Min syster är 12 år äldre än vad jag är. Jag ser i fotoalbumen hur hon höll mej och gosade och lekte med mej när jag var liten. Längre fram minns jag hur jag kunde stå bredvid och beundrande titta när hon sminkade sej, och det var så mysigt när jag fick krypa intill och sova bredvid henne och jag lade armen runt hennes hals. Sjutton år gammal förlovade hon sej. När hon sedan fick barn var jag barnflicka där en sommar.
Sen gick tiden, och visst sågs vi på familjefester och umgicks vid högtider, talade med varann i telefon osv. Men det var först när mamma blev äldre som vi började umgås "på riktigt". Vi berättade för varann hur vi upplevt vår uppväxt. Hur olika vi haft det trots att vi uppfostrats av samma föräldrar men vid olika tidpunkter. Det var spännande att få reda på, som att höra en historia som ändå angick en i allra högsta grad.
Nu ringer vi ofta till varandra och pratar och vi träffas och går ut och äter bara vi två. Just ikväll var ett sådant tillfälle. Direkt från jobbet cyklade jag ner till en restaurang där vi beställt bord och så satt vi där i dryga 3 1/2 timme och ventilerade livets händelser sedan sist vi sågs.
Vi är lika i mångt och mycket (min systerdotter säjer t ex att vi skrattar lika fånigt), många säjer att vi är lika till utseendet också. En gång trodde en bekant till syrran att jag var hennes dotter-DET tyckte ju jag var väldigt skojigt. En annan gång frågade en arbetskamrat till mej vem av oss som var äldst-DET tyckte min syster var skojigare!!
Det bästa av allt är ändå att vi vet att vi alltid finns där för varandra. Tänk vad skillnad i ålder kan suddas ut med tiden!
Lycka är att ha en syster!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar