onsdag 16 december 2020

Ett uppifrån-perspektiv


Dotterns pojkvän fick idag äntligen hem sin nyinköpta mercedes. Han var som en liten pojke på julafton när han visade upp nyckeln, champagneflaskan, chokladen och parfymen. Ja, champagne, parfym och choklad var lite bonuspresent i samband med avtäckningen av bilen.
När vi skulle gå ut och titta på underverket ikväll, så tittade jag upp på himlen och fick se stjärnor!! När var himlen så klar att man kunde se stjärnor senast?? 
Alltså, det kändes verkligen som ett betydligt större underverk än själva bilen!

Ikväll har jag skrivit alla julkort. Har dragit ner antalet markant i år. Halverat. Tänker att om julkorten är den enda kontakten man har med någon, varför har man då den kontakten? På något sätt tänker jag att man ändå måste ha något mer utbyte under året som gått. Men jag är fortfarande tveksam till om jag tänker rätt där..... Min gamla faster och farbror vill jag skicka till.  Och så skickar jag inte till dom som jag räknar och hoppas med att träffa i jul, Vi kan ju faktiskt önska varandra god jul irl. Ändå blev jag så oerhört tacksam över dotterns handmålade akvarell som kom med posten igår. Där hon skrev så rörande att mina ögon svämmade över.

Det är inte lätt att göra rätt.
Jag har redan lite dåligt samvete över några som inte får julkort i år.

Men jag lyfter blicken och tittar upp på himlavalvet och tänker att det finns det som är större!
Ibland behöver man se på sig själv och sitt liv med ett "uppifrån-perspektiv"!!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar