Blir man glad eller blir man jätte-, jätteglad?!?
Hade cyklat hem i mörker och snöblandat regn efter ett möte jag gäspat mig igenom, och så möts jag av en stor bukett tulpaner och ett handskrivet kort med texten;
Glad Alla Hjärtans dag. Världens bästa föräldrar som jag älskar så mycket, jag skulle ge er hela världen, men det får bli blommor (för nu).
Svar; jag blev jätte-, jätteglad förstås!
Dottern och lilla vovven är tillbaka i Borås nu och jag har precis ställt undan hundkorgen och vattenskålen, tandborstmuggen och morgonrocken. Nu dröjer det 6-7 veckor innan nästa besök.
Det är ju alla hjärtans dag på fredag. Ibland har jag fixat kort och små presenter till mina barn och barnbarn, men i år har jag inte förberett något. Maken och jag är inte så mycket för sådana "nymodigheter"-det var inget som firades här i Sverige när vi var unga.
Men det är klart, jag skulle inte säga nej till lite romantik.
Typ en sån här liten lapp....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar