Kära pappa, nu har du varit död i drygt 4 år. Idag skulle du fyllt 91 år. Jag vet att man inte kan leva i evighet och att du var dålig på slutet, men jag saknar dej. Jag saknar din generation av människor. Så mycket som försvunnit med er. Vilken förvandling samhället genomgått under din levnadstid. Så tufft det var för dej och familjen när du fick polio på 50-talet och ni var tvungen att ändra hela ert liv. Då fanns inte alls ngt skyddsnät i samhället. Att du sedan kom igen, vidareutbildade dej och blev en mycket duktig och väl anlitad kamrer och att du med familjen hamnade här i Uppsala. Det får en att undra om det är ngn mening med allt. OM inte du fått polio hade inte jag funnits då??
Ja sådant kan man fundera på.
Jag har köpt ett gravljus som jag ville åka och tända vid minneslunden nu i kväll, men jag kom inte från jobbet förrän kl 21 efter ett föräldramöte, och då orkade jag inte riktigt cykla upp till minneslunden. Men jag hoppas att du känner att jag tänker på dej, och jag lovar att imorgon svänga förbi med mitt ljus och tända dej för dej, min kära pappa Arne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar