När jag gick på högstadiet så hade vi en skolvärdinna som alltid gick i korridoren. En äldre kvinna. Eller äldre......, hon var säkert i 45-50-årsåldern. Hon fanns där och såg alla oss ungdomar. Hjälpte till om någon hade tappat bort något, tröstade någon som var ledsen, stävjade bråk, såg den som var ensam, småpratade, bannade och tog någon i örat som gjort något dumt osv. Hon var en självklar del av skolan, minst lika viktig (om inte viktigare) än lärarna.
Sen blåste det nya vindar. Som så många gånger i skolans värld. Så länge jag jobbat som lärare, så har det inte funnits någon skolvärdinna. Senaste 8-10 åren har vår vaktmästare kallats för "pedagogisk vaktmästare". Han har drivit ett café där han grillar mackor till hungriga elever. Han lånar ut kortlekar och pingisraket, han knipsar av skåplås när eleverna glömt nyckeln osv.
Nu har man kommit på den genialiska idén att anställa en socialpedagog. En person som ska finnas där för eleverna, alltid gå runt i korridorerna och "bonda" med ungdomarna.
Cirkeln är sluten. Tillbaka är skolvärdinnan - om än i annan, utbildad form.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar