Inte ställa morgonalarmet. Äta sen frukost och sitta kvar runt köksbordet med pepparkakor och bryggkaffe och prata i morgonrock till långt in på förmiddagen. Stå och tom-glo ut genom fönstret. Som idag inte bjöd på samma vackra utsikt idag som igår. Den vackert vita snön regnade bort under natten och den lertrampade gräsmattan tittade fram igen. Fågelborden vajade så kraftigt i vindbyarna att fåglarna hade svårt att sitta still och äta. Tallriset i zinkbyttan och halmbocken på altanen välte omkull. Kläderna som hängde på vädring flög ner från sin klädställning och hamnade i blötsnön. Träffen med gästerna vi planerat bjuda på eld, glögg och pizzabitar fick vi skjuta på. Det blev en loj, lat dag. Jag satt och skrollade efter en vinterjacka på nätet, men det slutade med att jag gick upp på vinden och letade fram den gamla extrajackan ur min skridskoryggsäck. Det är makens gamla Moncler från 1975, fylld med oetiskt plockat dun och jag har lagat fickan med ett knallrött hjärta. Nu blir den återanvänd och jag skjuter på mitt jack-köp ännu en säsong.
Det känns som att just dessa mellandagar är en så god anledning som någon att faktiskt skjuta upp saker.
Det är som en slags ingenmansland eller som ett tomrum. På ett bra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar