Nej jag har ingen strand och ingen horisont mot havet där solen går ner på kvällspromenaden. Solen som dessutom går ner 2 1/2 timme tidigare än när det var som ljusast. Men jag har mognande sädesfält, jag har rönnar som dignar under tyngden av alla röda bär. Och jag har ett solupplyst slott i horisonten. Det är verkligen inte fy skam!
För promenad behövde jag i kväll. Jag behövde mycket praktiskt arbete när jag kom från jobbet. Det är mycket information och många möten när skolåret startas upp. Eftermiddagen bestod av s k överlämnandes-konferens, där de nya elever med särskilda problem och behov behöver gås igenom. Det blir mycket sitta och lyssna, anteckna och fråga.
Och så här i början av terminen infinner sig en klåda i kroppen. Inte van att vara inomhus, inte van att sitta still. Fysiskt är man på plats, men inte riktigt mentalt ännu.
Så när jag kom hem behövde jag avreagera mig.
Jag rensade ogräs och vattnade i trädgården. Jag ringde runt och försökte jaga en bokning. Jag satte en deg och bakade kardemummabullar. Jag tog fram några oxfilé-bitar och vispade ihop en bearnaise, det blev en lite lyxigare tisdagsmiddag än vad som var tänkt. Och sen behövde jag en promenad.
Imorgon kommer jag att jobba hemifrån då alla möten sker på Teams, så då kan jag vara lite mer rörlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar