... och visst blir man lite glad när 8-åriga barnbarnet ber farmor att lära honom något på piano. Att kunna spela ett instrument är verkligen en källa till glädje. Liksom musik.
Men däremot kan jag känna -så här ett dygn senare- att "Kalle Johansson"!! Platsar den verkligen in under begreppet musik. Är den inte lite mer utav en plåga??!!
Dock beundrar jag 8-åringens envishet och beslutsamhet. Out-tröttligt spelade han en slinga i taget. Om och om igen. Tills den satt.
Ett litet tag var det tårar av ilska, men dom gick snabbt över till stolthet, när han märkte att han faktiskt hörde hur det skulle låta, och spelade rätt!
En annan envis liten person var lillasyster. Hon har både länge och väl velat göra sig en nattmössa, något i stil med den ormen i Robin Hood har på sig. Fast med knytband under hakan. Den här helgen blev det arbetsverkstad. Vi startade i lördags förmiddag när storebror var på fotbollsträning, och sedan har vi smugit åt oss stunder mellan skridskoåkning, lördagsgodis-inköp, kusin-lek och melodifestival. Hon var mycket nöjd när den var färdig. Den träddes över huvudet direkt och sitter väl fortfarande på, eftersom hon ska sova med den.
Apropå sömn, så ser jag fram emot kommande natt, för föregående var lite orolig. Sovandes mellan två barnbarn som var varma som små element och skulle ligga så nära som möjligt.
Och jag önskar mig mest av allt just nu att efterdyningarna av "Kalle Johansson" ska fara ditt pepparn växer!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar