Jag minns min mormors vackra, stora, tunga i ek. För att öppna det fick man dra i en snirkligt, droppformad kläpp, dörren gnisslade och gick lite trögt. Där inne på hyllorna låg hemvävda och vackert broderade, prydda med handvirkade spetsar högvis av lakan och örngott med krusade band. Sååå vackert. Allting välmanglat i prydliga högar. Vilka skatter!!
Idag använder nog de flesta påslakan i varierade kvaliteer. Inte så många tar sej nog heller tid till att mangla.
I mitt linneskåp ligger några av min mammas, mormors, svärmors och svärfars mors gamla lakan. Det är fantastiska arbeten i vitbroderi, hålsöm och spetsar i otroligt vackra mönster. Ibland kan jag ta fram och bara titta, känna och njuta.
När äldsta dottern målat om väggarna i sitt rum och köpt lite nya möbler så önskade hon sej nya kuddar till sängen. Då kom jag på att man kanske kunde ta till vara några av lakanen. Först kändes det hemskt att klippa sönder, men så tänkte jag om. Bättre att man använder och uppskattar detta arvegods än att det bara ligger gömt. Väldigt roligt var det att sy och resultatet blev rätt så bra tycker jag. (Och det tyckte även dottern, fast hon tyckte det var lite typiskt mej att brodera dit: "dagen idag den är din"-för det har hon fått höra sedan hon föddes....)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar