Thank you for Fridays!

Natten som gick sov jag nästan 10 timmar, men ändå har jag varit helt urlakad och seg idag. Gäspade mig igenom lektionerna och kände verkligen en lättnad när den sista klassen lämnat klassrummet. Brukar stanna kvar och ha samtal med min student, men idag blev det ett kort samtal. Jag ville bara hem och krypa i myskläderna.
Det blev telefonsamtal med döttrarna och sen middag framför Skavlan-som jag såg på Svt Play redan klockan sju. För klockan nio räknar jag med att sova!!
I helgen har jag inbokade trevligheter, så jag måste se till att vara alert!

Förkyld och trött

Jag har åkt på en liten förkylning. Ont i halsen, näsan rinner samtidigt som den är täppt och huvudvärken ligger som ett lock på skallen. Till det hör att jag vaknade 04.30 i morse och inte kunde somna om, så jag känner mig just nu lite trött och ynklig.
Fast nu när jag tittat på Rapport i sällskap med en kopp te med honung, så inser jag att det kunde varit värre. Om jag varit kines och drabbats av Coronaviruset.
I relation till annat så bleknar ens egna små problem.Och det kan vara nyttigt att tänka på så man inte faller i självömkans-träsket!

Men jag tar mina små krämpor och går till sängs nu. Sova blir bra, så kanske jag vaknar som ny i morgon. Förhoppningsvis inte förrän klockan ringer 06.15!!

Det dom har det har dom i Lissabon

Ikväll sitter maken på ett flygplan mot Lissabon där han ska tillbringa fem dagar på utbildning.
Jag roade mig med att gå upp och leta fram gamla kort från när han och jag var i Lissabon 1989. Det var den första utlandsresan inom jobbet han gjorde, då arbetade han fortfarande på folktandvården. Jag arbetade som dagmamma men fick möjlighet att följa med. Mamma och pappa passade pojkarna, då 5 och 3 år.

Jo visst ser man på fotot att det gått några år. 31 stycken!

Fem år innan hade vi varit till Madeira på bröllopsresa, så Portugal hade en speciell plats i våra hjärtan. Luften, ljuset, mimosan, alla vackra kakelklädda hus, havet och portvinet!

Hade gärna suttit med på det där planet ikväll.

För det dom har det har dom i Lissabon, det här kommer jag ihåg ifrån min barndom.

Dvs några år tidigare än 1989. Nämligen 1963.

Det är nu drömmarna väntar på vind

Med en bild från den underbara förmiddagen i juli vid Ales stenar, och med Sofia Sievertsdotters text ur boken "Tillitens väg", avslutar jag denna tisdag;

Morgondagens ovisshet är dagens gåva och nuets guldkant. Livet längtar efter öppna hav och friska vindar, för det är nu vi är menade att segla.
Låt oss acceptera dem vi är, älska det vi har och stänga dörrar till det som sinkar vår resa. Låt oss segla när världen sover, med en brinnande stormlykta i handen, lätt bagage och en djärv och tillitsfull vision i blick.
Låt oss hedra vår historia, hjälpa det som vill födas fram och vila i just detta ögonblick- Resa utåt och inåt. Bli hjärtats sjöfarare och sanningens hjältinnor med kärleken och friheten som sköld. Det är nu vi är menade att kasta loss, det är nu tilliten bär, det är nu drömmarna väntar på vind.

Min superhjälte

Så heter arbetsområdet som min lärarstudent hittat på som obligatoriskt arbete för årskurs åtta. Hon ansvarar för planering, undervisning och bedömning i alla fyra klasserna. Och hon är så fantastiskt duktig!
Jag har haft många lärarkandidater genom åren, men Angelica tar priset som den allra bästa. Hon har bred ämneskunskap, hon är påhittig och flexibel och genomtrevlig, och hon är en fena på allt digitalt. Där har hon gett mig massor med bra inspiration på hur man kan använda digitala verktyg med behållning och för att underlätta undervisningen.
Skulle så gärna vilja att hon övertog min plats på skolan, vet att hon skulle ta över med den äran. Men jag har nu bestämt mig att det är för tidigt att gå till hösten. Jag blir kvar åtminstone ett år till. Och eftersom Angelica blir färdig nu i vår, så måste hon såklart söka jobb till hösten. Men jag har sagt att hon kan få ta ett år på en annan skola om hon lovar att söka min tjänst när den utlyses......

Tillbaka till det här ämnesområdet. Uppgiften är att hitta på sin egna superhjälte, ge den de krafter man vill ha och göra en liten docka med mantel efter en arbetsbeskrivning. På manteln ska man göra en applikation som symboliserar kraften. Om tid finns över får man dekorera själva gubben. Vecka 7 beräknas alla vara klara och då blir det en tävling i vilken av superhjältarna som flyger längst. Den som vinner får en liten medalj att hänga om halsen på gubben.
Idén är genialisk. Nytänkande och rolig och alla elever arbetar med liv och lust, dom har stor fantasi och dom testar sina gubbar så man ibland får ducka i klassrummet!

Nu har jag sytt min superhjälte. Det ska bli flera, tänker att det blir en jättebra liten present när barnbarnen kommer hit på middag. Dels fungerar den som servettring och så får dom ha en tävling efter middagen.

Superkraften för min hjälte är SNÄLLHET! Så den här superhjälten flyger runt och delar ut pepparkakor, för alla vet väl att man blir snäll av att äta pepparkakor!!

Home sweet home....

Idag följde jag med äldste sonen på husvisning två gator bort från oss. Deras lägenhet börjar bli trång nu när barnen blivit äldre och mer rörliga, och jag vet att dom gärna vill ha hus med trädgård. Men det är ju så fruktansvärda priser i Uppsala.
Villan idag var välbesökt, stor med 9 rum, men väldigt konstigt planerad och inte alls aktuell. Området skulle passa dom perfekt, och jag har t om sagt till maken att "borde vi inte byta bostad"? Vi skulle klara oss med mindre nu när vi bara är två. Aldrig, säger maken, där dom bor vill jag inte bo. Och jag vill väl egentligen inte heller bo så. Då skulle jag få lov att göra mig av med min vävstol t ex. Och ingen bastu eller trädgård.
Sen måste vi ju vara rättvisa mot alla våra barn, det går inte att ge bort ett hus till en.
Yngsta dottern skickade en länk till en tvåa på Skolgatan, smakfullt renoverad i ett sekelskifteshus, mycket vacker. Hon tyckte vi skulle köpa den som en investering tills hon är redo att flytta in!
Dröm och glöm, sa vi.
Den där stora lottovinsten skulle faktiskt inte sitta fel, då skulle man kunna hjälpa alla sina barn ekonomiskt och själv köpa sig ett hus med sjöutsikt och bondkök.
Men det ser mörkt ut. Två rätt den här veckan.....

Den som lever får se

Nu har jag roat mig med att scrolla fram olika årshoroskop för Oxen 2020. Det finns hur många som helst. Mer eller mindre seriösa. Fast frågar du maken, så är alla oseriösa. Ändå lät han göra sitt för många år sedan, utifrån sina egna födelsedata. Det var mycket som stämde, men han menar att man kan tolka det till att stämma eller inte eftersom det är så luddigt skrivet.
Nåja, man får tro vad man vill, men jag tycker det är spännande!

Som en röd tråd, genom samtliga 10-tal olika jag läste, går att oxens år 2020 är förändringarnas år. Lite udda, eftersom oxen i grund och botten är en person som håller fast vid den valda vägen och gillar rutiner och det invanda, men ogillar förändringar. Planeterna står tydligen så till att det t om kan bli livsavgörande förändringar.
Just det vet jag inte riktigt vad jag känner för, tycker att jag är nöjd med hur jag har det och som den oxe jag är vill jag nog fortsätta ha det så. Men kanske behöver det inte vara negativt. Och det skulle ju kunna vara så att jag plötsligt vinner storvinsten på Lotto och kan köpa mig det där huset med sjöutsikt. Det vore ju en positiv förändring!!
Annars stod det att jag för hälsans skull ska tänka på min kost och min andning det här året. Kosten har jag ju faktiskt tagit tag i, och vad gäller andningen så har jag ju flera knep från yogan jag lärt mig, som jag väl får börja praktisera.
Tja, den som lever får se. Och just att leva är väl den högsta önskan av alla. Känner mig lite sentimental nu, när minnesstunden av Marie Fredriksson på tv står på i bakgrunden. Det är ju inte självklart att man får det.....

Mat-resa

Nu när jag lagar så gott som vegetariskt varje dag är jag ständigt ute och söker nya recept. Idag har jag lagat Canneloni som i Menton. Menton är en stad på Franska rivieran, nära italienska gränsen.

Alltså, den ser ju väldigt trevlig ut. 

Jag hackade gul lök, zucccini, morötter och kantareller som jag fräste i olivolja och lät brässera i lite vitt vin innan det blandades med riven parmesanost.. Sedan skulle detta stoppas i canneloni-rullar, läggas i en ugnsfast form och över allt hällde jag stekta körsbärstomater som även dom brässerats i lite vitt vin. Jag försökte frambringa en slags fransk känsla när jag dukade fram och började äta. Maken fick ett glas vin till maten som smakade helt ok, men den där franska känslan uteblev.

Julen 1980 fick jag en kokbok som hette "Förförande franskt" en gourmetresa med Siv och Key Nilson. Både recept och resetips. Den blev vår inspiration när vi sedan cyklade runt i Frankrike sommaren efter. En oförglömlig resa.

Mat är en viktig del av resandet. Jag har en önskan om att göra en mat-resa i Italien. Men absolut inte medan jag avstår från kött, socker och alkohol! Och kanske inte heller den här årstiden, men någon gång.

Nu blir det Skavlan och popcorn...

Snödroppar och oxgalla

Idag lyckades jag cykla hem från jobbet medan det fortfarande var dagsljus, och döm om min förvåning när jag upptäckte att rosenrabatten hemma var full av snödroppar! Snödroppar i januari!! Det är nog det tidigaste jag varit med om.

Efter en kopp kaffe tog jag fram dammsugare, dammtrasa och galltvål. Sist maken städade fick han för sig att ta bort fläckar på vardagsrumssoffan. Han använde ett rengöringsspray för textil, men det visade sig att det blev värre fläckar av det. Nu letade jag fram den "gamla hederliga" galltvålen, hämtade en rotborste, en sköljbunke och några trasor och sen gick jag lös på fläckarna med tvålen och handkraft. Gnuggade, borstade, väntade och tvättade med trasor och rent vatten. Sen återstår det att se om fläckarna försvunnit när allt torkat. Roade mig med att läsa på innehållsförteckningen, och så blev jag förvånad för andra gången denna eftermiddag. Borde kanske fattat det, men galltvål innehåller ju faktiskt galla! Från oxar! Jag hade väl i min enfald trott att den benämndes galltvål pga den gallgröna färgen. Men gallans funktion i kroppen är ju att bryta ner fett, och det är tydligen därför tvålen är så effektiv på feta fläckar. I kombination med kokos- och palmolja. Palmolja har man ju fått höra att man inte ska köpa, men enligt innehållsförteckningen kommer just den här palmoljan från Fair Trade-projekt i Brasilien och Dominikanska Republiken.

Se där, varje dag en chans att lära sig något nytt!

Kvällen gick åt till att hämta och skjutsa sonen med familj till Arlanda. Snart lyfter deras plan till Thailand för 2 veckors semester. Sonen fick köra till flygplatsen så jag kunde sitta mellan barnbarnen och prata. Dom var exalterade och munnarna-i synnerhet på 5-åringen gick i ett i ett.

När jag startade upp den här bloggen, 2012, en bit in i januari hade vi precis kommit hem från Thailand. Det var en härlig resa med hela familjen, men jag har ingen längtan tillbaka dit, tror nog det för första och sista gången jag var där.

Nu ska jag dricka upp mitt te och krypa till sängs. I morgon är det fredag igen. Hurra!

Mat från "förr".....

Idag frågade några elever; -Vad åt du när du var liten?  En annan elev sa; -Nej hon är inte över 60.
-Jo det är jag visst, sa jag. Sen tänkte jag efter och rabblade upp;
 -Kalops, Dillkött, Stekt fläsk med löksås, Stekt salt sill, Bruna bönor och fläsk, Stekt lever med potatis och gräddsås. Paltbröd och fläsk, Fläskpannkaka, Isterband, Pölsa, Stångkorv, Strömmingslåda. Kålpudding. Kåldolmar. Köttfärslimpa.Blodpudding. Rårakor. Gul ärtsoppa. Köttsoppa.  Falukorv och stuvade makaroner. Kalvdans, Bondbönsvälling. Ängamat. Stek med gräddsås och burkärtor på söndagar.
Inte var det mycket grönsaker. Rårivna morötter och stuvade skärbönor ibland. Lingonsylt till mycket. Mjölk som måltidsdryck. Ofta hemgjord kräm med mjölk till efterrätt. Eller nyponsoppa med biskvier och vispgrädde. Mamma bakade var fjortonde dag och när vetebrödet blev lite torrt och gammalt -för frys dröjde det länge innan vi fick- så lades det i mjölk och stektes till fattiga riddare.

När jag tittar på allt detta nu, så inser jag hur olika vi äter idag. Mycket av det ovan lagar eller äter jag aldrig. Kanske borde man väcka liv i en del av rätterna igen.

Men det får vänta ett tag till, eftersom jag fortfarande har min hälsoperiod med så gott som bara vegetariskt.

Dö-städa....

När jag storstädade i mitt "kreativa rum" i källaren häromveckan, tog jag ett beslut om att jag måste börja avyttra materialet jag har. Så långt det är möjligt, göra saker av det jag redan har, och bara i yttersta  nödfall köpa nytt. Det blir en slags "dö-städning"! Alla mina tyger och garner och allt annat därnere har inget som helst värde för någon annan än mig. Men det känns lite sorgligt när jag tänker på att allt bara kommer slängas i soporna när jag inte finns mer. Hinner jag däremot göra olika saker av det, så finns det nog ett lite större intresse.

Först nallade jag av min stora korg med bomullsgarn och virkade ett par grytlappar. Dom paketerade jag för övrigt i går kväll och cyklade över med till sonhustrun, som fyller år idag.

Sen tog jag plastkassen med handspunnet, växtfärgat ullgarn. Det har några år på nacken, det är ojämnt, stickigt och lite fett, men jag tänkte att det skulle kunna duga till stolsdynor. Så nu provstickar jag. "Dominorutor" som ett förslag och en s k "7:ans tabell som ett annat.

Det blir nästan som en rolig utmaning att hitta projekt som lämpar sig till befintligt material. 

Och med tanke på mitt stora lager, får jag hoppas att döden låter vänta på sig!!

Lyft blicken då och då!

Dagens sista lektion och en elev utropade; titta på himlen, varpå vi alla tittade ut och mötte den här fantastiska vyn, en himmel i brand. Klockan var kvart i fyra på eftermiddagen, solen gick ned 15.33, en kvart senare var det alldeles mörkt ute. Men detta skådespel var verkligen magiskt!

Det gäller att lyfta blicken då och då.
Jag tror att man behöver titta på sig själv från olika perspektiv. Se hur man interagerar med olika människor och i olika situationer.  Försöka förstå varför man gör som man gör. Inte bara köra på, utan stanna upp och fundera och reflektera.

Sofia Sievertsdotter skriver;
"Alla dagar innehåller något bra, även om alla dagar inte känns bra. Ibland behöver vi gå igenom det värsta, för att komma fram till det bästa. Vi har olika resor att göra och kan inte jämföra oss med varandra. Vi är små, men vi är alla byggda som stjärnor.
På himlen, bland träden, på marken och inuti oss vilar visdom. Bara för att vi kan göra något betyder det inte att vi ska göra det. Vi kan kämpa för det som är värt att kämpa för- Tala sanning för att inte urholka stomme och karaktär. Stå upp för det värdiga och viktiga.
Prioritera som om du hade en krona på huvudet. För det har du."

Det som inte dödar, härdar??

Det är frågetecken efter rubriken! Två frågetecken!!

Maken och jag gav oss ut på vandring även idag. En ryggsäck med kaffe och sittunderlag. 

Och som vi gick!

Genom stadsskogen via Ekundshof ner till Fyris Årike. Följde ån mot Flottsund, över Graneberg mot Lurbo och så genom Hågadalen hemåt.

Det blev nästan 2.5 mil och vi var ute i dryga 4 timmar!

Till saken hör att maken har i princip bara en hastighet och jag harvade på så gott det gick.

På slutet kved jag; -Det känns nästan som när jag hade foglossning i slutet av mina graviditeter!

Men vi hade strålande sol och ackompanjerades av fågelkvitter som värsta vårdag.

Det stod ornitologer med enorma kikarsikten i var och varannan buske, så jag antar att det var något speciellt.

Och kaffet smakade gudomligt halvvägs med den här vackra utsikten!

Och nu har vi bastat och jag har lagat indisk halloumigryta och bakat naan-bröd.

Nu återstår att planera för veckan som kommer, har flera lite jobbiga elevärenden att ta tag i, men det är bara att bita ihop och ta itu med det.

Det som inte dödar härdar ju som sagt......

Ur led är tiden

Det borde vara is på sjön. Det borde vara tjäle, minusgrader och snö.

Jag saknar rimfrostprydda trädgrenar och snötyngda granar.

Jag saknar knarret under skosulorna.

Jag saknar den lågt stående januarisolens strålar över snö på uppländska gärden, där tusen små iskristaller gnistrar som diamanter.

Klafset i leran var kanske inte lika skoj.

Utslagna sälg-hängen kändes märkligt.

Men vågskvalpet mot stranden lät som ljuv musik i mina öron och kaffet smakade gott med utsikt över Mälarens vatten och en modig kitesurfare.

Bastun på kvällskvisten var lika skön som efter en skridskotur.

Och än har bara halva helgen gått!

Gråa dagar skyndar aldrig på...

... sjöng Winnerbäck.
Och förvisso tycker jag att januari nog är en grå månad, om man med grå menar lite småtrist, men jag vill inte att det ska skynda på mer än vad det gör!
Visst känns det ibland som att man bara jobbar, äter, sover, jobbar, äter, sover. Men den där vardagslunken kanske behövs för att man på riktigt ska uppskatta  tillfällen av lustfyllda händelser.

Och dom får man ju se till att skapa själv!

Vilket jag också planerat lite för ikväll. Två olika lustfyllda aktiviteter har jag undersökt, varav en är bokad och en förfrågan är skickad.
Det är gott att ha saker att se fram emot!

Dessutom har jag den grå månaden till ära, idag fixat mig vackert ljusrosa naglar, varav varje ringfingernagel pryds av pärlemorglitter! 

Så jag har inga gråa dagars själ,

den fagrare glansen är redan här hos mig!!

Godnatt!

Efter en lång arbetsdag (började kl 08.00 slutade 19.30), kom jag hem och tappade upp ett bad och la mig att läsa en deckare.
Nu sitter jag uppkrupen i soffan med en kopp te och har ägnat säkert 20 minuter åt att ändra outfit åt min emoji på snapchat. Totalt intelligensbefriande och fruktansvärt onödigt, men ändå lite kul.
Ibland behöver man göra sånt som är onödigt och meningslöst. Kanske det ändå fyller någon mening för en i den stunden man gör det.
Vem vet. Jag är för trött för dylika funderingar. Nu tänker jag lägga mig och fortsätta läsa min deckare! Godnatt!

Händerna talar alla språk

Jag har en ny klass denna termin. Det är s k förberedelseklass-elever, nyanlända ungdomar som går här för att lära sig svenska och komma in i det svenska skolsystemet. Hade den här typen av klass för ett par år sedan, sen skulle dom plötsligt inte ha slöjd, men nu är det dags igen. Då hade jag 7 elever, i år är dom 15 stycken. Det är väldigt många när det inte finns ett språk, och det är 5-6 olika nationaliteter.

Hade riggat lektionssalen med 3 stationer. Började med att visa en film på hur man gör Mjöl-reservage, en typ av batik, som jag fått lära mig kallas Afrikansk batik, men det tog emot att säga det idag. Hade blandat mjöl o vatten till tjock yoghurtkonsistens och tappat upp i två tomma ketchupflaskor. Hade av ett gammalt lakan rivit till tygbitar som ska räcka till att sy varsin kasse.
Två och två fick dom så dekorera tyget med sitt namn och något mönster.

Den andra stationen bestod av att skissa sitt självporträtt som man sedan ska få sy på symaskin och vid den tredje stationen fick man göra makramearmband.

Jag är djupt imponerad av att händerna talar alla språk. Inte många ord behövdes, jag bara visade.
Elva stycken av eleverna lyckades hinna med alla tre stationerna. Två skulle gå tidigare till tandläkaren och två var frånvarande. Det blir spännande att följa den här gruppen!

Morgonmusik

När mina flickor var små och skulle väckas på morgnarna, smög jag mig in och satte på en kassett  med Majas alfabet på svag volym, ville att dom skulle få vakna mjukt.
Nu har jag hittat vuxenmotsvarigheten.

Maken fick i födelsedagspresent en manick som vi kallar "Hej Google". Det är en liten skärm som lyser med klockslag och så kan man bara säga Hej Google med efterföljande fråga eller be om en rolig historia, höra vad det ska bli för väder under dagen eller som i mitt fall; be om musik:
På morgnarna när jag står och tillagar min frukost säjer jag "Hej Google, spela Nils Landgren". Och den svarar "Ja visst, här kommer Nils Landgren från Spotify spellista.

Alltså den sammetslena rösten i kombination med hur han hanterar trombonen, blir som en smekning och är det ultimata sättet att vakna på!

Prova! Man behöver ingen Hej Google-manick, det finns på You Tube eller Spotify!

Söndagsstädning

Jag kan förstå att man kan undra om detta är före- eller efter-bilder!
Men jag försäkrar att detta är rena underverk om man jämför med hur det såg ut kl 9 i morse när jag startade! Och städa är egentligen ett lite för milt uttryck, för jag har verkligen röjt!!

Detta är alltså mitt kreativa rum i källaren. Här finns det resurser för att skapa allt möjligt kan man lugnt säga. Men det var svårt att hitta och se vad som fanns, så idag har jag tömt varenda kartong, dammsugit och våttorkat minsta skrymsle, kritiskt granskat varje sak och faktiskt slängt en hel säck. T ex 25 små ansjovisburkar som jag sparat i flera år för att jag tänkt brodera fiskar och montera i dessa, men jag inser nu att det aldrig kommer ske. Jag har också tömt alla ullvävgarner och olika sorters kardad och okardad ull utomhus och kollat så det inte fanns ovälkomna kryp där. Som tur var gjorde det inte det! Jag har sorterat och skrivit på varje kartong vad den innehåller.
Och jag har hittat saker jag glömt, som gett inspiration till nya projekt. Så inget ont som inte har något gott med sig!!

Maken fick äntligen komma iväg på skridskor idag. I morse 7.45 drog han iväg upp till Högbo med 8 andra entusiaster. Han kom hem kl 16 och två timmar senare var han med och höll i åkningen för nybörjarkursen i långfärdsskridskor som Friluftsfrämjandet håller i.

Och nu har vi båda badat bastu, nöjda med dagen, och ska sätta oss till bords och avnjuta (?) en grönkålsgratäng.

Lördagssysslor

Det här är första försöket. Min tanke är att jag ska få till en filtblomma som jag är riktigt nöjd med och sen tillverka flera. Storleken blev ok, och hänget med hjärtan är jag nöjd med, men det ska vara en tunnare, smidigare yllefilt i vitt eller blekt rosa. Vill ha fluffigare känsla och fler kronblad. Annan form på bladen och annan färg.  Jag har ritat nya mallar, men måste ut och leta tyg innan jag kan prova på nytt.
Sådant här roade jag mig med efter hushållsgöromål, veckohandling och stavgång med podd i öronen.
Maken tog sin promenad efter dammsugningen med en podd om ett uppklarat våldtäktsmål.
Jag tog min stavgång efter veckohandlingen med en podd om personlig utveckling.

Vi har lite olika smak vad gäller poddar, böcker och filmer.
Återstår att se om vi båda sitter kvar framför teven och kvällens film Tamara Drew, en brittisk dramakomedi....
Den har fått bra recensioner. För mig brukar det ofta betyda svår och icke sevärd film, medan det är just recensioner som maken går efter.

Fullmånefredag

Har just lyssnat på en podd där en astrolog pratade om dagens fullmåne, som tydligen är extra energirik och speciell. Jag hängde inte riktigt med när hon började gå in på hur de olika planeterna stod och så var det visst någon form av förmörkelse, eller eklips också.  Den står i alla fall i Kräftans tecken, där det är kärlek till familj och vänner som står i centrum.
Jag har haft kontakt med samtliga barn ett par kvällar nu, för att organisera en sak, så där har min familj lite stått i centrum också.

Och i detta nu ser jag att fullmånen är vacker och har ett starkt sken, där den hänger på himlavalvet och lyser in genom köksfönstret.
Men jag undrar samtidigt om det är den som bidragit till att både maken och jag sovit uruselt de senaste tre nätterna!
Och månen kommer väl att fortsätta sprida sina energier, så det är skönt att det blir helgledigt och man slipper prestera!

Klara, färdiga, GÅ

Jag har haft träningskort på Friskis&Svettis sedan 1987, men i år blir det ett uppehåll. Vill inte säga att det är sluttränat för min del, för vem vet, kanske blir kroppen bättre igen!
Och jag är så tacksam för det jag kan göra. Att jag  t ex kunde åka skidor i nyårshelgen och att jag nu sedan i söndags avverkat 31 km stavgång. Och varje morgon gör jag min rygg-gymnastik i 15 minuter. Nu har det blivit en vana, som att borsta tänderna, så det går på rutin.

Och att gå tycker jag om! Har flera vandringsresor till olika länder och platser på min "Bucket-list".

Är det ett tecken?

Jag roade mig med att ögna igenom några årshoroskop för mitt stjärntecken oxen nu ikväll.
Efter dagens arbetspass kände jag att jag behövde lite tecken inför framtiden!
Det har varit möten och mycket jobb framför datorn. Prat om skolinspektionen, prat om nyanländas lärande, prat om asperger, prat om anpassningar, prat om teams, unikum och office. Den tid som återstod av dagen (en timme) skulle ägnas åt att starta upp lektionsarbetet för terminen. Borde väl fått vara tvärsom kan jag tycka.....

Börjar känna "är inte jag för gammal för sådant här, borde jag inte få göra något annat nu"?
Kanske jag skulle gå i pension tidigare än vad jag tänkt!

Så då ryckte jag ur den här meningen ur ett av horoskopen;
"för dig kommer striden att föras inombords och handla om att finna en ny plats i tillvaron"
Är det ett tecken? Är det dags nu?

Grönt är skönt? Eld är farligt!

Är grönt verkligen skönt?

Det undrade jag lite över i morse. Precis när det hade börjat ljusna, tog jag mina stavar och gick en 4-km runda. Höstsådden växer så det knakar och åkrarna är prunkande gröna. Det var sex plusgrader. Vad är det här för vinter??

Är grönt verkligen skönt?

Det fortsatte jag undra när jag tillagade kvällens vegetariska. En linsgryta med curry, purjolök, morötter, spenat, ingefära och vitlök. Tja, någon gång ibland. Kanske.

Eld är farligt!!

Jobb-terminen startade upp med brandskyddsutbildning. Först hade vi teori där vi fick lära oss om hur man bäst kan skydda sig, sitt hem och sin arbetsplats. Vad man ska tänka på och hur man ska agera. Vi fick också se otäcka filmsekvenser på olika brandförlopp. Sen var det dags att klä på sig overaller, hjälm, handskar och gummistövlar och gå ut i januarirusket och få släcka olika typer av bränder med hjälp av brandfilt och olika typer av brandsläckare. Nyttig erfarenhet som gav en smula adrenalinpåslag. 

Sen åkte jag hem och drog ut sladdar till kaffebryggare och vattenkokare. Och jag flyttade mina ljusstakar långt ifrån gardiner. För eld har jag respekt!

Men nu får jag stoppa i kontakten till vattenkokaren igen, för en kopp te ska jag ha innan den här dagen är slut!

Man har så roligt som man gör sig....

Idag har jag, städat bort det mesta av julen. Tomtar, änglar och annat pynt, julstjärnor och julljusstakar. Amaryllisarna står fortfarande vackert röda och de röda gardinerna får sitta januari ut. Det får ju inte bli alldeles färglöst och trist.
Lite så känns det ändå, eftersom dottern och lilla vovven åkt tillbaka till Borås, och eftersom alla trevliga, glada helger och lata dagar nu är slut. Imorgon startar jobbet igen.

Och jag har lite svårt för januari, tycker att det är årets tråkigaste månad.

Och så har jag bestämt mig för att göra januari till min hälsomånad!
(Nu när jag tänker efter så undrar jag om inte det kommer att göra januari ännu tråkigare......)

Fr om nu och till i början av februari ska jag avhålla mig från socker och alkohol och äta mestadels vegetariskt och börja ta collagen-tillskott.

T ex så startade jag upp en omgång mjölksyrade grönsaker. Aldrig provat förut, så det ska bli spännande att se hur det blir. Har först rivit, kramat  och mortlat. Vitkål, rödlök och morötter. Sen kokat upp saltlag som fått svalna. Tryckt ned i en stor glasburk o hällt över lagen. Lagt en tyngd på och ställt i rumstemperatur i mörker. Efter 3-4 dagar ska jäsningen ha kommit igång och efter en vecka ska allt in i kylen och processen ska fortsätta. Om 4-5 veckor ska det vara färdigt.

Så ja, borde egentligen startat upp detta för en månad sedan, så att jag kunde börjat äta nu. Men jag räknar med att min hälsomånad till stor del kommer att fortsätta hela året/hela livet!

Min nyårsstickning är nu färdig, imorgon kan jag börja använda mina nya vantar, för även om vintern lyser med sin frånvaro så är det råkallt och ruggigt och tumvantar behövs.

Och hur det än är med allt; januari, slut på helgdagar och lättja, slut på sötebrödsdagar, tillbaka till jobbet och ekorrhjulet....

Man har så roligt som man gör sig!

Sägs det.

Det borde varit is!!

Maken läser israpporter varje morgon. I morse hade vi tänkt chansa och åka till Järlåsa med långfärdsskridskorna, men tydligen har den lilla is som finns, blåst sönder i de hårda vindarna. I Sala fanns det någon åkbar sjö, men den var liten och kändes inte värd att åka till, enligt maken.

Vi bestämde oss istället för att ta med lilla vovven på en långpromenad.

 Hennes matte jobbade idag sista passet på Gant, för den här gången.

Och nog blev det långpromenad alltid!! 

Vi gick mot Lurbo, fortsatte den nybyggda spången längs med Ekoln till Skarholmen där vi fortsatte på Gula Stigen till Gottsundagipen, vidare snirklade vi oss in i Norby villaområde, ut i Hågadalen och tillbaka hem.

I 3 1/2 timme traskade vi runt och det blev sammanlagt 18 km!

Sen smakade kaffe och saffransbulle alldeles gudomligt. Och jag var trött!!

Men maken fick värsta energikicken. Medan jag satt i soffhörnet och stickade, så skurade han duschen, åkte och veckohandlade och hämtade dottern från jobbet!

Och gissa om jag är tacksam för att den här söndagen råkar vara trettondagsafton och åtföljs av en röd måndag!! 

Känner mig verkligen inte redo för en arbetsdag ännu!!

Just nu...

... vill jag leva! Du kan lita på mig! Sommaren är kort!
Alla tre nynnade vi på olika Ledin-låtar nyss, i bilen påväg hem från bion och filmen "En del av mitt hjärta".
Maken, dottern och jag tillbringade lördagkvällen först med restaurangbesök på Pinchos med goda tapas och så efterföljande bio.
Och vill man se en saga att bli glad av så kan jag rekommendera den här filmen. En mysig feel-good-rulle!
Och visst är film bäst på bio. Det förhandsvisades en film som hette "Min pappa Marianne" med bl a Rolf Lassgård och Lena Endré, som jag blev väldigt sugen att se när den kommer.

Men Just nu, ska jag dricka en kopp te och sen krypa i säng!

Smile!

Vardagen damp ner!

Maken åkte till jobbet 7.00.

Jag skjutsade dottern till jobbet 9,00.

Och passade på att köpa ett par byxor och en kofta på rea! (Av dottern på Gant!)

Åkte förbi sonen, som fr om igår är pappaledig t om maj, med grejer som glömts kvar i julas.

Hem och rasta vovve.

Ringa min syster.

Tvätta några maskiner, mangla.

Boka tid hos optiker, gynekolog och på mammografi.

Plocka undan vissna julblommor och tallris.

Skriva lista på viktiga göromål de kommande veckorna.

Skriva matlista inför min "hälsosamma månad".

Boka trevligheter till sportlovet.

Göra granola.

Laga middag.

Det är snart dags att dra igång vårterminen!

Min nyårshelg

Från ett vintrigt fjäll-landskap till ett grönt Uppsala. Från 2019 till 2020.

Vi har haft fyra fantastiska dygn på Storsätra fjällhotell i Grövelsjöns fjällvärld.

Och min kropp har varit samarbetsvillig och jag har tagit mig fram 6 mil på längdskidor, utspritt på tre dagar. Jag är så stolt, nöjd och tacksam! 

Och som ett tecken på att 2020 kommer innebära glädje, lycka och njutning, så fick vi uppleva magi på himlavalvet, dagen före nyårsafton!

Det hade varit en klar, solig dag med en del blåst. När vi gick mot bastu och badtunna på sen eftermiddag, lystes himlen upp av en serie regnbågsfärgade moln. Fick senare veta att de kallas för Pärlemormoln.  Aldrig sett något liknande. Och så den lilla skärvan till nymåne. Och så den starkt lysande stjärnan Venus. Allt på samma gång.

Det var verkligen magiskt!!

Jag inbillar mig att det bådar gott för det kommande året 2020!