Man behöver inte kunna sy, sticka, virka, knyppla, väva, fläta, brodera, göra textiltryck eller knyta makrame. Det går utmärkt att leva utan dessa aktiviteter. Det går att leva ett rikt liv ändå. Såklart. (Även om det i min värld skulle vara oerhört torftigt och fattigt)
Men jag känner mig förvånad över hur snabbt dessa kunskaper blivit så mycket sämre under de dryga 25 år som jag arbetat som textillärare. Så många barn och ungdomar som har svårigheter med att hantera en sax och klippa. Som har så pass dålig finmotorik att man inte klarar av att trä i en nål eller hantera en virknål. Och kanske mest av allt, så många barn och ungdomar som har så extremt dåligt tålamod. Om inte något går snabbt, så tröttnar man. Många uttrycker det t om innan de börjat som att "jag orkar inte".
Inte många har någon därhemma eller i ens närhet som håller på med någon form av hantverk, så man har inte heller kommit i kontakt med det.
Visst är det många som finner det lustfyllt att få skapa, men väldigt många av dom som tycker det är roligt, vill hellre göra något "som går snabbt" och "som är lätt".
Jag blir också, -dagligen-, förvånad över hur lite man faktiskt använder sin hjärna för att tänka logiskt, kring något praktiskt problem. Och då har jag ändå lagt ned väldigt mycket tid till att göra instruktioner där jag tagit foton och skrivit förtydligande text för respektive moment, för att det ska vara självinstruerande. När jag står bredvid och pekar och vi läser tillsammans, då kan det fungera, men många "orkar inte" titta noga och försöka förstå, man ser inget sammanhang, har inget konsekvenstänk.
Det känns lite skrämmande. Kommer människor framöver bara att förlita sig till knapptryck på mobil och dator, eller att rådfråga "Hej Google? Kommer det enda skapandet att bestå av inköpt halvfabrikat från Panduro Hobby som man limmar ihop på en halvtimme? Ska vi nöja oss med 5-kronors handdukar från Ikea, i urusel kvalité, tillverkad under dåliga arbetsförhållanden. Ska slöjden i skolan bli mer pyssel än hantverk från grunden?
Egentligen är jag inte orolig. Genom alla instagramkonton, alla pinterest-inlägg, studieförbund, folkhögskolor, hantverksmässor, garnbutiker o dyl, så vet jag att intresset för handarbete är enormt, och jag tror inte att det kommer att minska. Jag hoppas i alla fall inte det.
Så vart vill jag komma med mitt inlägg? Kanske är jag bara en smula frustrerad efter dagens arbete, där jag stött på väldigt många "icke-tänkande" ungdomar med uruselt tålamod.
Några av dom har ju visat motsatsen också.
