tisdag 8 december 2020

Jag längtar efter....

 Gråa dagar skyndar aldrig på, sjunger Winnerbäck.

Jag kan inte hålla med honom. Det har varit  grått varje dag, sedan i början av november. Som en trött filt över världen. Både vad gäller vädret och corona-läget. Men inte går tiden långsammare för det! Dagarna går och går. Man stiger upp på morgonen och man kryper i säng på kvällen. Och däremellan försöker man planera in allt som ska göras, så gott det går.

I morgon ska alla betyg skrivas in. Som jag har manat på elever att dom måste lämna in arbeten och utvärderingar idag. Dom har vetat om det i månader, men det är som många inte fattar att det verkligen är sista chansen nu.

Det är ju inte bara grått, utan kolsvart, morgon och eftermiddag. Kvart i nio ska solen gå upp. Kvart i tre ska solen gå ner. Men av detta ser man inget pga alla moln. Det är elektriskt ljus som gäller hela dagarna. Nu har jag inga problem med detta. Årstiderna har sin egen tjusning, och jag skulle inte vilja vara utan växlingarna. Men jag önskar att det skulle vara riktigt vinter när det faktiskt är vintermånader.


Jag längtar efter knarrande snö under fotsulorna. Jag längtar efter promenad bland snötyngda granar. Jag längtar efter krispig luft. Jag längtar efter iskristaller på fönsterrutan. Jag längtar efter vit utandningsrök och vita morrhår. Jag till och med längtar efter att skotta gången fram till brevlådan!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar