elevens val textilslöjd för årskurs 9.

Från början av terminen bestod den gruppen av sex kreativa flickor. För två veckor sedan tillkom två särskoleelever. Förra veckan tillkom en flicka som går i "liten grupp" i årskurs sju och behöver få ut sin ordinarie slöjdtid. Idag tillkom två nyanlända flickor från Somalia. Dom kan inte ett ord svenska och har aldrig tidigare gått i skola.  En "spännande" blandning.........

If there are no ups and downs in your life, it means you are dead!

Idag fick jag en lärarstudent som ska följa mig i fem veckor. Eftersom textillärarutbildningen lades ner för ett par år sedan blev jag lite förvånad. Visserligen hade jag ett par studenter i våras under två veckor, men dom kom från Island, och gjorde specialpraktik. Det här är en tjej som haft studieuppehåll, så nu antar jag att det är sista gången. 

Fick en förfrågan i fredags eftermiddag, om jag kunde tänka mig att ta emot en student med kort varsel, så jag hade inte förberett mig till idag, men det jämnade ut sig, för det hade inte hon heller. Men det blir nog bra, hon verkar vara en som tar för sig och fick redan idag väldigt bra kontakt med eleverna, så vi bestämde att hon helt tar över undervisningen fr o m imorgon. 

Det är alltid lite nyttigt att få en som ser på ens arbete, och även på skolan och arbetsmiljön, med  nya ögon. Det är så lätt att bli hemmablind.

Kanske ger det här "en kick"!

                       If there are no ups and downs in your life It means you are dead!!

Mamma, du ser ju handikappad ut....

 Nu märks det verkligen att hösten är här!
Idag tog jag en långpromenad, tre timmar, och njöt av löv som singlade ner från träden och av färgprakten på alla träd och buskar. Jag gick till Berthåga kyrkogård och bytte ut ljuslyktan på svärföräldrarnas grav, via gamla kyrkogården och svärfars föräldrars grav som också fick en ny ljuslykta. Vidare förbi Helga Trefaldighetskyrkan, Värmlands nation och ner till Teboden där jag inhandlade rött, svart och grönt te. Vände tillbaka över slottsbacken, Engelska parken, via Bellis blomsterhandel för inköp av en färgglad höstbukett, hem till radhuset där det smakade bra med kaffe och smörgås.

Eftermiddagen har jag ägnat åt telefonsamtal och e-post-skrivande. Långkok av kalvlägg och annan matlagning med Sting på högsta volym och ett glas vin bredvid.

Det här underbara släktfotot fick jag sänt av min bror och svägerska. Jag håller på att förbereda ett vishäfte till vår kusinträff som går av stapeln om två veckor.
Det är jag som sitter längst till vänster på nedersta raden! Äldsta dottern utbrast; -Mamma, du ser ju handikappad ut!
I morgon är det måndag!

Var den du är i glädjen över din egen värld!

Så hade Kersti Gloersen på ALLENERGI skrivit i ett inlägg på facebook, som jag kollade nyss.

Just hemkommen från en "tant-middag" hos min f d svägerska. Hon brukar samla lite olika vänner till bastu och middag så här på hösten, och det brukar alltid vara trevliga tillställningar med mycket och god mat, intressanta samtal och mycket skratt! Flera hund och hästintresserade och jag tror att dessa "tanter" är av ett särskilt ungdomligt släkte!
Det är också härligt att fortfarande umgås med sin f d svägerska. Träffar nästan henne oftare än min bror! Extra speciellt och bra är det att min brors första fru  och andra fru har blivit de bästa vänner. I söndags träffade jag båda kvinnorna tillsammans på fika.
Så bra kan det alltså bli med skilsmässor, att nya konstellationer av människor finner varann och börjar umgås!
Hade sällskap hem nu strax efter midnatt, då hundar skulle rastas inför natten.
Skulle nog egentligen behövt följa med på en längre promenad, med tanke på all mat jag stoppat i mig ikväll!!

Kanelbullens dag

Tyst i huset. Vovven ligger och sover och själv har jag just hängt en maskin tvätt och ska strax fixa lite fika när äldsta dottern kommer från jobbet. Den yngsta dottern är ute och roar sig och maken är på Värmdö på något slottsliknande hotell tillsammans med tandläkarföreningen.
Fredag!
Jag var kvar på jobbet till klockan sex, men det berodde inte på arbete, utan på att jag ville klippa till min klänning (den som jag köpte tyget till i Sundbyberg, häromdagen). Så skönt att kunna hålla till på bord, istället för att krypa omkring på vardagsrumsgolvet! Dessutom är det ett slinkigt och sladdrigt tyg som verkar leva sitt egna liv.

När jag gick över skolgården för att hämta min cykel och ta mig hem, upptäckte jag att ett fönster stod öppet på vid gavel på  övervåningen i en av skolbyggnaderna. Ingen cykel stod kvar i cykelstället, så jag antog att någon glömt stänga. Jag låste upp och gick in. Ropade; "hallå", fler gånger. Då jag inte fick något svar gick jag en trappa upp för att stänga till fönstret. När jag var i klassrummet där fönstret fanns, hörde jag plötsligt hur någon sprang nerför trappen och tog sig ut genom ytterdörren. Jag sprang också nerför trappen och fram till fönstret, men personen som sprungit var redan borta. Det kändes faktiskt lite läskigt!
Jag gick runt och ropade hallå och kollade i andra rum runtomkring och sedan ringde jag rektorn. Hon hade en teori om en elev som det möjligen kunde vara och skulle kontakta biträdande rektorn om att han skulle gå upp till skolan och kolla senare ikväll.
Under mina 14 år på skolan har jag upplevt två bränder, inbrott, skadegörelse, misshandel och annat, det gör att man är lite misstänksam. Men vi får hoppas det var falskt alarm den här gången!

Om jag ätit någon kanelbulle idag?
Jo tack, vår rektor hade bakat och bjöd på till fikat!

Bailine

Idag var jag på mitt tredje Bailine-besök. Träning med hjälp av elektroder som bearbetar olika muskelgrupper på kroppen.
Jag kom över en s k Deal med bra rabatt, så jag tänkte att jag skulle testa en omgång, 11 gånger på 5 veckor.
Första gången var en s k testomgång när terapeuten tog mina kroppsmått, mätte mitt fett och vägde in mig. Därefter fick jag ligga på en mjuk brits och få elektroder kopplade runt kroppen. I en halvtimme knådade dessa mina muskler rejält. I början tyckte jag nästan det var obehagligt och jag skruvade ner frekvensen, men efter fem-tio minuter kände jag hur jag kunde slappna av och det kändes nästan som massage, så då ökade jag och körde fullt ut. Under tiden jag låg där fick jag höra på en cd om träningen. Vid varje tillfälle får man lyssna till en ny cd, om kost, träning eller mental avslappning. Ett dataprogram räknade ut hur mycket jag skulle behöva minska i vikt och omfång, dock sa terapeuten att viktnedgången är beräknad på en kvinna i 25-årsåldern, så jag borde inte gå ner i vikt, men däremot 11 cm i midjan. Oj, oj, oj - hur ska det gå till, tänkte jag!

Efter andra tillfället fick jag träningsvärk i mag- och lår-muskler. Det kändes nästan som fusk!Jag hade legat till mig träningsvärken....

Det ska bli väldigt spännande att se om något hänt efter fyra veckor!
Fortsättning följer!

Se Sundbyberg och sedan dö....

Jag beklagade mig så mycket igår över mitt hus, så idag måste jag kontra med något positivt!

Nämligen utsikten från vårt sovrumsfönster, taget klockan 06.30 i morse. Fortfarande tillräckligt skumt för att gatlyktorna inte är släckta, frostkallt på gräset och så dessa vackra höstfärger. Vi bor i stan, men när man ser detta, kan man tro vi bor på landet. Det var faktiskt denna utsikt jag föll för allra mest, en gång i tiden när jag var på visning.

Annars idag blev jag sådär impulsiv, (som jag lovat mig att träna på att vara). Eftermiddagens sista lektioner var inställda, så efter lunch gick jag till vår enhetsledare och sa; -Jag tar ut komptid idag, så jag kommer inte på mötet! 

Och så cyklade jag ner till resecentrum och tog 14.11-tåget till Stockholm.

Därifrån tog jag pendeltåget ut till Sundbyberg för att äntligen besöka tygaffären som så många, genom alla år, pratat om. Idag var det min tur att göra ett besök där. Den var ganska stor och med välfyllda hyllor. Jag botaniserade runt, klämde och kände på olika kvalitéer, spånade kring modeller på kläder. Det blev ett klännings- och fodertyg inhandlat. Sedan fick jag i all hast ta pendeln tillbaks till t-centralen där jag skulle möta upp min syster. Vi tog buss till Odenplan, letade oss till en liten kvarterskrog vid namn Café Tranan och beställde in varsin Bouillabaisse och en flaska vitt vin.

Sedan hade vi nära till Intiman där vi såg;

Jag har länge velat se den och nu till nypremiären och allt blev det av! Den var se-och hörvärd och väldigt självutlämnande. Efter detta kommer jag att lyssna lite mer på hans musik, med "nya öron"!

 Regissören Sissela Kyle blev uppkallad på scen efter föreställningen och sedan blev  vi alla överraskade när Gösta Ekman snubblade upp på scenen-som värsta Papphammar-i sällskap med någon professor och sin pappas sista fru för att dela ut Hasse Ekman-priset till Sissela Kyle.

Hon blev väldigt överraskad och överväldigad, förmodligen för äran, men en check på 50 000 kronor är väl inte heller fy skam!!

Trevligt att göra en vanlig vardag till en festdag!

En kopp te och sova återstår-det har redan blivit torsdag....

Att vända negativa tankar

Ibland känns det som om allt är trasigt, sprucket, avskavt, kantstött och fult....
Diskmaskinen som gick sönder, golvvärmen i badrummet som plötsligt inte fungerar, grönsakslådan i kylskåpet som sprack mitt itu idag, skärbrädan under diskbänken som blivit helt lös, en lådfront i köket som lossnade för femtielfte gången för att inte tala om kantstött porslin och glas, slitna lakan och handdukar. Bordet i vardagsrummet som har en stor brännfläck efter att ett ljus vält, väggen över handfatet på gästtoan börjar flagna, på garderobsdörrarna i hallen har kantlisten släppt och spånskivan tittar fram, kökstapeten som har fullt med hål efter tavlor och bonader och fettfläckar av matstänk. Yttertrappen in till huset som är helt avskavd och någon planka är murken i ena änden.
När man börjar tänka på sitt bohag upptäcker man hur många skavanker som helst. Vi har bott här i huset i drygt 18 år, så det är kanske inte så konstigt!
Det känns bara lite övermäktigt ibland när vardagarnas ekorrhjul snurrar och det inte finns varken tid eller ork att åtgärda.

Men när jag sansat mig lite vet jag att det bara finns en lösning på problemet!
Nämligen att göra en sak i taget, se till det du gjort och så vara nöjd med det!

Idag när jag kom hem  kl 18.00 lagade jag en god lax med gorgonzola. Jag bakade kex. Jag manglade lakan och handdukar. Jag lagade två par av sonens jeans. Jag betalade räkningar och överförde pengar. Och nu har äldsta dottern och jag druckit te och tittat på den danska serien Bron på svtplay!

Se där, nu känns det lite bättre.