Så är skolan fylld av elever igen. Och jag tänkte på att idag var det sista gången som jag tar emot en klass till ett nytt läsår! Precis den tankebanan som kommer att finnas med mig hela läsåret! Allt det jag gör för sista gången. Utan nostalgi, bara med ett nöjt konstaterande!
Mina nior som var så knäpptysta i morse. Jag malde på med standardfraser som; Välkomna tillbaka till ett nytt läsår bla, bla....... Nu är ni äldst på skolan, tänk på att vara förebilder bla, bla...... Nu är det allvar på riktigt, tänk på att ta till vara tiden bla. bla ...... Osv, osv. Efter 20 minuter frågade jag; -Går ljudet fram till alla? Eftersom jag inte fick någon som helst respons. Det var totalt knäpptyst i salen och 25 par ögon glodde tomt emot mig. Efter ytterligare tio minuter utbrast jag -Nej nu får ni ta en kvarts bensträckare och gå ut och vakna till och prata med varann, ni är alldeles för tråkiga härinne! Då lommade dom ut med ett leende på läpparna, och vartefter dagen fortskred så blev det lite livligare. Imorgon ska jag cykla med 25 ungdomar till Alnäs för att tillbringa 3 timmar på höghöjdsbanan, därefter lunchpicknick och ev bad vid Lyssnarängen innan skoldagen är slut. Jag hoppas det ska ge en känsla av samhörighet och gemenskap inför det sista läsåret. Så nu håller jag tummarna för att vädret blir en smula bättre än de senaste dagarnas ösregn och blygsamma temperaturer.......
Tre av mina barnbarn går också nya tider till mötes. Två stycken började förskoleklass och en började i första klass idag. Det är stort!! Jag har hört mig för hur det gått, och som farmor fick jag lite "tåriögat-känsla". Det är ett stort steg att börja skolan! En ny era inleds.
Fast egentligen ville jag bara var just här! I min kajak på spegelblanka vatten. Med ljudet av paddeln som stör vattenytan och för mig framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar