Resfeber

Nu är resväskan packad. Full av träningskläder, utegympa- o innegympaskor, liniment och voltaren för säkerhets skull. I morgon bitti ska äldsta dottern och jag ta buss till Arlanda för att därifrån flyga till Alanya, bussas till Side och tillbringa en vecka med massor av träningssugna människor på Springtime travels Wellnessvecka.
Det blir massor av olika träningspass och föreläsningar-sååå lyxigt och kul!!
Bokade strax efter att vi kom hem från Thailand. Jag har rest med Springtime till Portugal på träningsresa för  tre år sedan. Det var en kanonvecka och nu ser jag fram emot att få ta med äldsta dottern. Yngsta fick också möjlighet att följa med, men hon tackade nej. Hon fyller år på söndag och ville vara hemma och fira sin födelsedag, hon håller god min nu, men jag undrar om hon inte ångrar sej litegrann när hon ser hur vi springer runt och stoppar kläder i resväskorna.
Förmodligen blir det inte ngr bloggskrivande på en vecka, jag tar fram en gammal hederlig dagbok och skriver i  istället!

Kvälls-svammel

Mina kära döttrar sitter vid vardagsbordet och den äldsta hjälper den yngsta med matte. Det är väl gulligt!!
Tur att inte jag behöver hjälpa-jag är verkligen helkass på matematik, och blir bara arg när jag försöker, för jag tycker det är så onödigt tillkrånglade tal. Jag menar som ett exempel;  "Axel har ett kärl under vattenkranen (måtten står utskrivna, det är cirkelformat) i kärlet faller vattendroppar som alla är klotformade med en diameter på 3 mm. Hur lång tid tar det för kärlet att bli fullt?"  Ja men vadå? Varför behöver man veta det?
Nej själv ägnar jag mej åt betydligt trevligare göromål. Jag bakar småkakor! Gjorde potatis i ugn till middagen och efteråt ställde jag in en plåt musli på rostning, och så tänker jag; "eftersom ändå ugnen är på, visst vore det gott med en liten småkaka till kvällsteet?!! 
Jag tycker om att baka och laga mat, men ibland händer det att jag blir utmattad, när jag ska göra saker "bara för att ugnen ändå är varm". Plötsligt kan det bli för många projekt på en gång, och kvällen blir sen. Men aldrig lär jag mej, hur kommer det sej?
Idag har vi tackat av skolans rektor, hon jobbar sista dagen på fredag och efter påsk har vi en ny chef. Den nuvarande har jobbat 12 år, kom ett år efter att jag börjat. Nu blir det spännande att se om vi märker av några förändringar.  Ett tufft jobb att vara rektor, mellanchef, många regler och krav uppifrån, många önskningar och krav nerifrån.
Men nu är det dags att ta ut kakorna från ugnen, hänga en tvätt och göra iordning teet.

Om Warbro kvarn

När jag tittade in på facebook idag medan fisksoppan puttrade på spisen så blev jag lite besviken. Jag var ju nere i Södermanland över helgen, och precis i söndags var det öppet hus på nybyggda Warbro kvarn, beläget mellan Katrineholm och Flen. Så himla synd att jag inte visste om det när jag var där i närheten, hade varit så kul att besöka.
I somras fikade vi i det lilla cafeet och köpte mjöl i butiken, precis bredvid den vackra gamla kvarnen. Nu har man byggt en ny och modernare utökad del vid Linds gård, inte så långt ifrån kvarnen, där ägarna också bor. Vi känner huvudägarparet, även om vi inte setts sedan dom studerade till agronomer i Uppsala på 90-talet.
Jag beundrar deras engagemang, dom har verkligen byggt upp en verksamhet från en dröm, från grunden och hela familjen hjälps åt med olika delar. Odlingen är inriktad på olika typer av ekologiskt spannmål, flera gamla sorter som t ex dinkel och nakenhavre. Hemsidan är också väldigt proffsig, kolla in på warbrokvarn.se, och man skriver också en läsvärd blogg "baka med ursprung".
Den här sortens företagsamma människor beundrar jag!!

Premiärtur med symaskinen

Jag var ju bara tvungen att få testa min nya symaskin-var som ett barn på julafton!! Så efter arbetsdagen, veckohandlingen, matlagningen, tvätten och två långa telefonsamtal fick jag så äntligen slå mej ner för en provtur!
Projektet var två stycken vinpåsar till uppvaktningar på jobbet. Det ena ett Rhenvin till pensionsavgång och det andra Champagne till en jubilar.
Skoj var det, och jag tror att jag kommer bra överens med min "nye vän".
För övrigt har dagen gått i trötthetens tecken. Jag tycker inte riktigt om övergångarna mellan vinter och sommartid, eftersom jag är så känslig för klockslag. Oj, oj vad trött jag var i morse och det satt i hela dagen. Några elever frågade t om om jag var arg idag för jag var så allvarlig.... Inte hann jag dricka min "mittpådagenkaffe" heller. Så den tog jag efter middagen kl 19.30 och nu när jag ska gå i säng känner jag mej superpigg, så jag antar att proceduren upprepas imorgon.....

Långsamhetens lov

Långsamhetens lov av och med Owe Wikström har jag lyssnat på i bilen under helgen. Först tyckte jag att den var jättebra, men sista kapitlen blev som en upprepning och rätt seg tyckte jag. Kanske missade jag någonstans innebörden.....
Bilade till Eskilstuna igår. Kursen var bra och jag fick lära mej mycket om skolans broderimaskin som jag inte kunnat förut. Dessutom köpte jag mej en ny symaskin privat! Min egen är från 1981, köpt när jag gick utbildningen, den är bra men begränsad, tycker att jag kanske bör vara lite uppdaterad med tanke på mitt yrke! Sedan bilade jag till Sannerby när skymningen sänkte sej och solen färgade himlen eldröd. När jag parkerade på ladugårdsbacken och öppnade bildörren stod jag bara och njöt en lång stund. Av den röda himlen över vattenspegeln, över tystnaden som endast bröts av fågelsång och av 5 stora betande dovhjortar på åkern. Snacka om långsamhetens lov!!!
Idag åt vi en lång frukost och sedan blev det promenad och vi plockade lite tussilago, Jag kunde inte gå den ronda som jag tänkt, eftersom det var alldeles för blött och sankt, så jag tog en lång runda i skogen istället och bröt mej lite påskris. Väl tillbaka  i stugan klippte jag håret på min moster medan min favoritkusin lagade till en god lunch.
Var tillbaka i Uppsala vid 17-tiden, packade upp, satte på en tvättmaskin och tog ett bad medan käre maken lagade middag.
Så visst har jag njutit långgsamhetens lov!!
I

Rödluvan....

När frukosten är avklarad ska jag packa kylväskan med vin och paj och så ska jag sätta mej i bilen och köra till Eskilstuna. Först ska jag delta i en kurs för broderisymaskinanvändare. Vi har köpt två sådana till skolan, och man lär ska kunna göra mycket skojigt med dom som jag förhoppningsvis ska få lära mej lite om idag mellan kl 14-18.
Därefter tar jag mej till Sannerby och min bästa moster Inga 85 år. Det är vi som ikväll tillsammans ska avnjuta paj och vin vid hennes köksbord, med katterna sovandes på soffan och södermanlandsskymningen utanför fönstret där skogen står tätt inpå.
Imorgon bitti när jag vaknar i det lilla rummet med tapeterna med styvmorsvioler och bara fågelkvitter utanför fönstret ska jag smyga upp och promenera ner till sjön och se om jag kanske, kanske kan hitta någon enstaka vårlök som letat sej upp i solgläntan bakom sjöbastun.

Om jag ändå hade varit tyst.....

...ibland blir det fel!

Hade en trevlig middag tillsammans med mina bägge döttrar ikväll (maken är på Yasuragi-egentligen bortkastat eftersom han inte vet att uppskatta spa...).

Den äldsta dottern skulle ut i nattlivet med kompisar och var lite sen och stressad, visste inte vad hon skulle ha på sej, om håret skulle vara uppsatt eller utsläppt, hur hon skulle sminka sej osv. Yngsta dottern, som har god smak, kom med tips och råd medan vi åt och den äldsta sprang emellan maten och garderoben och åt och fixade sej samtidigt. Jag tyckte hon var jättesöt i silvrig top, kort svart kjol och svarta strumpbyxor. Svarta eyeliner och utsläppt hår. Själv hade hon blivit så trött av allt springande i trappen upp och ner mellan maten och garderoben att hon sa;  -Usch det känns som jag vill vara hemma istället!
Jag stod i hallen medan hon klädde på sej ytterkläderna. -Du kommer säkert att få extra roligt eftersom du inte har några förväntningar nu, sa jag.
Så när hon vände sej om fick jag se en lång, bred maska på de svarta strumpbyxorna. -Men du har ju en maska på strumporna! -Jag sa ju det, svarade hon. -Jag tycker det ser lite horaktigt ut, kläckte jag ur mej. --Men tack så himla mycket, nu känns det jättebra, svarade hon och jag hörde ju att hon blev ledsen.
Då kände jag mej så himla dum. VARFÖR sa jag så????? Visserligen tycker jag faktiskt att det ser "billigt ut" med maskor på svarta strumpbyxor. Men jag hade väl kunnat vara tyst, när jag faktiskt visste att hon var sen och stressad. Det var så HIMLA onödigt!
Jag kramade henne hejdå och sa åt henne att cykla försiktigt och ha det så kul.
Men mina dumma ord gnager fortfarande i mej.

Vårtecken

Sista lektionen idag hade jag en lång diskussion med en gosse i klassen som fuskat. Jag har en teoretisk uppgift i årskurs 8. Alla elever ska lösa ett  korsord med frågor om olika dräkthistoriska epoker. Den här pojken älskar inte slöjd och har ganska mycket spring i benen, men nu satte han sej villigt vid min kateder ("för att jag ska koncentrera mej bättre"!). Fem minuter senare kom han med korsordet färdigt.
Något stämde inte, för de flesta elever tar korsordet minst 30 min. Då insåg jag varför han skulle sitta vid mitt bord. I en pärm på bordet låg elevernas mappar med utvärderingspapper och två andra elevers färdiga korsord. Han hade helt enkelt skrivit av!  Sen följde diskussionen! -Hur kan du säja att jag har fuskat. Varför skulle jag ha fuskat. Du har inga bevis för att jag har fuskat! Osv i all oändlighet. Tillslut sa jag bara: "Du jag är bara väldigt, väldigt besviken på dej, jag trodde faktiskt inte att du var sån," och så gick jag för att hjälpa dom andra eleverna. Det dröjde bara en halv minut så skrynklade han ihop det färdiga korsordet och gick och hämtade ett nytt tomt och satte sej och plitade. Och sista kvarte hjälpte jag honom med de ord som var kvar.
Cyklade fort, fort från jobbet kvart över fyra för att hinna med mitt core-pass halvfem, bara för att upptäcka att det var inställt. Så det blev hem och laga mat istället. Passade även på att göra två pajer till helgen och baka limpor. Efter middagen och medan brödet gräddade tog jag en promenad med en sekatör i fickan. När jag cyklat hem från jobbet såg jag nämligen att man fällt en massa sly i ekebydalen och i en hög såg jag några videkvistar.
Nu pryder dessa kvistar bordet i vardagsrummet! Lärkan, snödropparna i trädgården, cykelvägar rensopade från grus, ljuset som återvänt och mina videkissar. Jag räknar mina vårtecken!!

Ibland går det inte...

...att hitta någon mening med det som sker. Ibland är det bara skit och nattsvart!
Just nu är det för många runt omkring mej som plötsligt fått otäcka sjukdomsbesked med dålig utgång. Just nu när solen skiner som bäst, när ljuset återvänder och allt väcks till liv i naturen är det människor vars liv håller på att  slockna och det är så tungt.
Desto större anledning då att ta vara på sitt eget liv-det är NU man har det, SEDAN kanske saker inträffar som gör att du inte får något NU mer.

Slow food

Vilket skönt avbrott från den senaste tidens tuffa vardagar ikväll.

Träffade först min syster på en liten trivsam bar vid namn "Tilltugg" där vi avnjöt en kall tapastallrik och drack ett gott "crispigt" vitt vin till. Vi hade mycket att prata om sedan sist vi sågs och tiden flög så vi fick  skynda iväg till "Oil and vinegar" för en träff med Slow food Uppsala.

 Min syster har varit med på flera träffar men detta var min första. Det var väldigt givande, mycket trevligt och väldigt gott!! Först fick vi lära oss en massa om olivoljor och olika vinägersorter och däremellan fick vi smaka på olika sorter. Tänk att olivolja kan smaka så totalt olika! Sedan drogs det ut två vagnar fulla med italienska godsaker och till det bjöds det på ett toscanskt rödvin. Vilka fantastiska smakupplevelser!! Jag började lite smått planera för den kommande studentbuffen i början av sommaren. Såklart fick man även handla så jag har just cyklat hem en kasse med ett par olika olivoljor, en tomat och olivblandning samt en kronärskocks och vitlöktspure.

Det här förgyllde verkligen min tillvaro!

Marsmåndag

Idag gjorde våren ett kliv tillbaka och det bjöds på riktig snöstorm. Skönt att jag hade bilen till jobbet och slapp cykla i värsta kalla blåsten och stora snöflingorna. Hade sex lektioner efter varann och sedan åkte jag direkt för att veckohandla. Ingen simning idag heller för jag måste hinna tillbaka för utvecklingssamtal.
Men nu har jag haft min halva av klassen och det kommer en lite lindrigare period, i synnerhet efter påsklovet när klassen är ute på prao. Då blir det 4 färre lektioner att undervisa, istället ska jag fara runt och besöka så många elever som möjligt på deras respektive arbetsplats.
Och nu ska jag krypa isäng för lite sömn innan en ny arbetsdag gryr!

Edmund=beskyddare, rikedom!

Idag har min make och son namnsdag. Edmund! Ett riktigt släktnamn, svärfar och svärfars far hade det som tilltalsnamn, Kjell och Gustav har fått det som mellannamn!
Vi firade med att plocka undan skridskoutrustning-fast för makens del var det med sorg i hjärtat. Han hade hoppats kunna åka en sista gång idag, men väderleken har farit hårt åt isarna, så nu är det slut.
Jag har också invigt mina nya "stavgångsskor" med en rejäl tur i raskt tempo, Dom var jättesköna så jag är mer än nöjd. Hade dock hoppats hitta tussilago, men dom lyste med sin frånvaro.
Spinningpass som vanligt och nu lagas det mat. Det var sonen som inspirerade mej att laga Osso Buco, han gjorde det förra helgen och det var längesedan jag gjorde det. Sen får det lov att bli en liten efterrätt också eftersom det firas namnsdag.
Edmund min rikedom och beskyddare!!

Personal shopper, kan d va nåt?

Idag var jag tvungen att åka ner på stan för att införskaffa skor. Till saken hör att det är bland det värsta jag vet! Hittar aldrig något riktigt bra. För det mesta tycker jag att allt är fult och hittar jag något snyggt par så brukar dom vara obekväma.
Är tvungen att ha inlägg i de flesta skor för att inte få ont, eftersom jag har så höga fotvalv, och det är inte i alla skor som det funkar. Men vinterkängorna börjar snart bli för varma, och det enda par jag hade som var ok förstörde jag i Thailand när mellansonen Johan ville visa oss en vacker ravin-en lätt promenad tänkte jag , men det visade sej bli en brant klättring uppför och nerför hala, slippriga och vassa bergskanter omgärdade av en rödbrun lersörja. Dom skorna blev sej aldrig lika efter den utflykten!
Så jag tog cykeln och trampade ner mot stan vid 10-tiden, med försök till en positiv inställning!
Fem timmar senare, kaffesugen och rätt trött efter att ha plöjt igenom Uppsalas alla skobutiker och provat säkert 25-30 olika par skor är jag nu hemma. Jag var tvungen att fixa mej en liten semla för att bli på gott humör.
Och ändå kom jag faktiskt hem med två par skor och ett par jeans. Men det är det att jag inte är 100% nöjd, inköpen blev lite av en kompromiss. Ett par "ta sej till o från jobbet skor" var rätt snygga, men inte jättesköna och aningen för stora så jag fick köpa till en slags mockastrip som ska klistras fast i hälkappan.
Ett par promenadskor i goretex som jag ska ha på mina stavgångspromenader i vår, rätt sköna men rätt fula också.
Jeansen var för halva priset men ändå dyra och jag behövde ett par eftersom ett par sprack i rumpan när jag satte på mej dom härommorgonen, men nu börjar jag undra om jag inte borde köpt ett par beiga vårbyxor istället.
Kanske skulle man skaffa en personal shopper!?
Men nu ska jag valsa runt med dammsugaren innan det är dags för lördagens core-pass. Och ikväll ska det lagas oxfile med chilibearnaise och hemmagjord pommes frites-då är nog mina "bekymmer" ur världen.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig mer!

Maken hade bilen till Eskilstuna med sina tandsköterskor och sin tandhygienist för en kurs torsdag-fredag, så istället för att starta dagen med simning, tog jag stavarna och gick en timme. Det var gråmulet och blåste, men gången får upp värmen i kroppen och det kändes skönt. Förra året började jag stavgå 1 april och gick varje morgon fram till skolavslutningen. Tog den rondan i morse; Berthåga, minneslunden på kyrkogården, Stabby, Rickomberga och åter mot Flogsta. Stod en stund vid minneslunden och tänkte på mamma och pappa vars aska ligger där någonstans. Och tänk-precis då glimtade solen fram för 20 sekunder, sen var det mulet resten av förmiddagen. Sådant ser jag som tecken. Andra skulle säja tillfällighet. Men jag kände att det var en hälsning från min mamma och pappa!!
När man har tonåringar vet man aldrig riktigt hur mycket folk som är hemma. Idag hade vi en extra nattgäst, så jag fixade frukostsmoothies, kokade ägg och skar upp bröd. Sånt är bara trevligt!
Jobbdag som slutade med ett tråkigt telefonsamtal och jag kände mej sorgsen när jag cyklade hem, men jag fick prata av mej lite på maken och så satte jag igång att baka. Det är alltid bra terapi för sorgsna själar. Det blev en kladdkaka med valnötter och surdegslimpor i två varianter. På det har jag lagat fiskgratäng som vi nu avnjutit. Flickorna har gått iväg och nu blir det Skavlan!

Lärkan är här!

I morse när jag cyklade till jobbet hörde jag lärkan för första gången i år. För mej är det en stor händelse, allt liksom väcks till liv med den, och jag älskar dess höga drillar på öppna fält. Frihetskänsla!!
Jag hade så vansinnigt svårt att somna igårkväll och har sovit oroligt, men det där sköna ljudet fick mej att vakna till och bli glad! 
Brukar alltid få sömnproblem när utvecklingssamtalen håller på, dom liksom snurrar runt i hjärnkontoret  även efteråt och jag bearbetar omedvetet vad som sades och vad det mynnade ut i. Har märkt det varje termin när samtalsperioderna pågår.
Men nu dröjer det till på måndag och då har jag mina 4 sista samtal för den här perioden.
Det som också kommer ur balans när det blir långa, sena dagar är maten. Har märkt att jag vid stress har en tendens att proppa i mej sötsaker och kolhydratrik kost och efter några dagar känner jag mej ganska äcklig i kroppen. Därför satt jag nu efter middagen och googlade på att sockerdetoxa. Funderar på att testa det en period, det bör väl vara 3-4 veckor för att man ska känna ngn effekt i kroppen. Bara det att jag nog inte vill börja nu direkt eftersom jag har en trevlig resa framför mej om exakt två veckor och då tänker jag inte ha ngr restriktioner. Men precis efter påsk tror jag att jag ska försöka slå till.
Har just pussat hejdå till äldsta dottern som ska ut och roa sej på Stockholms nation. Själv ska jag väl roa mej med disken och tvätten och sen blir det lite virkning framför kunskapskanalen 21.30 och programmet "Klädkod".

Lärarbeviset!

Idag fick jag mitt bevis på att jag faktist är lärare!! Lärarlegitimationen! Man hade kunnat tycka att den skulle komma på ngt fint papper med vattenstämpel och lite snirkliga bokstäver-men nej, jag fick skriva ut den själv, den kom i en bifogad fil från skolverket. Dessutom var den fel. Det står att jag är behörig att undervisa i förskoleklass och grundskola. I min utbildning ingick även behörighet för särskola och gymnasium. Så nu måste jag överklaga. Men jag får väl vara tacksam att jag fått den överhuvudtaget, det blev ju lite kaos, så nu är det uppskjutet alltihop. Jag blev först på min skola att få den och alla tittade förundrat på mitt papper, men särskilt imponerad verkade ingen bli!
Och efter att nyss ha kommit hem (kl är 20) är jag rätt så less på mitt arbete....
Men imorgon är en annan dag.

Gråa dagar skyndar aldrig på....

...sjunger Winnerbäck. Idag var en sådan dag (trots den strålande vårsolen)! Visserligen kan det väl göra sitt till att jag befann mej på arbetet mellan kl 08.00-21.00, tretton timmar arbetande, lunchen intog jag samtidigt som jag skrev omdömen om elever vid datorn. Lite väl mastigt faktiskt-men nu är jag glad att den är över och nu ska jag äta semla och dricka te med min kära familj!

Tre saker att vara tacksam över!

Varje kväll när jag släckt lampan, innan jag somnar in, lägger jag ena handen på magen och den andra på bröstet och känner in andningen en stund samtidigt som jag tänker på tre bra saker som hänt under dagen och som jag är tacksam över att ha fått vara med om. Det har varit en ritual för mej i många år. 
Det började nog när barnen var små och inte kunde somna för dom låg och funderade på det ena och det andra. Tänk på tre bra saker som hänt idag och var glad över det. Ofta tyckte dom ju att inget bra hänt, men när man började prata om dagen så kom vi alltid på några saker som faktiskt varit bra, ibland bara små, självklara saker som att solen sken, du var frisk, du hade skrattat åt något roligt eller att det varit ett jättebra tv-program. Det finns faktiskt alltid något under dagen som varit bra och som man kan tacka för, det är ju de små händelserna som är värdefulla och som vi har omkring oss jämt som faktiskt är en stor del av livet.
Snart går jag i säng och då ska jag tacka för;   att jag var med yngsta dottern på utvecklingssamtal och hon kändes så målmedveten och mogen i samtalet, att middagen stod på bordet när jag kom hem kl 20.00 efter en lång arbetsdag, att vi tittade på underbara videofilmer på flickorna när dom var små och sjöng schlagerlåter alldeles nyss, filmer som legat bortglömda i många år!
Natti-natti

Jag är en ond människa!

Mitt vanliga basspinningpass hade idag en vikarie.
En fräsch muskulös 25-åring som ledde ett MEDEL-pass med hög volym och extremt högt tempo-medan hon hela tiden kom med käcka små utrop som väl förmodligen skulle peppa oss att ta i mer. Fast man hörde knappt vad hon sa eftersom musiken var så uppskruvad.
Till saken hör att jag inte kan trampa i otakt, det går bara inte. Så där snodde jag på som en skållad råtta med pedalerna-såg nästan döden i vitögat och började tänka onda tankar och skicka svarta blickar på ledaren. Typ som;" hoppas vattenflaskan välter på musikanläggningen så att det blir kortslutning och du faller död ner, då kanske du inte låter så jävla glad o pigg längre"!! Gud så jag HATADE henne!
Tog mej knappt hem, men nu så här efter duschen med ett litet glas vin, Coldplay i högtalarna och härliga grönsaker och torsk redo att tillagas börjar jag undra lite. Är jag en ond människa, kanske rentav en djävul i mänsklig förklädnad som går omkring och tänker så om en medmänniska???
Annars har söndagen förflutit i maklig takt. Blev lång sovmorgon, sen frukost, långpromenad med äldsta dottern (fast vi halkade mest omkring; ömsom i lera, ömsom på isfläckar), kaffe och smörgås i solen på altanen och så äntligen kom jag mej för att skriva brev till mitt fadderbarn. Augustina 14 år från Indonesien har "varit mitt" fadderbarn sedan 2003. Jag var duktigare på att skriva under de första åren, sen har det avtagit. Är nog lite besviken, trodde att jag skulle få veta massor om hur en familj lever därnere och få en personlig kontakt genom breven. Men det ända som står  i korta meddelanden är ungefär; -hoppas allt är bra med dej och din familj, vi mår bra och är friska. Utförligare än så är det aldrig. Genom foton ser man lite hur dom har det, men ibland är det flera folk med och man får inte veta vilka familjemedlemmar det är.
Nåväl, jag hoppas ändå göra något gott för 200 kr i månaden, det dövar lite mitt eget samvete. (I synnerhet idag, efter mina onda tankar)....

Kulturlördag!

Idag har jag varit på en vernissagerunda! Perfekt sysselsättning för en marslördag när himlen är grå och marken slaskig!
Först på Kaleido där Adina Almen från Uppsala  ställer ut textila verk. Hon ska dessutom senare idag få mottaga Kaleidos stipendium 2012. En ung fräck rödhårig tjej med nosring som verkligen tänjer på gränser med textila tekniker. Fantasifulla skapelser inspirerade av naturformer.
Sedan vidare till Bror Hjorts hus där Lars Lerin ställer ut sina akvareller. Elva stora och nio små, så det  var ingen stor utställning men ack så naggande god!! Vilket ljus, vilket djup, vilka mästerverk! I synnerhet hans björkdungar och hans hus gillar jag skarpt!
Två konstnärer så långt ifrån varandra både i ålder och i uttryckssätt, men så roligt att få ta del av bägges!

Efter det cyklade jag hem och fikade med äldsta dottern och nu har himlen spruckit upp och solen tittar fram. Det får bli en stund på verandan innan jag ska cykla iväg på träning.
När jag var yngre och gick på vernissage blev man alltid bjuden på vin eller sherry, men idag var det bara lakritsbåtar-så vinet får jag väl korka upp själv ikväll och dricka till räkorna som jag lagt på tining på diskbänken. Framåt 21.30 väntar jag hem käre maken som nu varit borta en vecka, ska bli trevligt att få hem honom igen!!

Stadens kajor

                                                                       Fågelflockarna
                                                               dansar i skymningsljusets
                                                                       luft mellan husen
                                                                                             (Vera Gade)

När jag cyklade hem från jobbet strax före kl 18 ikväll flög och skränade tusentals kajor över mitt huvud. Till synes utan mål, plötsligt tvärvände några i flocken och så följde alla andra bara med. Fram och åter över fälten i Flogsta, ett nästan öronbedövande skränande. Fast mäktigt och vackert!
Jag är ju lite svag för fåglar som flyger.
Det finns en konstnär Charlotte Adde, som jag hittade som av en slump i fjol. Först såg jag och min syster en utställning av henne i "Konst runt Siljan", sen åkte jag enkom ner till Öland där hon ställer ut sommartid, för att köpa några av hennes tavlor. Hon är en mästare på att avbilda träd, men hon gör också fåglar, som på tavlorna ovan. Gå in på hennes hemsida http://www.charlotteadde.com/ och titta själv!

Gissa om jag är hungrig, men jag väntar på att hämta äldsta dottern efter jobbet 20.30 så jag har förberett middagen och dukat vid teven (det är ju Skavlan).

Frustration!

Jag blir helt galen inombords när det är krångel vid datorn!! Nu  har jag försökt hur länge som helst att komma in på mitt Spotifykonto utan att lyckas. Jag försöker återställa mitt lösenord, men nu har jag gjort det så många gånger utan att komma in, så nu är jag helt tömd på lösenordsinformation! Vad är problemet?! Jag har inte behövt ngt lösenid tidigare från den här datorn-strular det bara för att jag uppdaterade igår?
Usch och fy, när det inte fungerar och man inte vet hur man ska lösa det så blir man bara sur och arg. Precis som det skulle hjälpa.
Jag får ställa mej och diska istället och tänka på något roligare, kanske till en cd-skiva istället för spotify.

Små, små ord av kärlek!

När jag kom hem för lunch idag och skulle värma min soppa mötte mej denna lapp på micron. Det var väl omtänksamt att meddela resten av familjen att det faktiskt blivit ngt galet med ugnen!  Kom då att tänka på den gamla bonaden som jag broderade för kanske 20 år sedan.
Små skrivna lappar (som vi använder oss av rätt ofta i vår familj), en kram, en komplimang, ngn som frågar hur du mår, att bry sej om med små medel-hur betydelsefullt är inte det i vardagen!!!
Hade en så gullig elev imorse som fick tillbaks kortet hon broderat och utbrast;"- Det ska jag skicka till min gammelmormor som ligger på sjukhus för hon ramlade ur sängen och skadade höften."
Det är också att bry sej om och ha medkänsla. Så viktigt för alla oss människor!
...och jag lär få köpa en ny microvågsugn.....

Kaninväska

Har ni sett något så härligt!! Årskurs 8 har som obligatoriskt arbete denna termin att designa en väska av ngt slag. Detta är ett av resultaten, och jag tycker det är fantastiskt. Tyget är prover på mörkläggningsgardiner (min syster inredningsarkitekten förser mej med tygprover som inte längre säljs), eleven har  gjort dubbla lager med vadd emellan för att få väggarna riktigt tjocka. Botten består av  två lager tyg med en plywoodskiva emellan. På ena kortsidan har hon sytt fast hönsnät och upptill stänger man med ett blixtlås. Kreativa, experimentellt skapande ungdomar gör mitt jobb roligt!

Cyklade hem från jobbet strax före kl 18 och då hängde månen(nästan full) vackert på den blå himlen och luften var kyligt klar. Nu ska här lagas Tom Kha, thailändsk soppa!

Min måndag

Jobbade mellana 08.00-13.45 sen åkte jag och simmade. Därefter en sväng till miljöstationen med skräp innan det var dags för veckohandling. Hem och plocka in alla varor och sätta igång med middagsmaten, passade även på att baka kakor (eftersom ändå ugnen var på...). Nu har jag tvättat två maskiner, manglat och strukit helgens tvätt, diskat och läst igenom dotterns uppsats i filosofi. Satte mej vid datorn för att kolla e-post och skriva blogg-och jösses vad trött jag blev!! Känner att det lurar en förkylning i kroppen, men den ska motas bort! Jag ska brygga en stor kanna te och dricka med honung i framför "30 grader i februari" som börjar om en halvtimme. Sen blir det direkt i säng-sova bort baluskerna brukar funka.
Var lite fundersam över maken som inte hört av sej sen han for till Las Palmas i lördagsmorse, idag hade jag ett sms och fick veta att han legat i influensa med hög feber hela helgen, idag försökte han i alla fall vara med på kursen, men det var visst jobbigt! Vår "minsting" låg hemma torsdag-fredag förra veckan så man är omringad...

Vasaloppstradition

Här hos familjen Kullander ska man äta nybakade scones med smör och marmelad och dricka te framför Vasaloppet! Det är bara så!
I år hade jag min virkning till hands när teet var slut och magen full av scones. Målet var att ha virkat ihop alla mormorsrutor innan förste man gick i mål. Nu gick det inte hela vägen-dom åker ju så otroligt snabbt. Två mormorsrutor kvar.....
Båda flickorna hade dragit iväg till sina arbeten så jag satt ensam kvar sista halvtimmen. Även jag hade ett extrajobb idag-lovade äldsta dottern att ta hennes städpass på Tandvårdsvinden eftersom hon jobbar på IKEA till 18.30 ikväll också. Tyckte det var synd om hon skulle åka och städa 2 timmar efter 8 timmar i disken! Vad gör man inte för sina barn?!
Det blev en stund med kaffe i solen idag också och nu strax är det dags för söndagens spinningpass.
Är man verkligen redo för måndag imorgon igen? Den här helgen måste varit extremt kort......

Halvfart...

I halvfart har dagen gått!
Väckarklockan gick igång 03.50! Käre maken skulle flyga till Las Palmas för en veckas kurs med utbildning i den nya laserapparaten som införskaffats till Tandvårdsvinden.
Jag tänkte somna om men blev klarvaken efter "hejdåkramen" då doften av sötkvalmigt rakvatten satt kvar på min kind! Låg kvar och vände och vred på mej till kl halvåtta, då gav jag upp och steg upp och gjorde frukost till mej och dottern som skulle iväg till IKEA-restaurangen för arbete.
Sen skulle jag byta sängkläder och kånkade ner ett stort lass i tvättstugan. När jag böjde mej snett framåt med tvättkorgen högg det till i vänstra skulderbladet och jag svor högt. -NEJ HELVETE!! En muskelsträckning..... Sen gick det mesta i slowmotion. Jag masserade in liniment och kämpade på med tvätt, dammsugare och dammtrasa-värk i skuldra/nacke och otroligt seg i huvudet pga för lite sömn. Kände mej ändå rätt så nöjd när jag var klar och satte mej ute på verandan inlindad i plädar med en stor kopp kaffe. Solen värmde skönt och jag satt och myste i en och en halv timme. Ljuvligt!!
Ett core-pass på Friskis&Svettis var skönt för ryggen och sen åkte jag och hyrde filmen "Sommaren med Göran" som dotter Karin länge sagt att hon vill se. Så där låg jag på plus när jag hämtade henne efter arbetspasset halvsju.
Nu har vi precis avslutat filmen och en bägare Ben & Jerrys "New York Super Fudge Chunk".
Dags att SOVA!

Ett vykort betyder så mycket!

Så löd namnet på den lilla utställning i Eriksbergsbiblioteket som blev av arbetet i fritt broder med särskoleklasserna, som jag skrev om för ett tag sedan. Eleverna har varit så duktiga och blivit så nöjda med sina alster. Och det är det allra bästa, när man ser hur stolt en elev är över något han/hon åstadkommit.

Och idag är det fredag-det känns så skönt att ha en ledig helg framför sej. Ikväll blir det grillade kycklingspett med cous-cous-sallad och rödvin till. Sen kanske jag får lov att göra en liten pannacotta eftersom jag av en gullig kollega fick direktimporterad FÄRSK vaniljstång från Sri Lanka. Den är jättestor, helt annorlunda än de små hoptorkade, dyra som man köper i smala glasrör.

Ska jag knulla din morsa?

Jag blir nästan chockad över min egen rubrik, men den har en förklaring som kommer längre fram! Måste bara först få beskriva mitt fantastiska morgonögonblick!!

Vaknade 6.25, drog på mej morgonrocken och gick ut för att hämta tidningen i brevlådan vid grinden. Det som mötte mej var så underbart!! Solen var påväg upp och kastade ett laxrosa sken över horisonten mellan husen här i Flogsta, detta reflekterades mot moln som låg precis rakt ovanför mitt huvud-och allt detta ackompanjerades av fågelkvitter! Vårkänsla!!
Detta gjorde hela min dag, har haft kvar känslan i kroppen.

Jobbet krävde sitt idag. Mellan lektionerna har jag suttit och kämpat med omdömen som ska skrivas mycket utförligt om "nuläge, nästa steg, svagheter, styrkor, vad ska eleven tänka på/träna på?"
Strax innan sista lektionen stod plötsligt sex elever i trapphallen som inte går på skolan. Skulle tro att dom var äldre än högstadieungdomar. Lita kaxig attityd i klädstil och med piercingar här o där. -Hej, vad gör ni här?, gick jag fram och frågade. -Vi går här, försökte dom. -Nej det vet jag att ni inte gör. -Vi är på studiebesök. -Nej det skulle jag vetat om och ni skulle haft namnbricka på. -Jamen vi är ju bara här, vi stör ju ingen. Sådär fortgick diskussionen en stund.
Sen kom klassen jag skulle ha och gick förbi. Där har jag några små ungtuppar som ville brösta sig lite mot dessa ungdomar och jag fick försöka avstyra detta. Sen la jag armen runt en av killarna som står lutat mot väggen utan ansats att ge sig iväg." -Ta och gå iväg nu, ni vet att ni inte får vara här och det är inget att diskutera, gå ut i solen och njut istället!" Fick en svart, iskall blick och han verkligen väste fram -Ta bort armen NU! -Jag tar bort den när du går! -Jag går när du tar bort den! Jag klappade honom lite vänligt på axeln och tog bort armen och killen längre ner i trappen som pratat mest sa;-Kom så drar vi.
DÅ börjar en av mina små, kaxiga elever, hoppa runt bakom mej och ropa :-Ska jag knulla din morsa, ska jag knulla din morsa???
Den största av grabbarna rusar upp för trappen och blir hotfull och skriker -Vem fan sa så? Han var som ett berg när jag sattte all min kraft mot hans bringa och försökte stoppa honom i trappen, samtidigt som jag viftade in mina elever i klassrummet.
-Men du, inte bryr du dej om småkillar som retas, försökte jag. Men det var nog mer hans kompisar som lyckades hindra honom från att hoppa på mej och eleverna, än mitt prat.
Efteråt undrar jag VAD ÄR DETTA? Vad får dessa ungdomar att driva runt och bara mucka gräl. Deras blickar rymde liksom ingen som helst lust, bara tristess och nonchalans. Visst måste det finnas antydan till mjukhet och kärlek någonstans där inne i dom?!
Sen fick jag ta ett prat med "ungtupparna" som inte riktigt fattar hur provocerande dom var!

Skönt sedan att cykla till Friskis & Svettis och delta i ett yogapass efter denna händelse. Jag kom ner på jorden igen och nu kan jag ta itu med middagsmaten!