Beslutsångest....

Den här minns jag som rolig men samtidigt enormt frustrerande! 

Idag hade jag en liknande upplevelse här hemma i radhuset....

Äldsta dottern skulle åka tillbaka till Insjön idag. Hon packade ihop allt och ställde iordning i hallen. Jobbade på förmiddagen, åt lunch. Jag kom hem från nagelterapeuten och följde med henne på en lunchpromenad med vovven. Solen sken och det var riktigt skönt ute. Då hade hon börjat fundera på om hon kanske ändå skulle stanna till imorgon bitti. Vi kom hem och hon hade ett eftermiddagsmöte via teams. Jag hängde tvätt och bäddade rent i sängar. Jag planerade veckomat och skrev nota. Vi fikade. Och hon började vela. Och vela. Och vela.

Stanna eller åka. Åka eller stanna. 

Till en början försökte jag engagera mig och ställa upp fördelar och nackdelar.

MEN, när hon började fråga sin hund om råd, då gav jag upp.

Svårt att ta beslut, tja, det var bara förnamnet.

Tillslut tror jag kanske att det ändå var jag som tog beslutet, när jag sa att OM hon valde att stanna så kunde hon följa med och tända ett födelsedagsljus för pappa/morfar i minneslunden. Sen kunde vi äta pasta med köttfärssås på älgfärs och dricka rödvin och så se tv-programmet "Husdrömmar" tillsammans.

Hon hade börjat klä på sig, men slängde raskt av sig igen och så stannar hon över natten! Mysigt tycker jag förstås. 

Men i morgon bitti före kl 06:00 så måste hon åka, så kanske ångrar hon sig bittert när alarmet går strax efter klockan 5. Skulle tro att Frasse också har synpunkter på den okristliga tiden....