...ibland blir det fel!
Hade en trevlig middag tillsammans med mina bägge döttrar ikväll (maken är på Yasuragi-egentligen bortkastat eftersom han inte vet att uppskatta spa...).
Den äldsta dottern skulle ut i nattlivet med kompisar och var lite sen och stressad, visste inte vad hon skulle ha på sej, om håret skulle vara uppsatt eller utsläppt, hur hon skulle sminka sej osv. Yngsta dottern, som har god smak, kom med tips och råd medan vi åt och den äldsta sprang emellan maten och garderoben och åt och fixade sej samtidigt. Jag tyckte hon var jättesöt i silvrig top, kort svart kjol och svarta strumpbyxor. Svarta eyeliner och utsläppt hår. Själv hade hon blivit så trött av allt springande i trappen upp och ner mellan maten och garderoben att hon sa; -Usch det känns som jag vill vara hemma istället!
Jag stod i hallen medan hon klädde på sej ytterkläderna. -Du kommer säkert att få extra roligt eftersom du inte har några förväntningar nu, sa jag.
Så när hon vände sej om fick jag se en lång, bred maska på de svarta strumpbyxorna. -Men du har ju en maska på strumporna! -Jag sa ju det, svarade hon. -Jag tycker det ser lite horaktigt ut, kläckte jag ur mej. --Men tack så himla mycket, nu känns det jättebra, svarade hon och jag hörde ju att hon blev ledsen.
Då kände jag mej så himla dum. VARFÖR sa jag så????? Visserligen tycker jag faktiskt att det ser "billigt ut" med maskor på svarta strumpbyxor. Men jag hade väl kunnat vara tyst, när jag faktiskt visste att hon var sen och stressad. Det var så HIMLA onödigt!
Jag kramade henne hejdå och sa åt henne att cykla försiktigt och ha det så kul.
Men mina dumma ord gnager fortfarande i mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar