fredag 16 mars 2012

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig mer!

Maken hade bilen till Eskilstuna med sina tandsköterskor och sin tandhygienist för en kurs torsdag-fredag, så istället för att starta dagen med simning, tog jag stavarna och gick en timme. Det var gråmulet och blåste, men gången får upp värmen i kroppen och det kändes skönt. Förra året började jag stavgå 1 april och gick varje morgon fram till skolavslutningen. Tog den rondan i morse; Berthåga, minneslunden på kyrkogården, Stabby, Rickomberga och åter mot Flogsta. Stod en stund vid minneslunden och tänkte på mamma och pappa vars aska ligger där någonstans. Och tänk-precis då glimtade solen fram för 20 sekunder, sen var det mulet resten av förmiddagen. Sådant ser jag som tecken. Andra skulle säja tillfällighet. Men jag kände att det var en hälsning från min mamma och pappa!!
När man har tonåringar vet man aldrig riktigt hur mycket folk som är hemma. Idag hade vi en extra nattgäst, så jag fixade frukostsmoothies, kokade ägg och skar upp bröd. Sånt är bara trevligt!
Jobbdag som slutade med ett tråkigt telefonsamtal och jag kände mej sorgsen när jag cyklade hem, men jag fick prata av mej lite på maken och så satte jag igång att baka. Det är alltid bra terapi för sorgsna själar. Det blev en kladdkaka med valnötter och surdegslimpor i två varianter. På det har jag lagat fiskgratäng som vi nu avnjutit. Flickorna har gått iväg och nu blir det Skavlan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar