Morgonen började med att dottern slog på Luciamorgon från Jukkasjärvi på teven. 12 minuter in i programmet spelades Koppången på cello och sopransaxofon och tårarna bara flödade nerför mina kinder. Det var pappas favorit som också spelades på hans begravning. Just den här kombinationen slog an en speciell känsla och en gråtkanal. Det fick lov att bli en promenad till minneslunden efter att programmet var slut, där vi tände ljus för lilla pappa och mamma och även till svärmor och svärfars grav, dom fick också ett ljus.
Men nu sitter jag här med blossande kinder, glöggstinn mage och rökdoftande hår. Med öron bedövade av julmusik, källaren full av fuktiga filtar och fårskinnsfällar. Med hjärtat fyllt av kärlek och tacksamhet för denna söndag.
Glöggmingel i trädgården för sex personer och en liten vovve. Som tyvärr började minglet med att skälla som en galning. Men när det lugnade sig kom vi andra till tals. I tuggorna mellan grönkålspizzan med getost och honung dryftad vi livets glädjeämnen och de senaste händelserna.
Och jag kände att det här med ute-sammankomster inte är så dumt. Jag hade hunnit förbereda i lugn och ro på förmiddagen, och behövde sen inte byta om. Kunde bara dra på överdragsbyxorna, tjocktröjan och fårskinnsvästen över pyjamasen.
Visserligen kom de en regnskur på den mjuka pepparkakan med lingonfrosting och kanhända blev kaffet en smula utspätt, men vad gjorde det. Vi var ett härdat släkte som höll i, höll ut och höll avstånd allt medan mörkret sänkte sig och elden falnade.
När gästerna försvunnit och kvällens bastubad var avklarat, dök dotterns pojkvän upp. Medan jag skalade räkor till kvällens fisksoppa, spelade dom kort vid köksbordet och tredje ljuset var tänt.
Nu är huset åter tyst, bara diskmaskinen surrar.
Och någon Lucia syns inte till, men hon från Jukkasjärvi var ju fin. Och som sagt, Koppången, på bas och klarinett måste upplevas. 12 minuter in i programmet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar